Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Stranded Rekords
B-sida: Xtabay
Den nya säsongen av "Så mycket bättre" har precis dragit igång i TV4 och det är dags för nya artister att tolka varandras klassiska låtar på sitt sätt. Personligen har jag aldrig engagerat mig i programmet även om det har förekommit en del helt OK versioner. Kalla mig tråkig, men att se kändisar sitta och festa i en realityserie och klappa varandra på ryggen eventuellt gråta i TV av lycka och tacksamhet känns inte som min form av underhållning. Men detta ska nu inte handla om just det programmet, utan snarare om detta att ta en känd låt och helt stuva om den till näst intill oigenkännlighet. Om Gunnar Wiklund hade varit med i "Så mycket bättre" samtidigt som producenten och Mockba Musics medlem Johan Vävare och Vävare hade fått i uppdrag att tolka en Wiklund-klassiker så hade den låten mest troligt låtit så här. Och jag är rätt säker på att Gunnar Wiklund knappast hade gråtit av just tacksamhet.
"Nu tändas åter ljusen i min lilla stad" är en sån där jättestor svensktoppsklassiker som dom flesta känner till idag och en av anledningarna till att jag gillar Wiklunds musik. Det är en grymt skön stämning i denna och Per-Martin Hambergs text. Och på det tidiga 80-talet så lät dom svenska synthproducentena knappast något vara ifred och skulle hitta egna fria vägar att förnya klassikerna med synthljud. Så Johan Vävare tog sig an Gunnar Wiklunds mästerverk. Vilken/Vilka "Tango" är vet jag inget om. Det är här problemen börjar.
Jag förstår att det här ska låta nyskapande och att ta en klassiker och verkligen göra den till sin egen. Men här verkar man ha försökt en aningen för mycket. Sången här sköts av tre individer, poeten Io Jupiter, som jag vet exakt noll om, Lars Demian och Thomas DiLeva, de två sista en bra bit innan deras genombrott. Och vad dom tog innan inspelningen vet jag inte, men dom låter som om dom är i ett annan värld när dom sjunger, för att vara lite snäll.
Johan Vävare har skapat en långsamt lunkande synthmelodi som vandrar igenom låten med skumma flummiga effekter i bakgrunden och i refrängen ett enormt irriterande pipande ljud som låter som om man hade rundgång vid inspelningen. Ja, soundet låter väldigt skumt på alla sätt. Det är möjligt att detta ska vara nåt poetiskt som går långt över huvudet på mig. Det fattas bara att Yoko Ono skulle komma in och primalskrika. Men här tänds inga ljus i alla fall i mitt lilla huvud när jag lyssnar på detta. Det här är bara konstigt och märkligt och så bisarrt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Så mycket bättre? Tillåt mig skepta något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar