Utgivningsår: 1994
Skivbolag: Warner
B-sida: När vi gräver guld i USA (Matchmix)
Sommarplåge-serien går in på sitt åttonde år nu! Fatta alltså, det är åtta år sen jag skrev om Millas Mirakels "Rytmen av ett regn" som den första sommarplågan och 2026 håller jag på än och är långt ifrån klar. Så jag rullar väl på då med ännu en säsong och det känns väl rätt klart att den här ska komma här och nu. Sverige spelar åter i fotbolls-VM, som åter går i USA (ja, bland annat i alla fall) och barnen GES har dessutom gjort en ny version av sina pappors låt. Förvisso långt mycket sämre, men ändå. Det är renässans för den här klassiska fotbollsdängan från 1994.
I flera år på 80- och tidiga 90-talet så verkade det vara lag på att idrottslåtar skulle vara i hejiga schlagerlåtar i allsångstakt, helst skapta av Lasse Holm, och med texter om att "vi ska kämpa", "vi ska vinna" och "vi ska sätta pucken/bollen i mål" och andra klyschor lagda i en hatt och uppdragna en efter en. Man kände hur man dog inombords när man skulle behöva höra Håkan Södergren & Hockeylandslaget med "Nu tar vi dom" eller After Shaves "Ciao Ciao Italia" ur radion gång efter annan.
Så när tre ärrade popveteraner, Niklas Strömstedt, Orup och Anders Glenmark, till sist äran att 1994 göra låten till fotbolls-VM i USA så kände man en lycka över att det nu fanns en chans till något som stack ut! Och visst var den fräsch då och förstärktes av Sveriges framgångar under hela VM-spelet och en riktigt solig sommar. Det var egentligen inte en så ovanlig låt i sig och texten är väl inget unikum heller vad gäller idrottslåtar. Men i sammanhanget så var den något nytt. Det var en svensk poplåt med det gladaste och piggaste tempot, käckaste refrängen, stor allsångspotential och man hade besparat som allra värsta klyschorna! Det var något Sverige kunde samlas kring och älska tillsammans, även jag. För eftersom jag sen tidigare gillade dessa tre artister så var det lätt för mig att ta den här låten till mig. Och jag minns när jag såg landslagets hemkomst och uppträdande på Rålambshovsparken när folket, spelarna och GES dansade till låten att jag faktiskt fick en sorts ståpäls av synen som jag sällan brukar få vad gäller idrottslåtar och idrottsliga evenemang, än mindre idag då mitt idrottsintresse är långt sämre än 1994. Det var mäktigt på något sätt och än idag så ser jag detta som idrottslåtarnas idrotts låt. Hela fenomenet med hejiga allsångsvänliga idrottslåtar har ju fortsatt och är ju mer eller mindre en parodi på sig själv numera, dessutom med långt sämre låtar. Men "När vi gräver guld i USA" kan jag ännu med ett leende lyssna på och känna glädje av och det för att det är en kanonbra låt, inte främst av nostalgi för sommarkvällen i sommarstugan när jag och familjen satt på två olika håll i huset och såg samma sak, straffsparkarna mellan Sverige och Rumänien. Bättre än så här blir nog aldrig genren idrottslåtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar