expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 25 oktober 2021

Bröderna Marx musikaliska utflykter på skiva!


Jag lovade tidigare att göra en special om bröderna Marx och deras musikaliska äventyr och jag håller mer än gärna det ordet. Groucho, Chico och Harpo är ju amerikanska komikerlegender som vi främst förknippar med fantastisk roliga filmer. "A night at the opera" (på svenska "En galakväll på operan") räknar jag ännu till den kanske bästa filmen jag vet. Jag kan se den om och om igen och blir lika road av den varje gång! Och det var just den filmen som fick mig till att bli ett stort Marx-fan, när SVT visade den i slutet av 80-talet och jag och min kompis blev fast i Marxbrödernas galenskaper! Idag kan jag skryta med att ha sett alla filmerna och inneha en stor del av dom i varierade format i hemmet. Min enda opera som jag har hemma komplett är förstås Verdis "Trubaduren", enbart för att det är den operan som spelas i "A night at the opera". Dessutom är det med en äldre inspelning så det låter så autentiskt med filmen som möjligt. 

En del förknippar också Marx med revyer, eftersom en stor del av deras filmer är filmatiseringar av revyer dom spelade tidigt i karriären. Men separat musik är det nog inte lika vanligt med, men eftersom bröderna var gigantiskt stora namn i Hollywood och också hade mycket musik i sina filmer så finns det förstås en hel del utgivet med bröderna. Här är det förstås dom tre mest kända, ovan nämnda Groucho, Chico och Harpo. Broder fyra, Zeppo, var med i början av filmkarriären, men lämnade den snart. Broder fem, Gummo, lämnade underhållningsbranschen när han blev draftad till armén under första världskriget och skulle sen aldrig återvända utan bli affärsman istället. Dessa två har förstås då inte lämnat efter sig några kända musikaliska utgivningar.
     Det finns också en hel del samlingar med bröderna och musik från filmerna, inklusive soundtracks, radioversioner av filmerna, intervjuer och minnen samt diverse filmklipp, men i denna artikel har jag valt att fokusera på brödernas egna karriärer och utgåvor. Men självklart, hittar man dessa samlingar är dom det ultimata att ha om man vill komma i rätta Marx-stämningen!

Groucho Marx - An evening with Groucho
Utgivningsår: 1972
Skivbolag: A & M Records
Eftersom detta mer handlar om fakta om bröderna Marx skivutgivningar och inte är direkta recensioner av ett specifikt album så sätter jag inte betyg på dessa. Julius Marx, mer känd som Groucho med cigarren, fake-mustaschen och hans hårt slående förolämpningar, är då den som varit mest i farten i skivspåren, även om det varit långtid mellan utgivningarna. Den första kom 1949 och var en barnskiva kallad "Funniest song in the world", följt av en skiva från 1952 med låtar från Marx-filmer skrivna av av duon Harry Ruby och Bert Kalmar och en 1960-inspelning av komedioperetten Mikado där Groucho spelade Ko-ko. Efter Grouchos död är det främst utgivningar av avsnitt från hans TV-program "You bet your life", som jag ska åter komma till snart. För där emellan är det då denna, som är Grouchos sista föreställning från 1972 där han berättar anekdoter och minnen från sin karriär med sina bröder samt sjunger sånger från filmerna. Exakt hur lycklig jag blev av att hitta denna på Sundsvalls skivmässa helt nyligen kan nog ingen föreställa sig! Visst har hans röst blivit svagare, men det är ett legendariskt dubbelalbum med berättelser berättade som bara Groucho kan och klassiska låtar som "Lydia, the tattooed lady" och "Hello i must be going". Ett måste för varje bröderna Marx-fan! Jag har inte hittat nåt spår från denna platta på tuben, så jag bjuder helt enkelt på Lydia-sången i sitt original från filmen "At the circus" från 1939.



Groucho Marx - You bet your life
Utgivningsår: 1972
Skivbolag: Bakhåll
"You bet your life" var en frågesport som Groucho accepterade att leda efter att han börjat bli orolig över vad han skulle göra för att upprätthålla sin popularitet när bröderna Marx filmer börjat tappa i popularitet och man beslutat att inte göra fler. Programmet, som började i radio 1947 och tog steget samtidigt över  till radio 1950, var som gjord för Groucho där han skämtade, drev och improviserade med deltagarna och gästerna på klassiskt Groucho-vis och showen blev en gigantisk succé och på gick ända till 1961. Och det finns ett antal album utgivna på platta med avsnitt från detta program. Jag har dock bara ett och det är en mer udda utgåva utgivet av det lilla skånska förlaget Bakhåll, som givit ut en del gamla program och shower på skiva, bland annat i serien "Bakhåll Sound Archive". De utgåvor jag har har dessutom ett speciell plåtfodral till skivan. De övriga titlarna jag har, för den som undrar, är 
radioversioner av två klassiska filmer, "Casablanca" och John Waynes "Stagecoach" samt ett avsnitt av Frank Sinatras radioserie "Rocky fortune". Dessa är riktigt kul och udda utgåvor!



Desi Arnez and Chico Marx - Big Bands of Hollywood
Utgivningsår: 1992
Skivbolag: Laserlight
Man kan förledas att tro att det finns massor av skivor med Chico, eftersom han spelade piano som ingen annan kunde. Men faktum är att detta är det enda albumet var jag vet med honom. Chico, född Leonard Marx, föreställde alltid den lite smådumme och galne italienaren med hatten och låtsas-brytningen. Men när han fick tag på ett piano så flög han över tangenterna med fingrarna och var inte främmande att använda saker som boll eller apelsin att spela med. 

Denna skiva, som innehåller två radioshower, har tyska bolaget LaserLight givit ut, där Chico samsas på utrymmet med en annan komiker, kuban-amerikanen Desi Arnez, som är främstk änd från Lucille Balls serie "I love Lucy". Det är en aning synd att Arnez får vara med här för hans latinorchester är inte alls lika intressant och inte alls lika spännande som Edmundo Ros Orchester, som är i samma genre. 
     Det är Chico som är det intressanta här. Hans storbandskarriär var väldigt kortvarig och är väl i stort sätt bara känd för att den sparkade igång Mel Tormés karriär. Detta bands spelstil kan väl liknas vid att man inte riktigt vet vart låtarna ska ta vägen. Hans version av Louncavallos "Paglacci" är väl det bästa exemplet på det där det låter som en orkanvind när Chicos orkester drar på som bäst. Men Desi Arnez till trots så är detta en fullt rekommenderbar platta. Den är live, vilket gör att man ändå kan lyssna på Arnez orkester, även om den inte är nåt unikum direkt, samt att det är ett spännande bevis på Chicos musikaliska förmåga.



Harpo Marx - Harpo in Hi-Fi/Harpo at work!
Utgivningsår: 2000
Skivbolag: Universal
Arthur "Harpo" Marx var ju den stumme med krullfrisyren som tutade med sin käpp och kom upp med dom mest absurda och galna saker. Utom vid ett tillfälle, när han hamnade vid en harpa. Då stannade tiden för honom och han blev seriös och spelade som ingen annan. Följaktligen är harpa ämnet för Harpos skivutgivning. 

Tre skivor finns med denne broder, alla harp-plattor utgivna på 50-talet. Två av dom, "Harpo in Hi-Fi" och "Harpo at work!", har jag, båda utgivna på samma CD i en special utgåva. Den tredje, "Harp by Harpo", vore kul att lägga beslag på en dag. Här är det en fördel dock att man antingen är ett bröderna Marx-fan eller gillar harp-musik, för det kan bli lite stelt för den som inte är invigd på instrumentet då harpa har en rätt spröd ton. Jag är Marx-fan, men ingen jättelyssnare av musik på harpa. Men detta är ändå riktigt snyggt arrangerat med orkester samt några nummer med Harpo solo. Han är dock så skicklig och lysande på sitt instrument att det hinner aldrig bli vare sig tråkigt eller stelt utan man lyssnar andäktigt. Detta är riktigt avslappnande och snygga plattor där Harpo dessutom skrivit ett antal låtar själv. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...