expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 17 november 2020

Hipsway - Hipsway

Hipsway - Hipsway
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Mercury
Betyg: 3/5
Skotska Hipsway är ett band skapat av en man med många järn i elden, John McElhone, som var gitarrist i Altered Images och skulle inte långt efter denna platta lämna detta band för att bilda ett nytt band med långt större framgång, Texas. Men det är inte McElhone som är bandets främsta ansikte om någon nu trodde det. Gruppens sångare är Grahame Skinner och gitarristen Pim Jones får också ses som en viktig pusselbit i detta band. Hipsway 
hade aldrig några gigantiska hits, mer än en nr 17-hit på englandslistan med låten "The honeythief", som spelades en del även i svensk radio utan att nå några listor. Ett brittiskt 80-talsband i mängden av hur många som helst som försökte få en karriär i synthens och neonets tidevarv kan man tycka.

Hipsway är dock inte ett ordinärt new wave-band dock, även om man försöker placera dom där då och då. När jag hör Hipsway så känns det som att steget är 
inte särskilt långt till INXS vad gäller produktion och melodistil, även om det australiensiska bandet har klart starkare låtar samt dessutom Michael Hutchence. Vi snackar pop med starka gitarrer och rytm och jag har hört idel bra saker om dom på allehanda ställen jag har följt. 

Plattan då? Jo, att "The honeythief" är hiten råder det ingen tvekan om, även om den inte heller direkt är någon kioskvältare i hitpotential. Den är ändå glad, pigg och skön på något vis. Men när jag direkt hörde låtarna efter inledande hiten så kände jag någonstans att melodierna var rätt intetsägande och produktionen behövde något som stack ut. Det var inte alls dåligt, bara 
lite färglöst nånstans. Men ju mer plattan gick ju mer växte den allt mer och B-sidan är riktigt bra! "The broken years" tycker jag kanske mest låter INXS, men drivet är kanonbra och den lite mollaktiga "Forbidden" är plattans klart bästa låt. Det är möjligt att plattan kanske växer med fler lyssningar, men just nu är det ett klart godkänt betyg. Det är inte dåligt, även om det inte är originellt eller exceptionellt starkt, och den har flera riktigt bra spår. Skivan blir kvar i samlingen! Sen vad som sen händer i framtida gallringar blir dock en fråga för då.

Ja, vad hände med Hipsway då? Jo, efter diverse trätor och en totalfloppad andra platta så splittrades bandet, men är sen 2018 tillbaka igen med ny platta och uppskattade spelningar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar