torsdag 28 april 2016

Eldkvarn - Långsamt tåg

Min singelsamling är en stor del av min skivsamling och under denna miniserie om mina första skivor från 80-talet så har jag presenterat ett par såna också. Men i samtliga fall har jag fått dom av någon, främst eftersom jag ansåg att det var inte alls värt att betala 30 kronor för två låtar när jag kunde köpa en hel platta för under 100-lappen. Detta ändrades dock 1989 på hösten då jag till slut insåg storheten med att ha sin favoritlåt på en egen utgåva, med en helt ny låt på baksidan. Jag hade på allvar fastnat för den s k "vuxenpop" som artister som Eldkvarn och Peter LeMarc stod för. Eldkvarn var jag ett stort fan av, trots min ringa ålder, och lånade bandets LP "Kungarna från Broadway" av min klassföreståndare.

Men den plattan var trots allt ett par år gammal och denna höst kom bandets nya platta "Karusellkvällar" ut och i Tracks spelades deras nya singel, "Långsamt tåg". Jag lyssnade väldigt noga på låten och föll direkt för den avkopplande och enormt snygga atmosfär som omringade låten, den geniala produktionen av Alan Suurna.
     Nu hade jag dessutom flyttat till centrum med min familj  och kunde lätt springa till min favoritaffär då, Thylins, och handla skivor och sen springa hem. Alltså gick jag in där en mörk eftermiddag efter skolan och hittade lycklig singeln till "Långsamt tåg". Singelomslaget kändes så ny och slät och låten var kanonhäftig, och än tycker jag att detta är en av Eldkvarns bästa låtar genom tiderna. Om man behöver en låt att åka tåg till så är detta ett perfekt val. Gitarrspelet är helt fantastisk och jag gillar verkligen texten. En text som både blandar en varm och öm kärleksförklaring och en känsla av att se landskapet forsa fram utanför fönstret på ett tåg.

B-sidan heter "Skiss över änglarna från Cadaques" och är en ackustisk ballad med Mats Glenngårds fiol som extra garnityr. En snygg låt, även om det inte är något man kommer ihåg efteråt. Med andra ord en B-sida modell traditionell. Men som synes är singeln riktigt bra intakt ännu och dess 27 år på nacken märks inte mycket.

Svensk pop var gravt underskattat på 80-talet, det har jag sagt förut. Det fanns så oerhört mycket som var vackert, snyggt och välgjort bortanför Europes och Roxettes megaframgångar. När Eldkvarn spelar "Långsamt tåg" så smälter jag för den låten är verkligen ett bevis på det, på hur lugn, vacker och skön svensk pop skulle kunna vara och var en gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...