Utgivningsår: 1991
Skivbolag: Circa Records/Wild Bunch
Betyg: 3/5
Nu en riktig utmaning, av flera anledningar. Dels är detta en skiva som har nämnts som en av dom bästa och mest innovativa plattorna någonsin av många. Det är som att recensera något heligt.
Dels så är det här en skiva som jag inte borde gilla. Massive Attack är det engelska triphop-kollektivet som snabbt blev alla mediers stora favoriter på kort tid runt 1991. Där har vi en sak, triphop. Jag har aldrig riktigt förstått den genren. När bandet kom och jag hörde deras mest kända låt, "Unfinished sympathy" så fattade jag noll av den. Det är ju trots allt inte världens mest melodiösa låt. Men med åren insåg jag att det istället är en otroligt snygg ljudskapelse bestående av ett landskap av elektroniska vägar. Och till slut tog jag en chansning för ett antal år sen och inhandlade tre CD-skivor med Massive Attack.
Massive Attack var ett band som kokade ihop en brygd av olika genrer och fick något helt nytt och det gick hem. Med en blandning av hiphop, dub, reggae, 70-talssoul och elektronisk musik så gav man ut "Blue lines" och om man betänker att hiphop, dub och reggae ingår, genrer som jag normalt inte är ett dugg intresserad av, så borde det indikera att jag inte borde tycka om det här. Och visst, det finns ett fåtal låtar här som jag inte är riktigt gillar. "One love" är en rätt seg historia, till exempel. Men övervägande är faktiskt bra, mycket på grund av att mitt i all rap, beats och dub så finns den elektroniska och lite soulartade biten som skapar ett ljudlandskap av allt som är spännande, suggestiv och enormt snyggt, samt att sångerskan Shara Nelson, som sen skulle få en egen bra soulkarriär, sjunger väldigt bra. Så denna mix blir en soft, laid back och klart bra platta med coola och lugna rappartier som ändå är behagliga.
Sen kanske plattan skulle ha mått bra av lite starkare och tyngre melodier och inte bara softa grooves, lite random sång/rap och instrumentala loopar. "Tidernas bästa skiva" är det inte. Men det är en platta som utmanar mina musikaliska referenser och som låter mycket bättre än jag en gång trodde det skulle vara. Som sagt, jag borde inte gilla detta, men det gör jag! Nu blir det bara att så småningom utforska dom andra plattorna med bandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar