Sash! - Trilenium

Jag kände att det var dags för lite nyare saker efter att ha botaniserat i gamla melodifestivalklassiker en längre tid. Detta är kanske den nyaste skivan jag har skrivit om hittills, vilket i och för sig inte säger så mycket eftersom den ändå är 14 år gammal. Jag har nämnt den vid ett par tillfällen; jag beskrev den lite kort i min beskrivning av mitt eurosamlande på 90-talet och den utnämndes till en av 00-talets bästa plattor för fyra år sen, men jag tycker det nu är dags att forska på allvar i Sash! platta "Trilenium". Nu är inte detta ett forum där jag kritiserar dagens musik, men nog kan man tycka att dansmusiken idag är väldigt tam och ointressant, helt utan vare sig rytm eller melodi. Annat var det vid millenieskiftet när trancemusiken växte sig väldigt stor på både dansgolv och listor, givetvis i en mer hitlistebaserad variant, men ändå. Jag prenumererade på Mr Musics danssamling Maximum Dance 1999-2001 (jag vet, Mr Music är en styggelse normalt, men Maximum Dance gav mig ny musik jag inte skulle ha hittat annars) och lyssnade allt mer på eurotrance och trance.

Belgaren Sash! (eller Sasha Leppesen) var en av dom stora i genren på listorna och hade varit det sen slutet

av 90-talet med "Equador", "Encour un fois" och "Mysterious times", alla klassiker i dansgenren! Men hur bra han än var innan så kom toppen 1999 när låten "Adelante" kom, ett dansmästerverk som är som en trestegsraket. Först den sköna inledningen med en fast och skön rytm, sen det lugnare dragspelspartiet i mitten innan den exploderar i en kaskad av tillbakalutande och sköna eurotrancetoner!
Därför var det en självklarhet att köpa hans då nya platta "Trilenium" någon gång och chansen kom 2000 när en mindre skivaffär vid hade på Storgatan här i Sundsvall då, CD Mix, lade ner och hade utförsäljning och rea under våren detta år.

"Trilenium" är en dansplatta som är otroligt snyggt producerad av herrar Ralf Kappmeier och Thomas Lüdke, och vacker i sitt hantverk. Produktionen är svävande och samtidigt väldigt dansvänlig med både starka melodier som sitter och små experimenterande trancelåtar som är intressanta. Däremellan så bryter han mönstret ibland med låtar som känns otroligt oväntade. För mitt ibland denna technoutblomning, vem hade väntat sig att hitta en gitarrballad, i form av hiten med Tina Cousins "Just around the hill". Helt plötsligt så flirtar Sash! väldigt mycket med bigbeat och breakbeat i den minst sagt experimentella, men överraskande lyckade "My kind of blues".
Men framför allt är det vacker dansmusik med låtar som inledande "Rock the block", den starka "Together again" och kanske framför allt den lysande "Le soleil noir", en av plattans höjdpunkter, som han gör med sångerskan Encore (Sabine Ohmes), som senare släppte en egen version av låten.
Tyvärr har den här typen av dansmusik hamnat gravt i skymundan av den stentrista house som Swedish House Maffia och Avicii har invaderat listorna utomlands med. Men Sash! gör ännu plattor och experimenterar tyvärr ibland med house han med, men återkommer ändå ofta till sitt svävande trancesound. Modernt kanske det inte är, men det är vackert och så otroligt snyggt och framför allt enormt njutbart.

Två låtar har jag valt från plattan och båda har faktiskt video. Dels en av världens skönaste danslåtar, "Adelante", och dels "Le soleil noir".