Utgivningsår: 1986
Skivbolag: EMI
B-sida: Neverending Love (Love-mix)
Per Gessle har ju dammat av Roxette-namnet igen under sommaren efter Maries bortgång, nu under namnet PG Roxette, och låten "The loneliest girl in the world" är faktiskt riktigt bra. Men vi går nu tillbaka till början igen. Tiden efter Gyllene Tider 1984 var väl inte den bästa i Per Gessles karriär. Jag är förvisso en av få som tycker hans sololåtar därefter är riktigt bra. "Galning" är en 1985-klassiker för mig, punkt slut. Men ur försäljningssynpunkt så gick det väl inte jättebra. Jag inser att jag tagit upp detta en gång förr, när jag skrev om Roxettes debut-platta "Pearls of passion", men det var ju för snart 13 år sen och historien är ju ändå en del av låten som är dagens "Sommarplåga".
Under våren 1986 skrev han "Kärleken är evig" till Lena Philipsson och en lite andra, mindre framgångsrika, låtar till andra. En av dom var en låt betitlad "Svarta glas", som skrevs till Pernilla Wahlgren. Hon sa nej till låten, och här kan man ju leka med tanken på vad som hade hänt med Pers fortsatta karriär, och med hela den svenska musikexporten för övrigt, om Fröken Wahlgrens Värld sagt "ja tack" till låten. Tillfälligheternas spel!
Nu nobbade hon "Svarta glas" alltså och Per testade att skriva om texten till engelska, som intressant nog hade samma tema som Lena Phs Mello-låt, "Neverending love". Han trodde på låten så pass att han var beredd att göra den själv, men gärna i grupp med någon. Valet föll på Marie Fredriksson, som han känt sen länge och som sjungit i bakgrunden på flertalet Gyllene-låtar. Men Marie hade vuxit sig större i karriären än Per, tack vare sin hit "Ännu doftar kärlek", och var sådär intresserad. Men efter lite övertalning och förhoppning om att projektet skulle föra dom utomlands, och med ett bandnamn snott från en Dr Feelgood-låt, så blev låten till slut av och, ja, som det brukar heta, resten är historia.
När "Neverending love" så sommaren 1986 nådde Sommartoppen så erkänner jag att jag var lite tveksam. Jag tyckte den var lite velig, i jämförelse med till exempel "Galning", som jag tyckte var klart tuffare. Men den växte allt mer per lyssning och när låten till slut befann sig på höstens första trackslista så hade min åsikt svängt och det var en riktigt bra låt. Egentligen är ju inte detta alls en sommarlåt i sin form, men den blev det ändå av sig själv med sin svala, relaxande och sköna stämning och Marie och Pers passande gemensamma röster. Visst, produktionen kanske inte är jätteimponerande med dagens mått mätt, men ibland behövs det inte mer för att skapa den där riktiga sommarkänslan. Idag kanske jag känner att jag hört igenom låten en gång för mycket och är lite mätt på den, men den ger ändå den där sköna sommarkänslan från 80-talets mitt och är lik väl, precis som "Galning", en klassiker. Och undrar ni hur "Svarta glas" lät från början? Inga problem, jag har bifogat ett klipp på den också. Och frågan är om inte den idag är spelad mer än vad videon till "Neverending love" har varit visad under hela låtens existens...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar