Dexter Gordon - Dexter rides again
Utgivningsår: 2018
Skivbolag: Vinyl Passion
Betyg: 5/5
Jag har ett köp från augusti som jag inte nämnde i senaste "Nytt i samlingen". Jag gjorde en beställning till Ginza, som har stor skivrea just nu. Flera av dom skivorna kommer jag förstås att återkomma till när jag väl har lyssnat på dom. Men en kan jag visa redan nu, en skiva som ligger bra till vad gäller listan över årets fynd senare på nyårsafton. För 60 kronor fick jag tag på en nyutgåva av Dexter Gordons klassiska "Dexter rides again" från 1958. Denna utgåva är dock från 2018, förseglad och innehåller dessutom tre bonusspår som inte finns på originalutgåvan. Att få öppna en förseglad skiva är inte så ovanligt som man kan tro, eftersom det finns en del cutouts och mindre framgångsrika plattor som getts bort till loppisar och second hand-affärer ospelade. Det här är en annan känsla dock, eftersom den är tämligen nyutgiven och skivan var tyngre än en normal vinyl. Och med kanonljud så klart! Detta är mumma att få öppna!
Dexter Gordon var en amerikansk tenorsaxofonist som bodde många år i Köpenhamn och Paris under 60-talet. För den breda icke-jazz-frälsta massan är han nog mest känd från filmen "Round Midnight" från 1986, men han hade en karriär som sträckte sig från 40-talet och fram till sin död 1990.
Låtarna på "Dexter rides again" är inspelade i New York mellan 1945-1947 och innehåller diversesättningar med ömsom mer kända och mindre namnkunniga musiker. Tadd Dameron hörs på piano i dom tre fösta spåren, där Leo Parker spelar baryton sax och Art Blakey hörs på trummor. "Settin' the pace - parts 1 & 2" rekommenderas varmt! Riktigt bra samspel mellan Parker och Gordon här.
Sen fyra spår med trumpetaren Leonard Hawkins, som jag får erkänna att jag aldrig hört talas om. Ett mer känt namn, Bud Powell, spelar piano och Max Roach kör trummor. Detta är nästan ännu starkare än det förra setet och det är kanonbra samspel mellan Hawkins och Gordon här!
Sida B inleds med ett set låtar med bara Gordon och en trio led av pianisten Sadik Hakim. Riktigt bra saxspel av Gordon. Han sticker inte under en stol direkt. Av plattans 14 spår så är 11 av låtarna döpta efter honom på något sätt.
Bonusspåren då var väl värd att vänta på! Här dyker Fats Navarro upp och dennes följeslagare Tadd Dameron finns åter igen bakom pianot. "Dextrose" är riktigt bra och det är verkligen bopjazz av högsta kvalitet!
Detta är nog helt klart en av årets bästa köpt utan tvekan. Det är fantastiskt skönt ös plattan igenom! Blir plattan kvar? Det var en särdeles dum fråga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar