torsdag 10 januari 2013

Paul Young - The secret of association

Paul Young, en artist som oförtjänt glömts bort här i Sverige, men som i mitten av 80-talet hyllades av de flesta medier för sin säregna sträva, men ändå ljusa, röst och sina mjuka och träffsäkra poplåtar som doftade Motownsoul. "Where ever i lay my hat" blev en jättehit och spelades överallt. I P3 på 80-talet, som då var dominerad av musik för äldre, kan man nästan säga att en låt räknades som stor om den frivilligt spelades utanför ungdomsradion och dit räknades den. Samma med uppdateringen av Hall & Oates "Everytime you go away".
Och hans band innan solokarriären, Q-Tips, hur många minns den idag eller kan säga en låt med dom?
Jag hörde Paul Young första gången i TV-programmet "Bagen" 1985 och sen dess blev han en artist som jag räknade stort med vid varje skivsläpp!
Hans mest säljande soloplatta är "The secret of association" och med risk att framstås som tråkig så är det den jag tänkte ägna lite uppmärksamhet åt. Och andra sidan är flera av dom här plattorna så bortglömda i 00-talets Sverige så det är bra med en påminnelse. Detta är äkta Paul Young, det är mjukt, svalkande och samtidigt så passande 80-talistiskt popigt. Den befinner sig i gränslandet mellan det då nya och det gamla och klassiska. Skivan är som många andra 80-talsplattor i samlingen köpt på "Förlorade Favoriter" runt 1995-96. Jösses, vad jag köpte skivor då.

"The secret of association" står med en trygg fot i den amerikanska klassiska blues och soultraditionen. Det finns en hel del kopplingar till 60- och 70-talets motownperiod, inte minst i manskören i bakgrunden, en period som Paul Young är väldigt förtjust i. Samtidigt så är den också snyggt förpackad i en suggestiv och skön 80-talsförpackning med svävande engelska synthmattor och tydliga basgångar. En kombination som är riktigt lysande!
Singlarna på plattan. är klassiker allihop, även om en av dom, "I'm gonna tear your playhouse down", är enligt mig den svagaste av dom. Den har inte direkt den starkaste refrängen, men däremot ett väldigt bra vers och produktion i stället.
"Tomb of memories" är nostalgi för mig eftersom den låg på den allra första trackslistan jag någonsin spelade in i september 1985. Sensommaren var väldigt solig och skön 1985 och jag minns än hur jag satt på spänd och lyssnade på detta, då för mig, relativt nya program efter nya favoritlåtar medan solen strålade över stan utanför fönstret.
Men den är också en skönt avkopplande, glad och lysande poplåt som sticker ut lite mot de andra låtarna i dess melodi. "Everytime you go away", som i original finns på Hall & Oates platta "Voices" från 1980, är en låt som spelas än idag, medan den gungande och sköna "Everything must change" är en fantastisk ballad som väldigt oförtjänt hamnat i skymundan.
Men lyssna också på Pauls nästan 6 minuter långa snygga tolkning av Tom Waits "Soldier's thing" eller den snabbare och piggare "Hot fun". Eller varför inte den inledande "Bite the hand that feeds".

Mot slutet av 80-talet så falnade karriären även om en del låtar från då är bortglömda klassiker, som balladen "Wonderland", som Paul ska fått inspiration av ett fan som berättade en dröm för honom.
Men i början av 1991 fick han en plötsligt renässans igen när han fick en duetthit med  låten "Senza una donna" med italienaren Zucchero samt en hit med covern på Crowded House "Don't dream it's over".
Därefter var det brant utför för Paul Youngs karriär och ett tag fick han försörja sig genom att sälja soulsamlingar på TV-shop och delta i diverse TV-jippon. Tur då att 80-talet blev ordentligt på modet igen i England så alla revival-turnéer kunde få honom på scenerna igen. Synd dock om en artist som en gång hade det mesta som talade för en världskarriär. För Paul Young har rösten att kunna sjunga både vackra ballader, galanta pophits, sköna soulklassiker och snabba danslåtar. Den spänner över mycket och förtjänas att upptäckas på nytt!

Som bevis på detta väljer jag två spår från "The secret of association", två av singlarna, dels "Tomb of memories" och dels den sugande "Everything must change". Den här låten finns i två videoversioner och jag har just nu bara hittat den ena, den något sämre versionen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...