Utgivningsår: 1974
Skivbolag: Barcley
Betyg: 3/5
Erroll Garner modell 70-tal, vad sägs om det? Detta är, till skillnad från många andra Garner-skivor jag hittar i backarna, en originalutgåva och ingen samling. Och man kan väl säga att Garner har utvecklats en del i spelstil. Inte i sitt muttrande, för det hörs i bakgrunden i vanlig ordning. Omslaget är också lite intressant, med Garner skrattandes coolt med cigarett i munnen. Dock är detta bara tre år innan hans bortgång. Detta är alltså hans sista studioalbum!
Musikerna på denna "Magician" är Bob Cranshaw, bas, Grady Tate, trummor och Jose Manguai, congas. Tillkomsten av Manguai på plattan är det tyvärr som drar ner betyget lite. När det gäller trion i övrigt så är det förstås riktigt bra och jag tycker Garner alltså har ändrat lite i sin spelstil till att lite mer experimentera, bli lite aggressivare och ibland gå utanför swingramarna, inte alltid ett lyckat drag av jazzmusiker men som funkar helt klart här. Den väldigt gospelinfluerade låten "One good turn" måste nämnas, där ännu ett instrument har tillkommit, nu helt klart på plus sidan, för hur ofta hör man en hammondorgel spelas i en Garner-låt? Me like!
Att använda congas i jazz är förstås ett utmärkt sätt att tillföra lite latinska kryddor i musiken och smakar gott i musikörat vid rätt tillfälle. Men som med riktiga kryddor i maten kan det överdoseras också och det känns lite som att en hel platta blir lite mycket i längden. Dock så är detta ett helt OK och riktigt bra album, mycket förstås på grund av Erroll Garner och spänningen att höra hur exakt mycket Garner har utvecklats i sin spelstil och då kan jag stå ut med att Manguai ackompanjerar i varje låt. Men jag ser det dock som ett kul grej och inte något jag vill höra på många andra Garner-plattor. Man kan verkligen säga att Garner lämnade jordelivet med flaggan i topp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar