Utgivningsår: 1974
Skivbolag: Atlantic Records
Betyg: 4/5
Major Harris är ännu ett soul namn jag hade rätt liten relation till innan jag skaffade denna platta. Numera är det sällan jag gör så kallade "blind-buys" vad gäller fullängdsvinyl, alltså köper skivor på vinst och förlust helt utan kunskap om vad det är. Orsak är förstås att spara plats. Men lite googling på namnet när jag i lördags stod på Vinylstallet i valet och kvalet sa mig att det var ett namn värt att satsa på och det var helt rätt!
Major Harris heter faktiskt Major i förnamn och var innan denna platta en av dom muntra medlemmarna i sånggruppen The Delfonics innan han gick solo och fick sin största och riktigt enda hit med låten "Love won't let me wait", en väldigt vacker, men samtidigt lite intressant låt eftersom han fick för sig att det är bra att sampla in lite sexuella stönanden från någon tjej mitt i låten. Men "My way" är en riktigt bra soulplatta som doftar både Philly Soul (inte så konstigt kanske eftersom hans kusin är Philadelphia Records producent Norman Harris, som också medverkar här) och 60-talets Motown. Major Harris är ett namn i den äldre soulgenren som hamnat väldigt i det bortglömda, oförtjänt måste jag säga för detta är riktigt bra, avkopplande och smekfullt, samtidigt som det också har ett bra groove! Lysande stråkar ackompanjerar låtarna! Jag kan möjligen tycka att det är lite fånigt att fylla ut en platta med en sorts version av Frank Sinatras gamla "My way" i en sorts 70-talssoulversion, även om den inte gör bort sig på något vis. Men nog hade kanske en originallåt känts lite mer passande.
Men detta är en platta som gjorde mig mycket glad och lugn och som är riktigt riktigt bra! Förhoppningsvis kommer det mer av majoren i samlingen så småningom för det här blir klart kvar i samlingen! Vad som hände med honom sen? Jo, när solokarriären falnade så gick han tillbaka till The Delfonics och turnerade med dom till sin död 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar