Sommarplågor #14: Tanita Tikaram - Good tradition

Tanita Tikaram - Good tradition 
Utgivningsår: 1988
Skivbolag: WEA
B-sida: Valentine heart

Jag tänkte gå tillbaka till 1988 och ännu en av dom där låtarna som jag på den tiden inte alls gillade och som jag idag vänt åsikt om, som jag berättade om när jag för sex år sen skrev om Joan Jetts sommarhit det året. Engelska Tanita Tikaram kan jag egentligen tycka är en av 80-talets kanske tråkigaste artister. Om man bortser från hennes två enda hits så är hennes låtmaterial i övrigt totalt stentrist och den ändå rätt unika mörka sångrösten hon har tycker jag dock låter mest oengagerad, deppig och ibland, ursäkta uttrycket, lite lätt påtänd. "Good tradition" är dock undantaget!

Men när den här låten blev stor under slutet av sommaren, detta efter att engelsmännen till en början nästan helt ratat den innan den plötsligt fick eld i baken upp för englandslistan, så blev synthälskaren, jazzälskaren och popnörden Stafrin, 13 år gammal, väldigt förvånad. Vad var detta? Fioler, dragspel, folkmusik och en mörkröstad kvinna sjöng konstigt och detta på Sommartoppen?! Jag förstod inte alls låten utan la den till den då stora högen av låtar denna sommar som jag ogillade. Sen kom uppföljaren "Twist in my sobriety" som jag gillade något mer, men vars gråa och urtråkiga video MTV istället fullständigt spelade sönder och jag till slut hellre föredrog Liza Minellis Pet Shop Boys-producerade cover. 

Med åren så har jag alltså lärt mig gilla "Good tradition", och även hittat till viss del tillbaka till "Twist in my sobriety" igen. Jag tycker ännu att "Good tradition" kanske inte är direkt ärketypen av en sommarhit. Den sticker onekligen ut som sommarplåga. Och andra sidan snackar vi om det året då den delade listplats på Sommartoppen med en Ola & The Janglers-låt från 60-talet, en ballad av Björn Skifs, en eurovisionvinnare från Frankrike, en Lili & Sussie-cover i hårdrockstempo och John Travoltas & Olivia Newton-Johns "Grease"-låt så egentligen passade den väl rätt bra in i mixen. Men likväl är den i mina ögon den överlägset bästa låten som Tanita Tikaram har gjort, för idag tycker jag att låten känns som en fräsch fläkt med sin folkmusikcountry-mix och glada stämning, trots att hennes deppiga röst känns gravt malplacerad.