torsdag 20 maj 2010

Dodo Marmarosa - Up in Dodo's room

Som många av er förstått så gillar jag att lyfta fram musiker som är mer eller mindre bortglömda idag och som gjort mer än att bara vara kompmusiker åt de stora namnen eller som drunknat med sina egna band i sina större kollegor. En annan i den kategorin är pianisten Dodo Marmarosa och jag ska ärligt erkänna, för fem år sen så var han inte mycket mer för mig heller än en helt OK boppianist som spelat bakom de stora namnen. Marmarosa hette Michael egentligen och var klasskamrat med Erroll Garner och dom båda tränade tillsammans. Namnet "Dodo" kom från klasskamraterna för att Marmarosa hade ett stort huvud till en väldigt kort kropp. Från början så spelade han med de stora storbanden, Charlie Barnett, Artie Shaw och Tommy Dorsey, men kom i mitten av 40-talet i kontakt med bopen och blev boppianist på inspelningar med namn som Dizzy Gillespie, Charlie Parker och Gene Ammons.

Det var när jag en dag bläddrade i en skivrea 2005 som Sundsvalls, under 00-talet, enda skivaffär för nya skivor, Skivbutiken, anordnade som jag hittade en hel CD med Dodo Marmarosa inspelningar från 40-talet, både solo, i trio och i grupp. Lite fundersamt köpte jag den, eftersom den ju innehöll bopinspelningar som jag aldrig sett eller hört och fick en riktigt positiv överraskning. "Up in Dodo's room" heter plattan och innehåller hans inspelningar från skivmärket Dial under 1946-47. Marmarosa som pianist är avslappnande och mjukt. Inte direkt nyskapande som många av hans mer kända kollegor, men avkopplande svängigt och hans soloinspelningar för tankarna lite till Lennie Tristanos coolstil, även om Tristano är i en klass för sig. Men hans improvisationsövningar i de båda sviterna "Tone paintings" är riktigt bra. Dessa var aldrig menade att släppas offentligt från början utan Marmarosa spelade in och improviserade fram dessa högst privat i en studio i Hollywood 1947.
Orkesterdelen av hans inspelningar på skivan är endast tre stycken. Dels låten "Bird lore" tillsammans med Charlie Parker septett där både Miles Davis och Lucky Thompson ingår. Och dels två sköna inspelningar med en annan bortglömd musiker, som absolut borde ha fått en större karriär, trumpetaren Howard McGhee och hans sextett. Titeln på skivan, "Up in Dodo's room" är för övrigt en Howard McGheelåt som bandet gör. Här ligger den enda nackdelen med skivan. Jag hade gärna sett fler inspelningar med McGhee sextetten och Parkerbandet, även om jag förstår att idén med skivan är att lyfta fram Dodo i första hand som solomusiker.

Mest utrymme får då Dodo Marmarosa med sin trio, som även består av Harry Babasin på bas och cello och Jackie Mills trummor i ett gäng inspelningar från december 1947, alla komponerade av Marmarosa själv. Det är en riktigt bra trio som är väldigt bra samspelt! Av dessa är låten "Bopmatism" en riktig godbit som tar lyssnaren på en intressant jazzmusikalisk väg med en stark melodi och bländande pianostil. Låten finns här också i två varianter, för sist på plattan finns också en hög med alternativa tagningar på en del låtar. Balladen "Tradewinds" är en annan höjdare med trion som verkligen är avslappnande.

Detta är en kanon-CD som kanske inte är nyskapande, men lugn och avkopplande bop när den är som bäst och Marmarosa är värd att uppmärksammas mer. Tyvärr så blev hans mentala hälsa allt sämre på 50-60-talet efter att ha blivit inkallad till militärtjänst och han spelade allt mindre i officiella sammanhang. Sista framträdandet kom 1968 på en resturang i Pittsburgh. Han dog 2002.

Här har jag valt att fokusera på Marmarosa som solomusiker även i klippen och väljer svänget med trio (med Harry Babasin på bas och Jackie Mills på trummor) i "Bopmatism" och den första av hans "Ton paintings".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...