Nytt i samlingen - Augusti 2021

Major Harris - Jealousy
Utgivningsår: 1976
Skivbolag: WMOT Records/Atlantic
Betyg: 5/5

Majoren Harris har förekommit en gång förut, för ungefär ett och ett halvt år sen då jag skrev om hans debutplatta "My way" som var en helt lysande platta, en av dom bästa soulplattorna jag köpte förra året! Det omdömet lär komma igen även detta år när det är dags för hans tredje platta, "Jealousy". Denna är utgiven på indipendantbolaget WMOT Records via Atlantic. WMOT var ett bolag i Philadelphia som följde i det större Philadelphia Records fotspår och fortsatte att sprida Philly-soulen, vilket lyser igenom på denna platta. Sen är det väl ingen nackdel heller att Harris är kusin med nyss nämnda Philadelphia Records-producenten Norman Harris. 

Om jag ska jämföra med den redan kanonbra "My way" så får jag nästan hålla denna ett litet snäpp ännu högre, även om det är hårfint och högsta betyget är lite på gränsen. Det kanske beror på att hans sådär uppdatering av Frank Sinatras dänga inte finns här. Det är inget direkt jättefunkigt, men det är smeksamt, vackert och härlig stämning. Arrangemanget är otroligt och det finns gott om snygga låtar här, som snyftaren "I got over love", komplett med snyftandet av Harris "flickvän" som han ska lämna. Men det nästan 9 minuter långa titelspåret är också en skön sak. Detta kan kanske få plats på nyårslistan över årets fynd för detta är kanonbra gjort och verkligen avkopplande. Skivan blir självklart kvar i samlingen!



Milk & Honey with Gali - Milk & Honey with Gali
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: Polydor
Betyg: 3/5

Det är kul att bli överbevisad sina fördomar! För till 90 % så brukar plattorna som ackompanjerar ett populärt äldre Eurovision-bidrag vara grymma besvikelser. Jag minns ännu besvikelsen när jag hörde Teach-Ins platta till sin suveräna vinnare "Ding-a-dong" som var urtråkig. Här är det dessutom frågan om en vinnare som jag egentligen inte alls tycker är särskilt bra. Det var 1979 som Israel kammade hem sin andra seger i Eurovision Song Contest på raken med gruppen Milk & Honey och den tråkigt präktiga låten "Hallelujah", som sen gjordes i ett par hundra svenska versioner direkt efter. Men eftersom jag samlar Eurovision-singlar så var jag ju tvungen att köpa singeln och blev mäkta förvånad när B-sidan "Lady sun" var långt bättre. 

Så när jag besökte en kvartersloppis för ett par helger sen och hittade två skivor, varav denna var en av dom, så var frågan huruvida detta var monstertråkig snäll israelischlager-pyttipanna á la "Hallelujah" eller en mer discofierad cool platta á la "Lady sun". Till min glädje så är detta mer åt det andra hållet. "Hallelujah" är undanstoppad sist på plattan. Jag ska nu inte framhålla detta som en megahöjdare direkt, för det är kanske lite lamt proddat och tillrättalagt för sin genre, men detta var ändå långt bättre än jag hade kunnat ana faktiskt! Här finns ett antal riktigt snygga 70-talsdisco spår, som den gravt ABBA-doftande "Goodbye New York" och "Lonely in the night". Sen finns det en rätt tråkig ballad och ett par sådär-spår också, men totalt sett det kanske ändå bästa fullängdsalbumet av ett Eurovision-band från dess glansdagar. Israelisk 70-talsdisco i amerikansk trendig stil funkar helt OK och plattan blir kvar i samlingen!

Spacedust - Gym and tonic
Utgivningsår: 1998
Skivbolag: EastWest
Andra spår: Original Mix/Spacegroove

Vi ska gå på ett aerobicspass tillsammans med Paul Glancy och Duncan Glasson i engelska Spacedust, en duo som i England nog ändå kan kvalificera som ett one-hit-wonder. I original släpptes låten som "Gym tonic" av den franske producenten Bob Sinclair samma år som denna, då komplett med sampling från Jane Fonda. Men Fonda tillät inte att låten, som redan fanns på Sinclairs platta, släpptes som singel. Alltså gick Spacedust in och gjorde en cover på låten, fast med egen workout-ledare vid mikrofonen. Låten blev etta på englandslistan, om än en av dom minst sålda sådana i historien och videon stämplas ännu som en av de uslare.

Men låten i sig är en smart och kanonbra danshit med ett riktigt häftig groove och skön produktion och med gympaledarens kommandoräkning som en kul krydda! Det är svårt att få låten ur huvudet så varför den här inte blev någon större hit i Sverige tycker jag är lite märkligt, framför allt i en tid i slutet av 90-talet då samplad dansmusik var en rätt stor sak. Spacedust gjorde en låt till och sen slutar informationen om dom båda producenterna Glancy och Glasson. 



Tina Turner - Paradise is here
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: EMI
B-sida: In the midnight hour (live)

Tina Turners platta "Break every rule" får väl räknas som en av dom plattor som släppt ifrån sig flest antal singlar. Av albumets elva spår så har åtta av dom på ett eller annat sätt släppts på singel. Detta får väl räknas som en av dom mer bortglömda, detta trots att Mark Knopfler både producerar och spelar på den. Jag ska dock inte säga att detta är en av plattans starkaste singlar. Det är en helt OK mid-tempo-låt, varken mer eller mindre. 

Däremot så är B-sidan för en gångs skull ett strå vassare. Jag hörde låten ofta i radions Kulan I Luften på 80-talet och så småningom när jag fick tag på Tina Turners dubbellive-album "Tina Live in Europe" där den också fanns med. Liveupptagningen av hennes version av Wilson Pickets "In the midnight hour". Säga vad man vill om damen men vilken kraft och vilket röj hon har! Enormt snyggt blås och skönt tempo i låten. Så för en gångs skull så bjuder jag på båda låtarna från singeln, båda live.