onsdag 21 april 2010

The Hooters - One way home

Radion har alltid varit min bästa vän när det gäller förmedlandet av intressanta band att hålla ögon och öron på och så även 1987 då jag för första gången kom i kontakt med amerikanska folkrockbandet The Hooters. Ett av mina absoluta favoritprogram under 80-talet var nämligen "Kulan I Luften" med Gunnar "Kulan" Kugelberg. Främst så var det inte musiken jag vurmade för mest i programmet, utan hans avor och påor, hans skämt och improvisationer kring de härliga och roliga jinglar och ljudeffekter som han använde sig av. Med tiden så lyssnade jag dock mer och mer in mig på musiken och började även gilla den bluesrock som spelades i programmet även om en del var sånt som jag snart glömde bort under 90-talet. Men The Hooters var ett band som spelades ofta och jag gillade stenhårt redan från början deras udda rockstil med fioler och mandoliner. Det tog dock några år innan jag skaffade en platta med dom och 1990 köpte jag deras platta "One way home", som innehöll alla låtarna som spelats i Kulan I Luften på 80-talet. Och plattan vevades flera gånger under årens lopp och är en av mina favorit-LPs i rockgenren!

Sverige är ju annars landet som The Hooters har sina främsta fans i, vid sidan av USA. Främst för att sångaren Eric Bazilian har en svensk hustru och bor delvis i Järvsö, men också för att deras musik haft störst framgångar här och turnerat mest här.
"One way home" är en platta som annars andas USA, både i text, stil och produktion. Med en fot i traditionell amerikansk rock och en annan i den amerikanska folkmusiken är "One way home" ett unikt mästerverk som på 80-talet stod ut från mycket av det som kom ut. Lyssna bara på hitsingeln "Karla with a K" som inleder med så otidsenligt som ett helt folkdanslag, spelandes ett irländskt folkmusikstycke man hört en irländsk gatumusikant spela i New Orleans, och som sen övergår i en skön rockproduktion. Låten kom till vid ett jammande under en resa genom Louisianna.
Favoriten är dock solklart rockkaskaden "Satellite", en låt med en härlig satirisk text. Kanske en av 80-talets bästa rocklåtar! Ta också en titt på den underhållande videon, som kan ses som en liten förlaga till Genesis legendariska "Jesus he knows me", där man driver hejdlöst med religiösa välgörenhetsshower.
Sen kan man slappna av till den lugna "Johnny B", med en skön orgel som går i bakgrunden. Och inte heller ska man glömma "Washington´s Day" heller som sitter lika bra! "One way home" ger verkligen en annorlundare bild av 80-talets musikvärld och är en njutning i varje minut.

Därefter så var det en något märklig väg i karriären för bandet. I USA minskade intresset drastiskt, medan i Europa växte det lavinartat Och deras senare hits är för mig lika stora klassiker. Man kan ju inte glömma bandets kanonversion av Bobby Bears "500 miles" från 1990 eller deras musikkritiska dystopi i "Give the music back", som jag tycker att media, STIM och skivbolag ska lyssna på än idag och undra om inte texten kanske passar in i dagens musikvärld. Och jag minns än hur lycklig jag blev 1993 när deras röjiga "Boys will be boys" klev upp på första platsen på Sommartoppen. Dessutom är deras "Private emotions" långväga bättre än Ricky Martin och Mejas sega sömnpiller från 1999.
1995 så tog bandet en sex år lång paus för att syssla med annat. Eric Bazilian lyckades som kompositör och textförfattare, med störst framgång för hans låt till Joan Osbourne, "One of us", vilket jag inte tycker är nån av hans största mästerverk. Däremot så kanske få minns idag att han skrivit ett par låtar till sina kompisar i Nordman på deras tredje platta från 1998.

Bandet turnerar dock numera runt om och släppte 2007 sin senaste platta. Dock blir nog bandet aldrig så stor som man var på 80- och 90-talet, men det är synd att bandet hamnat i glömska i dagens musikvärld för då var bandet en skön fläkt. Att mitt ibland Stock-Aitken-Waterman, synthpop, blippande disco och pudelhårdrock också få höra en dos amerikansk östkustrock med rockreggae, fioler och/eller mandolin. Och "One way home" var ett stycke klassisk musikhistoria i den branschen.

En singel och ett albumspår bjuder jag på. Dels "Satellite" och dels "Washington's day".



2 kommentarer:

  1. Jag måste hålla med dig i det du skriver om denna platta med The Hooters. Den är helt klart grym. Sen så tycker jag att denna grupp är bra underskattad. De borde få mer speltid i radio tycker jag. Som vanligt så skriver du jävligt bra om din musik. Fortsätt så..:)

    mvh
    klas

    SvaraRadera
  2. Tackar och bockar. Hoppas också på mer speltid i radion för detta band. Jag lovar att fortsätta! ;)

    /JS10

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...