Singeltipsets Eurovision Special IV

Det börjar närma sig slutet på min melodifestivalspecial, i och med att eurovision närmar sig. Men ett mail som jag fick påminde mig om att det ju finns ett decennium vars melodifestivalbidrag jag inte dryftat ett ord om, 90-talet. Jag vet nog inte riktigt vad jag egentligen ska säga om 90-talets melodifestivaler. På den tiden så försvarade jag tävlingen med näbbar och klor från en allt mer häcklande media. I Aftonbladet så sågades 90 % av alla bidrag och det var ständiga artiklar där man genom artist efter artist som hånade tävlingen försökte få tittarsiffrorna att rasa. De få bidrag som var rockiga eller dansvänliga i stil med hitlistornas musik hyllades som klara vinnare. När dessa sen inte ens nådde top 10 i finalen så skanderade Per Bjurman högt: Lägg ner skiten! Jag, som älskade dom riktiga melodifestivallåtarna, var så stenute som det gick att bli och jag var inte glad åt utvecklingen. Ville jag höra hitlistelåtar kunde jag sätta på då nya Radio Rix eller Tracks. Kan man inte få ett undantag någon gång? Idag så står jag kvar vid min ståndpunkt vad gäller nya festivalen kontra den gamla stilen, men när jag hör bidragen i EM-finalerna från i alla fall 90-talets sista del numera så kan jag tycka att dom ändå var långt vattnigare och mer intetsägande än jag minns dom. Kunde jag ha haft så fel? Men nu ska jag inte deppa över vad som kunde ha varit utan hylla det som var, för det kom väldigt mycket bra melodifestivallåtar under 90-talet också. Jag hade då tänkt att plocka tre favoriter i vanlig ordning och bespara er dom här jättehitsen som man minns och hör titt som tätt än, Joelle Ursulls "White and black blues" eller Katrina & The Waves "Love shine a light". Två i denna trio har vunnit tävlingen och en hamnade på top 10.

Tajci - Let's go crazy (Hajde da ludojemo) (1990)

Om det finns nåt hatår bland 90-talets melodifestivalår så är det nog det första året, 1990. Tävlingen gick i Jugoslavien och precis innan hade Berlinmuren rivits vilket gav upphov till en mängd fåniga och klyschiga fredslåtar och EU-hyllningssånger som inte betydde nåt annat än förhoppning om att rida på en trendvåg upp till segern. Toto Cutogno vann med en av tävlingens kanske hemskaste vinnare någonsin, "Insieme 1990"
och för Sverige blev det fiasko med Edin-Ådahl och deras gravt underskattade "Som en vind".

Men det fanns ändå en del kul låtar förstås och min favorit var en blond och pigg jugoslaviska som sjöng om att bli lite galen. Tatjana Matejas använde artistnamnet Tajci och sjöng en glad låt som hette "Hajde da ludojemo", som dock sågades av dom flesta. Kersti Adams Ray, som kommenterade i radio, kallade henne "en 19-årig Marilyn Monroe-kopia" och att "låten började som "Satisfaction" och "Da-do-ran-ran" var bra redan på 60-talet". Självklart ignorerade jag det och gillade skarpt den glada popdängan på det helt främmande språket. Sen kan vi lämna den skriklila fodralet till klänning och det åmande så kallade framträdandet därhän. Jag blev förstås jublande lycklig när jag hittade låten på singel, tyvärr på engelska och i en svensk utgåva, men, kom igen, vi snackar en låt från Jugoslavien.
Tajci, som numera är gift och heter Tajci Cameron, flyttade till USA under kriget i Jugoslavien och skaffade sig amerikanskt pass och sjunger idag främst religiös musik i kyrkor, vilket är en intressant utveckling av en artist som från början var en ihopstöpt produkt som bara skulle vicka på höfterna.

Någon bra engelsk version har jag inte hittat, så tills vidare får ni hålla tillgodo med den kroatiska versionen från EM-finalen.


-----------------------------------------------------------
Niamh Kavanagh - In your eyes (1993)

Nimah Kavanagh var en 25-årig irländska som hade sin främsta merit som bakgrundssångerska på soundtracket till filmen "The commitments" och som nu skulle ut på sitt största musikuppdrag någonsin. I Millstreet i sitt hemland skulle hon nu göra sina landsmän som satt i lokalen stolta med en stor ballad som hette "In your eyes". Låten var en riktig melodifestivalballad och passade som hand i handsken för mig, även om den inte stack ut på nåt vis. Men det var pampig och mäktigt och jag hade inget problem att se den som vinnare. Men det hade däremot många andra som nu för första gången började skrika på att tävlingen skulle ändra regler eftersom ett engelskspråkigt land vann året innan och ett annat nu, med England som tvåa (som då hade 80-talsikonen Sonia som tävlande så det hade jag inget heller emot). Det blev ju inte bättre av att Irland vann ännu en gång året efter.

Men jag tycker ännu att "In your eyes" är en riktigt snygg och bra eurovisionvinnare som gärna förtjänas att spelas fler gånger. Däremot ska jag inte säga så mycket om det andra bidraget Niamah Kavanagh hade. Hon gjorde nämligen comeback i tävlingen 2010 med låten "It's for you", då också tävlandes för Irland, och det bidraget har jag inte hört.

Sverige då? Jo, vi skickade Arvingarna och deras "Eloise" (eller "El-och-is" som en fyndig kamrat till mig sa då), kanske deras bästa låt i karriären, vilket inte säger så mycket, och det blev en hygglig 7:e plats för den.

-----------------------------------------------------------
Secret Garden - Nocturne (1995)

1995 firade tävlingen 40 år och det firades i svensk TV med en riktigt bra hyllningsgala med Björn Kjellman och många svenska vinnare. Jan Johansen tävlade för Sverige med den segertippade klassikern "Se på mig" och lyckades riktigt bra med en tredje plats.
Men Jan Johansen var inte den enda svensken som tävlade
detta år. Många svenskar satte kaffet/champagnen/ölen/läsken i vrångstrupen när dom såg Åsa Jinder som spelade nyckelharpa för Norges bidrag, Secret Garden och den halvinstrumentala låten "Nocturne". Secret Garden bestod av festivalgiganten Rolf Lovland och Fionnuala Sherry och var specialskapt för tävlingen från början. När låten plötsligt vann tävlingen, vilket var startskottet på den invasion av folkmusik som drabbade tävlingen i några år, så blev det gigantisk skandal, inte minst i den svenska pressen: Åsa Jinder var landsförrädare! Låten borde inte ha fått ställa upp eftersom det var så lite sång i låten och halva gruppen var inte ens norsk! Lägg ner skiten! Jag minns än dom totala krigsrubrikerna som var dan efter tävlingen där folk var minst sagt förbannade. Vem har sagt att musik ska byggas utav glädje? Det ska också sägas att runt denna tid så var vi inte så glada på våra grannar i väster som vi tyckte lyckades bättre i allt, inte minst i vinteridrott och att dom nu också vann melodifestivalen, med en låt som dessutom inte hade någon text, fick droppen att rinna över. Det är märkligt hur så många har velat lägga ner melodifestivalen år efter år, men tävlingen ändå har miljonpublik jämt.
Nå, när jag såg tävlingen 1995 och hörde "Nocturne" så brydde jag mig inte alls om den. Jag tyckte låten var rätt tråkig och ryckte mest på axlarna och skakade på huvudet åt den totala överreaktion i tidningarna. Men med tiden har den växt och så småningom så insåg jag hur ENORMT vacker låten är och hittade denna något slitna, men dock, singel! Den kanske inte har ett dyft att göra i tävlingen, kanske är den till och med för bra för den, men den är oemotståndlig i sin kompostion och produktion! Och, ja, jag skäms över namnlappen i hörnet, men man var ju inte smartare än så som ung.

Secret Garden har bara släppt två plattor, men finns än och spelar med jämna mellanrum och har blivit enomrt stor i sin genre världen över så jag tror inte Rolf Lovland bryr sig nåt nämvärt om diskussionen om huruvida hans låt egentligen borde ha ställt upp eller inte.

Singeltipsets Eurovision Special VII

Jag lovade för ett tag sen, när jag skrev om Melodifestivalen i februari, att det skulle komma en Eurovision-variant lagom till den tävlingen. Så även om det är några veckor sent så håller jag förstås ord. Här kommer några icke-vinnande eurovisions-favoriter från 1960-90-tal. Här kan man sannerligen följa tävlingens musikaliska utveckling då från den traditionella 60-talsschlagern genom tysk disco, isländsk 80-talspop och charmig brittisk 90-talsretro. Nej, jag såg inte tävlingen i år, men det hade väl ingen trott heller. Det enda jag egentligen har sett i efterhand är pausframträdandet av österrikiske Parov Stelar, men så är jag också ett fan av denne lysande DJ. Nog, till dåtiden och lite klassisk schlager från tävlingens bästa perioder!

Conny Froboess - Zwei kleine italiener
Utgivningsår: 1962
Skivbolag: Columbia
B-sida: Hallo, hallo, hallo

Den tyska uttagningen 1962 var egentligen väldigt intressant om man ser till deltagarna som inte vann. Både Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson deltog och Siwan kunde ha tagit hem allt då hon blev tvåa med en enda poäng bakom vinnaren. Dessutom deltog Finlands nuvarande presidents svärmor, den forna fröken Finland Pirkko Mannola. Japp, stjärnorna duggade tätt. Vann och åkte till den stora tävlingen gjorde då Conny Froboess med en låt som med åren skulle bli en evergreen, den där låten om dom två små italienarna som drömmer om att åter träffa Tina och Marina. Mitt i dom stora franska/franskinspirerade schlagrarna så kom en charmig och trevlig låt som inte gjorde en fluga förnär och som hade ett snyggt arrangemang. Låten slutade sexa och det kan tyckas att nio poäng låter löjligt lite, men då ska man tänka på att poängsystemet var lite annorlundare då och vinnaren med franska Isabelle Aubret "bara" fick 26 poäng. Sveriges Inger Berggren och "Sol och vår" fick bara fyra poäng på platsen bakom Conny.
     Lena Kondradsson tog låten till Sverige och den fick namnet "Tina och Marina", vilket också blev en stor hit för Lars Lönndahl, och därmed var en stor schlager spridd över Europa. Och visst är den en kul och mysig schlager att lyssna på än idag. 

Conny Froboess skulle efter tävlingen bli skådespelare, både på musikalscenen och på film och filmade så sent som 2021 och är numera 82 år gammal.



Silver Convention - Telegram
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Polydor
B-sida: Midnight lady

1977 års tävling har sen länge av någon anledning alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag hittade en kassett med tävlingen inspelad från radio på en gång på en loppis och Åke Strömmer var en av kommentatorerna och låtarna hade riktigt hög klass. 
     Tyskland satsade då på disco deluxe. Silver Convention var en av alla dessa tyska euro-akter från 70-talet som fick folk upp på dansgolven även om det var lite si och så med huruvida artisterna på skivomslagen sjöng eller inte. Penny McLean är väl den mest kända medlemmen, eftersom hon fick en stor solohit med låten "Lady bump". Gruppen hade två stora riktiga hits, "Fly, Robin", Fly" och "Get up and boogie" (som kanske ett visst parfymbolag vid namn Yaxa hämtat inspiration från till för sin überkult-singel som jag skrev om för ett flertal år sen). Jag ska verkligen inte säga att jag är något stort fan av Silver Convention, men så gillar jag den amerikanska 70-talsdiscon oändligt mycket mer än den europeiska. Men "Telegram" är den klart bästa låten dom har gjort med en riktigt bra melodi och skönt discosound där dom lyckas låta mer amerikansk på nåt sätt än på deras andra hits. Men så var det ju det här med språket. Det här året så återtog man regeln om sång på sitt nationella språk, men Belgien och Tyskland hade redan valt sina låtar redan innan regeln återintroducerades och Silver Convention fick dispens att sjunga på engelska. Nu spelade det inte sån jättestor roll eftersom låten slutade åtta i tävlingen och därefter var karriären mer eller mindre död för tjejtrion, som splittrades två år senare. 

Vann tävlingen gjorde Frankrikes Marie Myriam och "L'oiseau et l'Enfant", medan svenska Forbes skvalpade i botten med sin numera überkultklassiker om "Beatles".



Icy - Gleidibankinn
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Fálkinn
B-sida: Bank of fun 

Långt senare efter sina nordiska grannar så dök Island upp i Eurovision 1986 för första gången och det gjorde man med en låt som jag kan idag se som den bästa låten landet någonsin tävlat med. Jag är rätt tydligt nedröstad på den fronten med tanke på att landet bara blev nr 16 när allt var klart. 
     Gruppen ICY är två killar och en tjej som sjöng den i tonen lite dramatiska, men i texten ändå rätt potitiva låten "Gleidibankinn", eller då "Bank of fun" på engelska (lika med singelns baksida). Alltså en bank som man kan använda om man känner sig lite deprimerad. Den låter väldigt mycket 80-tal och har inte världens starkaste refräng, men är likväl en riktig eurovisionkaramell med snyggt melodi och arrangemang. 

Det var alltså inte röda mattan precis för Island med sitt första bidrag, men man hade ändå tagit sina första steg av många i tävlingen. Vad som hände med ICY och deras medlemmar har jag dock inte hittat någon information om. Vann gjorde som bekant belgiska Sandra Kim och hennes "J'aime la vie" och femte-placerade Lasse Holm och Monica Törnell showade loss på scenen med sin "E´de´det här du kallar kärlek".



Sonia - Better the devil you know 
Utgivningsår: 1993
Skivbolag: BMG/Arista
Andra spår: Better the devil you know (extended version)/Not that i call love

I Sverige så är det ju inte så ovanligt att man tror (eller i alla fall trodde förr om åren) att Melodifestivalen är vägen tillbaka till hitlistornas topp igen. I Storbritannien så finns det förstås också dom som tror det. Men om fallet kan vara hårt i Sverige om man misslyckas så är den ännu hårdare i den brittiska musikindustrin. Som bekant så är dom brittiska medierna, och kanske främst musikmedierna, iskalla mot tävlingen och artister som ställer upp har väldigt svårt att återkomma till toppen. 
     Sonia Evans, eller bara Sonia, hade sina glansdagar mellan 1989-90 då hon var en del av Stock-Aitken-Watermans stall och hade galanta discohits som "You'll never stop me from loving you", "Can't forget you" och 60-talscovern "End of the world". 1993 var hon sen länge borta från succétrion, som dessutom gått vidare i karriären var för sig. Eurovision kanske kan vara något räddande, tänkte hon nog när BBC ringde henne och bad henne ställa upp och sjunga alla åtta bidrag i den brittiska uttagningen samt förstås Eurovision. 
     Nu kan  man förledas att tro att det är en i tävlingen förbjuden återanvändning när två Stock-Aitken-Waterman-artister har haft var sin låt med samma titel, men Kylie Minogues "Better the devil you know" har förstås inte något att göra med Sonias bidrag med samma titel. 

Den här "Better the devil you know" är då en låt som flörtar vilt med 60-talets popvärld i stil och Sonia är då alltså inte helt obekant med den typen av låtar, då SAW återanvände låtar flitigt från den eran. Och även om den har fått en aning oförtjänta hårda ord med åren så tycker jag att den här låten är riktigt bra och charmig och Sonia har jag alltid gillat sen SAW tiden på 80-talet och hon gör det här också med beröm godkänt. Det tyckte jurygrupperna i Europa också och hon hamnade på andra plats i tävlingen, efter Niamh Kavanaghs vinnande "In your eyes". Men så var detta också i en tid då en låt plötsligt inte kunde sjungas på något annat språk än engelska för att hamna i toppen, vilket just då bevisas av Irlands och Storbritanniens totala dominans på 90-talet. 
     Och Sonia var storsint och erkände direkt sin förlust och skakade Kavanaghs hand efter segern. Hennes karriär däremot var dock än mer död än den var innan, tyvärr ska sägas, för hon är klart värd ett bättre öde. 
     För dom som undrar så representerade Arvingarna Sverige med sin sjätteplacerade "Eloise".