I lördags så var det fest och stoj på Sundsvalls skivbutik Vinylstallet. Dels var det 50 % rea, men framför allt så var det dagen då Thåströms nya platta "Somliga av oss" kom ut. Nej, jag har inte köpt plattan så det är inte själva den som är det viktiga här. Jag hade innan lördagen bara hört singeln "Solen i den vänstra", som dock är grymt bra och snygg!
Dock var det väldigt trångt i Vinylstallet den lördagen och det var riktigt kul att se. För det är få artister idag, framför allt svenska, som kan få den typen av haussning för en skiva som Thåström fick i lördags. Jag har mycket svårt att se ett stort kalas för Loreens eller Benjamin Ingrossos eller Tove Los nya plattor, om de ens släpps fysiskt. Nu har jag förvisso bara affären i min stad att jämföra med, men jag får anta att det var samma hausse i fler affärer i landet. Mängder exemplar av skivan som låg och stod överallt i butiken, både i CD- och vinylvariant, låtar från både den och Thåströms tidigare material som spelades på repeat, stora reklamskyltar och folk som verkligen ville köpa albumet. Nu kanske någon räcker upp handen och frågar om Record Store Day, som jag tidigare gjort en mer kritisk krönika om, och som också går ut på att man gör en massa reklam för skivsläpp och folk vill springa och köpa, men det är inte samma sak. Record Store Day är en massa av skivbolagen begränsat utgivna extramaterial och tidigare outgivna saker från många artister som man har tryckt upp enbart för den dagen och tar svindyra pengar för. Förvisso är målet även här att locka folk till skivaffärerna, men det går ju inte att jämföra med när en artist släpper ett helt nytt album för alla och affärerna slår på stort för att för må folk att köpa skivan istället för att bara streama den på spotify.
Dock var det väldigt trångt i Vinylstallet den lördagen och det var riktigt kul att se. För det är få artister idag, framför allt svenska, som kan få den typen av haussning för en skiva som Thåström fick i lördags. Jag har mycket svårt att se ett stort kalas för Loreens eller Benjamin Ingrossos eller Tove Los nya plattor, om de ens släpps fysiskt. Nu har jag förvisso bara affären i min stad att jämföra med, men jag får anta att det var samma hausse i fler affärer i landet. Mängder exemplar av skivan som låg och stod överallt i butiken, både i CD- och vinylvariant, låtar från både den och Thåströms tidigare material som spelades på repeat, stora reklamskyltar och folk som verkligen ville köpa albumet. Nu kanske någon räcker upp handen och frågar om Record Store Day, som jag tidigare gjort en mer kritisk krönika om, och som också går ut på att man gör en massa reklam för skivsläpp och folk vill springa och köpa, men det är inte samma sak. Record Store Day är en massa av skivbolagen begränsat utgivna extramaterial och tidigare outgivna saker från många artister som man har tryckt upp enbart för den dagen och tar svindyra pengar för. Förvisso är målet även här att locka folk till skivaffärerna, men det går ju inte att jämföra med när en artist släpper ett helt nytt album för alla och affärerna slår på stort för att för må folk att köpa skivan istället för att bara streama den på spotify.
Grejen är just det att förr om åren var detta betydligt vanligare, eftersom man hade helt andra kriterier på försäljning då, något fler artister fanns i den dignitet som passade för den haussningen och givetvisfanns det fler skivaffärer. Man kan ju kalla det masshysteri och kommersialisering. Jag menar vem bestämmer trots allt att en artist är värd så mycket push och då dom flesta av dessa artister dessutom är musiker som gällande år normalt inte promenerar upp till första platsen på digilistan, eller dåvarande motsvarigheten Trackslistan? Och i sak är detta förstås rätt. Men idag när jag har hört cirka en miljon gånger att "alla streamar, ingen köper musik", "fysisk musik är stenute" eller "ja, vinylskivan är ju inne, synd bara att jag hivade iväg min skivspelare" så känns dessa överpushade event för en artists nya platta ändå riktigt kul. Jag har tjatat om detta förr, men i Spotify-eran så bryr sig allt färre om vad som spelas egentligen, bara det låter och är schysst. Det är då det är skönt att det finns artister som ännu får den här stora uppskattningen under en dag och som ges en stor uppmärksamhet i de skivaffärer som finns för sitt nya fysiska album. Depeche Mode, när dom släppte "Momento materia" för ett år sen, var samma. Och givetvis när lokalt stora artister och band kommer med nytt.
Sen behöver man inte gilla artisten i sig. Skulle Bob Dylan eller Stones släppa nytt igen så skulle jag ändå känna lycka över att man lyfter upp deras nya fysiska plattor, även om jag inte kunde brytt mig mindre om musiken på dessa, eftersom artisterna inte tillhör min normala kopp av te.
Den här typen av evenemang är nästan viktigare än typ Record Store Day, eftersom den lyfter upp ny och aktuell musik, där man ger artisten och det fysiska mediet chansen att skina för allmänheten på ett traditionellt sätt som egentligen inte hör 2020-talet till, men som är ett stort strå mot musikens allt mer stämpel som slit- och släng-vara.
Och Thåströms nya verkar också, av låtarna jag hörde på Vinylstallet i lördags, vara helt OK. Det är en platta jag kan tänka mig att se i min samling i framtiden, tillsammans med hans andra plattor som finns där!
Och Thåströms nya verkar också, av låtarna jag hörde på Vinylstallet i lördags, vara helt OK. Det är en platta jag kan tänka mig att se i min samling i framtiden, tillsammans med hans andra plattor som finns där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar