Frankie Newton - At The Onyx Club

Frankie Newton är en av jazzens mer bortglömda musiker. Det brukar oftast vara så med dom som ägnar sitt liv åt att ackompaniera andra att dom aldrig kommer fram, inte ens när dom väl får chansen att göra nåt eget. Men då är det tur att det finns nyfikna skivbolagsdirektörer för mindre bolag som ser ett ekonomiskt så väl som kulturhistoriskt värde att återutge skivor med fina inspelningar som de stora drakarna anser är för okommersiella. Åter igen är det radioprogrammet "Smokerings" förtjänst att jag hört denne musiker.
Newton, född 1906, var en trumpetare som spelade i både Chick Webb, Charlie Barnett och Andy Kirks olika band och som fick ett gott rykte kring sig hos klubbarna i New York. Han gjorde en del egna inspelningar under slutet av 30-talet med andra namn som borde fått mer utrymme i jazzböckerna. Dom här inspelningarna är gjorda mellan 1937 och 1939 och banden spelade på klassiska jazzklubben The Onyx Club i New York, där av plattans namn. Åtta inspelningar med dessa band med Newton gjordes, dels under namnet Frank Newton And His Uptown Serenaders och dels under namnet Frank Newton And His Café Society Orchestra. Resten av låtarna är inspelningar där musikerna kompar sångerskorna Maxine Sullivan och Midge Williams. Rätt spretigt kan tyckas, men musiken är så väl utvalt att det hörs att allt hör ihop.
Mest kända solistnamnen här är klarinettisten Edmond Hall, en normalt rätt gnällig klarinettist som är mest känd för glad jazz-musiken, men som här gör en visit i swingfacket och bassisten John Kirby. Annars hörs här också den fine altsaxofonisten Pete Brown, som gjorde en hel del riktigt bra inspelningar för det underbara skivbolaget Keynote på 40-talet.
Denna skiva är köpt i Stockholm 2006 på en idag nedlagd och saknad skivaffär i Gamla Stan som hette Melotronen. I en back billigare skivor i affären låg denna för 40 kronor och jag blev riktigt glad! För Frankie Newton gör fin och vacker 30-talsswing. Antalet medlemmar i bandet är mellan åtta till tio. Det är för stort för att vara riktigt småbandsswing men egentligen för litet band för ett reguljärt storband. Sköna band som spelar mysig swing i det mellanstora formatet. Skivan är annars i fyra olika stilar. Dels låtarna med Uptown Serenaders, som studsar lite lagomt på gränsen till dixieland men som snabbt går tillbaka in i swingen igen. Öppningsspåret "You showed me the way" och "The onyx hop", med kul sång av Newton och Pete Brown, är att klart rekommendera.
När hans Café Society Orchestra sen tar över så är det plötsligt 1939 och det är mer swing än nånsin. Riktigt fin och vacker swing! Lyssna bara på "Frankie's jump", som ni också kan höra här nedanför som bevis.
På andra sidan så sjunker hastigheten något på låtarna till balladtempo när Maxine Sullivan sjunger fina låtar som "Loch lomond", som var en stor hit på sin tid, och "Blue skies".
Till sist så stiger tempot lite när Midge Williams And Her Jazz Jesters (jag har alltid gillat vissa jazzbands fantasifulla namn) tar över. En lysande version av musikallåten "The lady is a tramp".
Min hatt är av för dessa små skivbolag (i det här fallet Tax) som trotsade kravet på att alltid ge folket de mest känd och populära och som vågade satsa på att lyfta fram det bortglömda namnen som förtjänade mer än vad som blev. Frankie Newtons egna inspelningar är swing när den var som finast och mysigast. Tyvärr dog Newton redan 1954, endast 48 år gammal och försvann sen helt i glömska hos många.