Utgivningsår: 1980
Skivbolag: EmArcy
Betyg: 4/5
Dags att fortsätta beta av skivorna från jazzfynden jag gjorde nyligen och vi har kommit fram till denna. Jag erkänner direkt att Dinah Washington inte är en sångerska jag har lyssnat så jättemycket på. Jag tillhör kategorin som förknippar henne mest med dom två grymt uttjatade "What a difference a day make" och "Mad about the boy". Men står det Quincy Jones orkester på skivkonvolutet så är köpet självskrivet! Inspelningsåret för denna platta är 1956 och i original släppt 1957, ganska precis innan Quincy flyttade till Frankrike. Detta är dock en nyutgåva från 1980.
Denna platta är dock en riktigt bra och vacker platta. Om vi börjar med det vackraste i mitt tycke, arrangemanget. Det är ett helt OTROLIGT bra orkesterarrangemang där Quincy Jones vågar ta ut svängarna och bjuda på lite udda småsaker och där det stundtals låter filmmusik om arret. Lyssna bara på "You're crying" och inledande "They didn't believe me", med en överraskande latininfluerad inledning som sen övergår i ett mer normalt och avkopplande storbandssound. Sen sjunger givetvis Dinah Washington bra, förvisso med ett rätt grovt vibrato, men där rösten funkar oerhört bra med Quincys orkester! Sen är det förstås också kul att höra saker man aldrig hört förut, som texterna till "Caravan" och "Perdido", som mycket sällan är förknippade med vokala versioner. Vill man bli mer nördig så kan man säga att dom inte direkt slösar på utrymme mellan låtarna utan man går väldigt snabbt på nästa låt när den ena är slut, och det är väldigt bra!
Detta är en platta som är som gjord för det som Leif "Smokerings" Andersson brukade kalla "songs for summer evening". En oerhört vacker, soft och avkopplande orkester och en bra sångerska, allt i ljuv kombination, kan inte annat än rekommenderas starkt! Skivan blir klart kvar i samlingen, och det bästa av allt är att jag har en CD med denna kombination kvar att lyssna på också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar