Nytt i samlingen - Juni 2021

Bee Gees - Bee Gees' 1st
Utgivningsår: 1967
Skivbolag: Polydor
Betyg: 3/5

Juni har varit en väldigt sval månad vad gäller skivinköp, men självklart finns det en del av skriva om. Till exempel så har det kommit en trio till skivor från min norske Youtube-vän Kopp Tue och jag tar en av dom här och kommer förhoppningsvis att återkomma till dom andra i senare artiklar. Det är inte så ofta som jag skriver om 60-talsplattor här, men visst kan det förekomma. Detta är, även om skivnamnet hävdar något annat, bröderna Gibbs tredje album. Däremot är det deras första skivsläpp utanför hemlandet Australien, vilket plattan avser. Jag har hört väldigt lite av Bee Gees 60-talsmaterial, förutom dom mest självklara låtarna, som "Words" och "To love somebody".  

Här är det dock mil ifrån Gibb-brödernas discodängor och Musse Pigg-röster. "Bee Gees 1st" doftar psykedelika, Beatles och Beach Boys och är verkligen barn av sin tid. Omslaget är förövrigt skapat av samme individ som gjorde omslaget till Beatles "Revolver", Klaus Voormann.  Det är väl främst i just "To love somebody" som man riktigt känner igen Bee Gees. Det är också med hästlängder plattans bästa spår. Detta med psykedelisk pop från 60-talet är ju normalt inte riktigt mina domäner så betyget färgas kanske av det. 14 spår finns det här och ingen låt går över fyra minuter och endast fyra låtar är mer än tre minuter lång. Och efter drygt tio spår så börjar jag kanske lite längta efter något som går lite fortare. Så betyget tre är kanske lite högt, och på gränsen men det är ändå riktigt snyggt arrangerat och jag gillar stråkarna i bakgrunden. Så även om det normalt inte är riktigt min påse är det kul att ha en 60-tals-Bee Gees och det är ändå rätt mysigt och bra gjort även om det stundtals blir en aning för stelt för min smak. Detta är ju då en gåva så självklart blir skivan kvar i samlingen. 



Lionel Hampton - Jay Bird
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Black Lion Records
Betyg: 3/5

Lågbudgetjazz som inte ser intressant ut alls, men som ändå är innehåller väldigt kul och udda saker är alltid roligt, om det görs rätt vill säga. Som denna skiva med Lionel Hampton, utgiven av engelska Black Lion Records för serien "Star-Power". På papperet låter detta som en dussin samling med "Ring them bells" och "Flying home" och så vidare. Att det sen inte står några uppgifter om musiker förbättrar inte direkt bilden av plattan och att jag ens nämner eller äger denna platta beror på en del ändå rätt avgörande faktorer.

På baksidan är det enda som står "Featuring Fats navarro, Teddy Buckner, Benny Bailey, Wes Montgomery, Charlie Mingus, Bilt Buckner etc". Det är tydligt också att Dizzy Gillespie och Dinah Washington också är med, samt att det står att inspelningarna är gjorda 1948. Då blev det genast intressantare. Detta är alltså en bit ifrån Hamptons normala vibrafonswing på storbandsnivå utan detta är Hamp goes bebop, eller då storbandsbop om man vill det. Just den kombinationen har jag inte mycket med alls och då offrar jag mig gärna och köper den.

Nu är inte detta guld och gröna skogar som jag får det att låta. Rent musikaliskt är detta en kanonplatta med riktigt bra ös och normalt hade betyget blivit riktigt högt! Bandet blåser på riktigt bra i "Beulah's boogie" eller "Adam blew his hat". Så långt allt bra, men det finns saker som drar ner betyget en hel del. Det är dels att det inte finns en noga och korrekt musikerinfo på plattan förstås, men också att dom som har gjort plattan har valt att av någon anledning tona ner flera låtar precis innan låten slutar för att slippa eventuella applåder. Om det är fem sekunder kvar, varför kan man inte får höra låten till slut?! Nyss nämnda "Adam blew his hat" är sist på sida A och tonas till min irritation efter halva låten mitt i värsta öset. Då blir betyget därefter och just det att det är Hampton i bebopstil och att det är kanonbra musik gör att plattan får ett bättre betyg än den förtjänar och blir kvar, tills dess att jag hittat en annan platta med samma och mer komplett innehåll i alla fall. 

Oscar Pettiford All Stars - The Jazz Scene
Utgivningsår: 1955
Skivbolag: Parlophone

Spår: Bohemia after dark - Kamman's a' comin'

Det är inte så ofta som jag skriver om skivor/singlar som jag inte har originalomslag till, men denna är så bra att jag mer än gärna gör ett undantag. När det gäller gamla jazzsinglar så har jag fått lära mig att inte vara för kräsen eftersom många EPs som jag hittar sen länge med åldern förlorat sitt originalomslag av tidigare ägare.
     Oscar Pettiford är basisten som mer än gärna plockade fram en stråke och spelade cello i vissa jazzsejourer, vilket var tämligen ovanligt. Han var ett vanligt namn inom bopgenren och dog 1960 bara 37 år gammal av en polioliknande sjukdom. 

Här har han då samlat ihop en oktett med idel adel inom bopen, eller vad sägs om namn som Gigi Gryce, Donald Byrd, Bob Brookmeuer, Jerome Richardson, Don Abney och så vidare. Inspelningarna är från 1955 och detta är riktigt riktigt bra! Melodierna är sköna, spännande och väl samspelade och jag gillar att Jerome Richardson också plockar fram flöjten och solar med här. Riktigt bra bopsväng med några av dom bästa musikerna i genren är vad vi får här och när det låter så här så hoppas jag verkligen på att en dag hitta hela fullängdaren "The Jazz scene"!