Sommarplågor #22 - Tre midsommar-ettor från 80-talet

Varje midsommar brukar jag ju göra någon sorts sommarspecial och efter moget övervägande så beslutade jag mig för att i år dyka ner i historien och titta på vilka singlar som varit dom mest säljande över midsommarveckan och skriva om tre av dom. Självklart är förutsättningen att jag har singeln i min samling och att den kanske på något sätt är ansluten till årstiden. 1991 toppades listan av Scorpions "Wind of change", som jag mer räknar till en vinterlåt, 1986 var det Europes "The final countdown" som var etta och den har jag inte och 1988 var Alien kungarna med "Only one woman" som jag aldrig vill se i min samling. Därför fastnade jag för tre 80-talsår. Visst är låtarna lite sönderspelade, men samtidigt ack så tidstypiska. Och kanske är dom här låtarna lite fusk, för jag vet inte om jag
egentligen skulle klassa någon av dom som reguljära "Sommarplågor", men dom var ettor över midsommarhelgen så sommar ju är det likväl...

Alphaville - Big in Japan
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: WEA

B-sida: Seeds

1984 var Alphaville-året på många olika sätt, inte minst för mig och midsommarafton det året toppade dom försäljningslistan i Sverige. Jag har ju skrivit om "Forever young"-plattan förr och där sagt att den plattan är den kanske viktigaste och mest nostalgiska plattan i samlingen, eftersom den nästan skapade mitt synthintresse. Däremot kanske det inte är den låten från plattan jag främst lägger på en sommardag utan då är "Summer in Berlin" mitt alternativ till sommarlåt från denna klassiker.

Men "Big in Japan" var likväl Alphavilles debutlåt och handlar textmässigt från början inte alls om Japan utan var betraktelser över Väst-Berlins slumvärld av sångaren Marion Gold. Frasen "Big in Japan" lånades från bandet Big In Japan och det lite roliga var att sångaren i det bandet var ingen mindre än Holly Johnson från Frankie Goes o Hollywood, vars låt "Relax" var den som "Big in Japan" knuffade ner från tyska listans första plats. 

"Big in Japan" är alltså en av 80-talets stora klassiker och mest spelade låtar, vilket gör att jag kanske med åren har blivit något trött på den. Det är lite kluvet eftersom jag älskar "Forever young"-plattan från A till Ö och det är ju en bra och genial låt, men som enskilt låt så är "Big in Japan" inte den av deras låtar jag väljer främst numera. Då lägger jag hellre på deras nyversion från 1992, den med tillägget "'92 A.D". Jag vet att det lite är som att svära i kyrkan bland Alphaville-fans, men rent produktionsmässigt är den ju grymt snygg!



Whitney Houston - I wanna dance with somebody (who loves me)
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Arista
B-sida: Moment of truth

1987 var det Whitney Houston som toppade den svenska försäljningslistan med sin klassiker "I wanna dance with somebody (who loves me)", som nog är den av hennes 80-talsalster som räknas som störst. Totalt i karriären så kommer förstås en viss "Bodyguard"-låt först. 

Narada Michael Walden har förstås proddat, som det mesta med Whitney på 80-talet. Hon var lite för Walden som vad Kylie Minogue skulle bli för Stock-Aitken-Waterman lite senare. Men just den här låten var Walden inte alls tänd på och tyckte att den lät lite för mycket country och Olivia Newton-John. Jag vet inte om jag direkt kan hålla med Narada om den analysen på någon punkt, men han ändrade sig till slut och det var väl tur det. 

Den här låten har genom åren förblivit en av mina Whitney-favoriter, kanske främst för Naradas snygga och ösiga souldiscosound som har energi så det räcker till och blir över. Men det är förstås en låt med en melodi som sitter som ett knytnävsslag och Whitney Houstons då ännu fräscha och oförstörda röst kan man ju inte klaga på! Sen har den här lite av samma problem som "Big in Japan". Den har ju ändå spelats någon miljon gånger och jag har väl blivit lite mättad av den, inte i närheten lika mätt som på "Big in Japan", men det är inte mitt allra första val av Whitney-låtar, även om jag gillar den.



The Bangles - Eternal flame
Utgivningsår: 1989
Skivbolag: CBS
B-sida: What i ment to say

1989 var det så en av dom vackraste låtarna någonsin som toppade midsommarveckan, "Eternal flame" med tjejerna i The Bangles. Jag har sagt det förut också när jag skrev om Susanna Hoffs soloklassiker "When you're a boy" att Susanna är kanske världens vackraste kvinna med världens vackraste röst och det är detta ett bevis på. "Eternal flame" är ett mästerverk med en sagolikt vacker produktion och stämning i den och med en Susanna Hoffs som ger allt vad hon har! Detta är så vackert och stiligt att jag får ståpäls av det, och till skillnad från låtarna ovan är detta en klassiker som jag aldrig tröttnar på!

Däremot så är jag starkt ogillande till den blaskiga och billiga version som Atomic Kitten gjorde långt senare och som av någon anledning 2001 fick långt mer speltid i medierna än det guldkantade originalet (OK, jag kanske förstår varför, men det kändes ändå inte rättvist). Som dom säger i USA: Don't fall för cheap imitations!

                 Och med dessa klassiska 80-talshits så vill jag önska alla läsare en riktigt

  TREVLIG MIDSOMMAR!