torsdag 11 september 2014

Fleetwood Mac - Rumours

Jag tänkte nu skriva om en riktig klassiker. Vi snackar här en platta som är så stor att om Michael Jackson inte hade dansat sig in i folks hjärtan med sin skräckkostym så hade den varit i Guiness Rekordbok. Den kanske ses som lite vanlig, men jag tar den risken för jag tycker den är en riktig höjdare, Fleetwood Macs "Rumours" från 1977. Den är alltså världens näst mest sålda album genom tiderna med 45 miljoner sålda exemplar världen över, endast slagen av "Thriller". När nu "Thriller" blivit så stor som den nu har blivit så tror jag att folk idag inte riktigt tänker på exakt hur stor den här skivan egentligen är. Den har blivit lite lämnad i skymundan genom åren så jag vill verkligen lyfta fram den. Det lite tragikomiska med den är också att den, om det hade gått riktigt illa, aldrig kunnat ha blivit inspelad och bandet ha splittrats. När "Rumours" skulle spelas in så var bandet i en riktig kris och var inte riktigt bästa vänner. Äkta paret John och Christine McVie låg i skilsmässa och pratade inte med varandra, Lindsey Buckingham och Stevie Nicks, som också hade ett förhållande, hade också splittrats och talade inte heller med varandra och Mick Fleetwood hade också stora äktenskapliga problem med sin fru Jenny. Efter flera rykten fram och tillbaka om bandets framtid så beslutade sig alla till slut att lägga alla personliga problem åt sidan och koncentrera sig på inspelandet av ett nytt album. Men det tog en hel del slitningar, nätter, droger och bandets tjejer och killar boendes på var sitt håll innan det blev klart.

Jag kom i kontakt med Fleetwood Mac första gången dels genom att min far spelade "Albatross" några gånger, dels genom singlarna från plattan "Tango in the night" som var aktuell när jag gick på högstadiet. Men jag gillade både "Little lies" och framför allt "Everywhere" väldigt mycket. Någon gång ska jag skriva om "Tango in the night" också, för det är en minst lika stor klassiker, i alla fall kvalitetsmässigt!
Men i radio 1988 gick ett program som hette "Tornado" där Bo Rhenberg presenterade 70-talets artister i alfabetisk ordning från A - Ö i tre program. Jag var i en period då jag lyssnade väldigt mycket på äldre musik och beslöt mig för att ge programmet en chans och upptäckte en helt ny musikalisk värld, som till dags datum påverkade mitt intresse för 70-talets musik, även om intresset låg i koma i många år. Jag spelade in tre kassettband med musik från det programmet! Jag minns ännu hur jag med spänning satt inne på rummet tre lördagar (tror jag) i rad och väntade på namn jag hört talas om och spelade in låtar med dessa direkt.
En av dom låtar jag gillade främst var den avslappnande låten "Dreams" med Fleetwood Mac, en lite countryinspirerad popballad som smeker drömskt i produktionen. En annan låt, "Go your own way", hade jag hört i "Metropol" några år tidigare. Med andra ord så var jag väldigt intresserad av denna då för mig rätt udda skiva i. Jag minns inte vilken second hand jag köpte den i till slut, men den har hängt med riktigt länge och för att ha gjort det så är den i ett väldigt fint skick!

Med tanke på bandets situation vid inspelningstillfället så kanske det inte är någon större överraskning att alla låtarna på nåt sätt textmässigt berör ämnet personliga relationer, ofta med inte allt för positiv syn. "Dreams" och "Go your own way" är inte bara dom mest kända titlarna från plattan, det är också ett par av dom riktiga höjdarna. "Go your own way" är en riktigt skön 70-talspopdänga med en spännande och häftig melodi! Men mitt i denna sköna och avkopplande stämning så kommer plötsligt nya influenser in. Man kastas redan från början in i plattan med en glad och gnolande gitarrpoplåt som heter "Second hand news". Drivande och kraftfulla trummor ackompanjerar i låten "The chain", medan bara ett stillsamt piano hörs bakom Christine McVie i den väldigt vackra "Songbird"! Också Stevie Nicks som avslutar med den otroligt sköna låten "Gold dust woman" som på ett genialt sätt har lite countryljud i den riktigt snygga popproduktionen! Texten är Stevie Nicks inspiration av rocklivet i Los Angeles, som för hennes egen del ledde till kokainmissbruk.

"Rumours" är, trots dom lite dystra texterna, ett väldigt avslappnande album som man kan njuta till, men som också bjuder på många överraskningar och olika sinnesstämningar, men som vävs in i plattan på ett genialt sätt att man inte avbryts abrupt av stiländringen. Det låter kanske lite tråkigt med tanke på plattans storhet försäljningsmässigt, men detta kan vara en av dom bästa 70-talsplattor jag äger!

Jag väljer tre låtar härifrån. Jag tycker både "Dreams" och "Go your own way" är så sköna låtar att jag inte kunde välja mellan dom. Båda dessa videor är riktigt bra liveinspelningar! Dessutom vill jag gärna bjuda på Stevie Nicks i högform i "Gold dust woman", som bara har audio.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...