Utgivningsår: 1988
Skivbolag: PWL
B-sida: Made in heaven
1988 så var intresset för Stock-Aitken-Waterman på något av sin största nivå i världen. Det var också året då Kylie Minogue framgångsrikt tog steget från såpavärlden och TV-serien "Grannar" till popvärlden och en superstjärnekarriär. Fast som vanligt så hakade jag inte på. SAW-fabrikens tuggummidisco tyckte jag var töntig och gillade inte alls även om undantag förstås fanns och Kylie engagerade jag mig knappt alls i. Men Kylie hade ju något som de andra SAW-artisterna inte riktigt hade på samma sätt, charm, karisma och något eget. Också var hon ju söt också.
Så när fjärde singeln från hennes debutplatta kom så kunde jag inte stå emot längre vad gäller mitt avståndstagande till den brittiska hitfabriken. Låten med den franska titeln "Je ne sais pas pourquoi" var en sockersöt och oemotståndligt charmig poppärla som jag föll nästan direkt för. Egentligen har ju dom tidigare hitsen "I should be so lucky", "Got to be certain" och "The locomotion" mycket mer hitpotential och kraftigare hookar. Som hitsingel att betrakta är detta egentligen en rätt svag låt, men samtidigt så har den ändå något som är svår att motstå och som är enormt lockande och eget musikaliskt och med den så växte mitt intresse för Kylies låtar enormt till dags datum och hennes just nu aktuella 70-talsdisco-pastiger. Låten växte så stark hos mig då att jag placerade den som trea på årslistan för 1988. Med åren ska jag erkänna att en hel del av Kylies senare låtar har sprungit förbi och på den årslista för 1988 jag gjorde nyligen fick den nöja sig med plats 41. Men den är förstås ännu en kanonmysig låt och ett skön minne från det året då synthfanet och jazznörden i Sundsvall till sist viftade med vit flagg och erkände: Stock-Aitken-Waterman var ju inte så dumma ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar