torsdag 20 februari 2014

Thomas Lewing - Tjuvarnas natt

Så här i Melodifestivaltider tycker jag att det är ett ypperligt tillfälle att skriva om lite roliga och bortglömda melodifestivalklassiker, vilket jag kommer att göra då och då fram till runt EM-finalen. Nu låter det kanske som att jag har full koll på "Mellon", men faktum är att jag numera inte har sett tävlingen sen 2001. Dagens festival, med playback, överdrivna shower, sång på engelska och blaskig pojkbandseuro-musik lämnar mig helt ointresserad. Under 90-talet var jag dock en total melodifestivalnörd som såg och spelade in den varje år och tog den i ständigt försvar mot häcklande kvällspressrecensenter. Numera skulle jag kunna stå vid sidan av Nationalteatern och sjunga "Doin' the omoralisk schlagerfästival". Så livet kan svänga!
Nej, tacka vet jag tiden då man hade en riktig orkester och man fick sjunga på sitt nationella språk så tävlingen blev lite exotisk. Dessutom var där musik som inte hördes hela tiden utan hade sin nisch, till skillnad mot idag då det ska låta som det gör på listorna, varken mer eller mindre. Och där åldrades jag 20 år till i flera läsares öron, men det kan jag ta.

Jag hade nu tänkt att börja min visning av klassiska och bortglömda melodifestivallåtar med en svensk klassiker som idag nämns av en del som en kultlåt som blivit oförtjänt styvmoderligt behandlad. Jag vet exakt inget om denne sångare, vare sig om vad han gjorde innan eller efter, men i svenska finalen 1984 dök en man upp i kostym, svarta handskar och kritvit mikrofon och sjöng om att han var en tjuv som mitt i natten skulle stjäla sin älskades skatt. Thomas Lewing hade aldrig synts i TV innan tävlingen, trots en längre tid i olika band i hemstaden Uddewalla, men nu var det dags för debuten i låten "Tjuvarnas natt": Bruno Glenmark stod för den minst sagt dramatiska melodin, som jag gillade starkt som barn, och Ingela "Pling" Forsman hade skrivit den sköna, men kanske lite krystade kärleksförklaringen. Som sagt, denna har blivit en favorit, just för att den är så tidstypisk för sin stil och så spännande och snygg i sin produktion och melodi. Men det hjälpte inte, Lewing åkte oförjänt ur tävlingen på direkten med buller och bång, långt ifrån dom mer framgångsrika gyllene skorna.

B-sidan på singeln är faktiskt riktigt bra och heter "Två och två" och borde ha tjänat som perfekt uppföljare till denna låt. För därefter totaldog Lewings karriär, lika fort som den kommit, och han hördes aldrig från igen, förrän 2003 då han faktiskt sjöng sin låt på Pridefestivalen. Men fortfarande är "Tjuvarnas natt" ett skönt örhänge från den tiden då Melodifestivalen lät schlager ut i fingerspetsarna och man blev ihåg kommen för en spännande melodi och en udda text.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...