Singeltipsets Eurovision Special VII

Jag lovade för ett tag sen, när jag skrev om Melodifestivalen i februari, att det skulle komma en Eurovision-variant lagom till den tävlingen. Så även om det är några veckor sent så håller jag förstås ord. Här kommer några icke-vinnande eurovisions-favoriter från 1960-90-tal. Här kan man sannerligen följa tävlingens musikaliska utveckling då från den traditionella 60-talsschlagern genom tysk disco, isländsk 80-talspop och charmig brittisk 90-talsretro. Nej, jag såg inte tävlingen i år, men det hade väl ingen trott heller. Det enda jag egentligen har sett i efterhand är pausframträdandet av österrikiske Parov Stelar, men så är jag också ett fan av denne lysande DJ. Nog, till dåtiden och lite klassisk schlager från tävlingens bästa perioder!

Conny Froboess - Twei kleine italiener
Utgivningsår: 1962
Skivbolag: Columbia
B-sida: Hallo, hallo, hallo

Den tyska uttagningen 1962 var egentligen väldigt intressant om man ser till deltagarna som inte vann. Både Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson deltog och Siwan kunde ha tagit hem allt då hon blev tvåa med en enda poäng bakom vinnaren. Dessutom deltog Finlands nuvarande presidents svärmor, den forna fröken Finland Pirkko Mannola. Japp, stjärnorna duggade tätt. Vann och åkte till den stora tävlingen gjorde då Conny Froboess med en låt som med åren skulle bli en evergreen, den där låten om dom två små italienarna som drömmer om att åter träffa Tina och Marina. Mitt i dom stora franska/franskinspirerade schlagrarna så kom en charmig och trevlig låt som inte gjorde en fluga förnär och som hade ett snyggt arrangemang. Låten slutade sexa och det kan tyckas att nio poäng låter löjligt lite, men då ska man tänka på att poängsystemet var lite annorlundare då och vinnaren med franska Isabelle Aubret "bara" fick 26 poäng. Sveriges Inger Berggren och "Sol och vår" fick bara fyra poäng på platsen bakom Conny.
     Lena Kondradsson tog låten till Sverige och den fick namnet "Tina och Marina", vilket också blev en stor hit för Lars Lönndahl, och därmed var en stor schlager spridd över Europa. Och visst är den en kul och mysig schlager att lyssna på än idag. 

Conny Froboess skulle efter tävlingen bli skådespelare, både på musikalscenen och på film och filmade så sent som 2021 och är numera 82 år gammal.



Silver Convention - Telegram
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Polydor
B-sida: Midnight lady

1977 års tävling har sen länge av någon anledning alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag hittade en kassett med tävlingen inspelad från radio på en gång på en loppis och Åke Strömmer var en av kommentatorerna och låtarna hade riktigt hög klass. 
     Tyskland satsade då på disco deluxe. Silver Convention var en av alla dessa tyska euro-akter från 70-talet som fick folk upp på dansgolven även om det var lite si och så med huruvida artisterna på skivomslagen sjöng eller inte. Penny McLean är väl den mest kända medlemmen, eftersom hon fick en stor solohit med låten "Lady bump". Gruppen hade två stora riktiga hits, "Fly, Robin", Fly" och "Get up and boogie" (som kanske ett visst parfymbolag vid namn Yaxa hämtat inspiration från till för sin überkult-singel som jag skrev om för ett flertal år sen). Jag ska verkligen inte säga att jag är något stort fan av Silver Convention, men så gillar jag den amerikanska 70-talsdiscon oändligt mycket mer än den europeiska. Men "Telegram" är den klart bästa låten dom har gjort med en riktigt bra melodi och skönt discosound där dom lyckas låta mer amerikansk på nåt sätt än på deras andra hits. Men så var det ju det här med språket. Det här året så återtog man regeln om sång på sitt nationella språk, men Belgien och Tyskland hade redan valt sina låtar redan innan regeln återintroducerades och Silver Convention fick dispens att sjunga på engelska. Nu spelade det inte sån jättestor roll eftersom låten slutade åtta i tävlingen och därefter var karriären mer eller mindre död för tjejtrion, som splittrades två år senare. 

Vann tävlingen gjorde Frankrikes Marie Myriam och "L'oiseau et l'Enfant", medan svenska Forbes skvalpade i botten med sin numera überkultklassiker om "Beatles".



Icy - Gleidibankinn
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Fálkinn
B-sida: Bank of fun 

Långt senare efter sina nordiska grannar så dök Island upp i Eurovision 1986 för första gången och det gjorde man med en låt som jag kan idag se som den bästa låten landet någonsin tävlat med. Jag är rätt tydligt nedröstad på den fronten med tanke på att landet bara blev nr 16 i när allt var klart. 
     Gruppen ICY är två killar och en tjej som sjöng den i tonen lite dramatiska, men i texten ändå rätt potitiva låten "Gleidibankinn", eller då "Bank of fun" på engelska (lika med singelns baksida). Alltså en bank som man kan använda om man känner sig lite deprimerad. Den låter väldigt mycket 80-tal och har inte världens starkaste refräng, men är likväl en riktig eurovisionkaramell med snyggt melodi och arrangemang. 

Det var alltså inte röda mattan precis för Island med sitt första bidrag, men man hade ändå tagit sina första steg av många i tävlingen. Vad som hände med ICY och deras medlemmar har jag dock inte hittat någon information om. Vann gjorde som bekant belgiska Sandra Kim och hennes "J'aime la vie" och femte-placerade Lasse Holm och Monica Törnell showade loss på scenen med sin "E´de´det här du kallar kärlek".



Sonia - Better the devil you know 
Utgivningsår: 1993
Skivbolag: BMG/Arista
Andra spår: Better the devil you know (extended version)/Not that i call love

I Sverige så är det ju inte så ovanligt att man tror (eller i alla fall trodde förr om åren) att Melodifestivalen är vägen tillbaka till hitlistornas topp igen. I Storbritannien så finns det förstås också dom som tror det. Men om fallet kan vara hårt i Sverige om man misslyckas så är den ännu hårdare i den brittiska musikindustrin. Som bekant så är dom brittiska medierna, och kanske främst musikmedierna, iskalla mot tävlingen och artister som ställer upp har väldigt svårt att återkomma till toppen. 
     Sonia Evans, eller bara Sonia, hade sina glansdagar mellan 1989-90 då hon var en del av Stock-Aitken-Watermans stall och hade galanta discohits som "You'll never stop me from loving you", "Can't forget you" och 60-talscovern "End of the world". 1993 var hon sen länge borta från succétrion, som dessutom gått vidare i karriären var för sig. Eurovision kanske kan vara något räddande, tänkte hon nog när BBC ringde henne och bad henne ställa upp och sjunga alla åtta bidrag i den brittiska uttagningen samt förstås Eurovision. 
     Nu kan  man förledas att tro att det är en i tävlingen förbjuden återanvändning när två Stock-Aitken-Waterman-artister har haft var sin låt med samma titel, men Kylie Minogues "Better the devil you know" har förstås inte något att göra med Sonias bidrag med samma titel. 

Den här "Better the devil you know" är då en låt som flörtar vilt med 60-talets popvärld i stil och Sonia är då alltså inte helt obekant med den typen av låtar, då SAW återanvände låtar flitigt från den eran. Och även om den har fått en aning oförtjänta hårda ord med åren så tycker jag att den här låten är riktigt bra och charmig och Sonia har jag alltid gillat sen SAW tiden på 80-talet och hon gör det här också med beröm godkänt. Det tyckte jurygrupperna i Europa också och hon hamnade på andra plats i tävlingen, efter Niamh Kavanaghs vinnande "In your eyes". Men så var detta också i en tid då en låt plötsligt inte kunde sjungas på något annat språk än engelska för att hamna i toppen, vilket just då bevisas av Irlands och Storbritanniens totala dominans på 90-talet. 
     Och Sonia var storsint och erkände direkt sin förlust och skakade Kavanaghs hand efter segern. Hennes karriär däremot var dock än mer död än den var innan, tyvärr ska sägas, för hon är klart värd ett bättre öde. 
     För dom som undrar så representerade Arvingarna Sverige med sin sjätteplacerade "Eloise".