The Three Degrees - The Three Degrees Live

Vi ska gå på konsert, klassisk soulkonsert från mitten av 70-talet med tre skönsjungande damer och en stor blåsorkester. 70-talets soulvärld är ju en mindre jungel av olika skivbolag och artister av alla de möjliga slag. Men två bolag som stod i en klass för sig var legendariska Motown och uppkomlingen Philadelphia Records. Vi som gillar och köper 70-talssoul brukar ofta få frågan; Motown eller Philly? Jag har all respekt för Motown, det är ett bolag med enormt mycket bra och legendarisk musik och artister jag absolut vill ha mer av. Men jag tror ändå att jag i grund och botten är en Philadelphia-människa, för de orkesterarrangemang och den mer laid back-liknande stilen som musik från det skivbolaget har är helt fantastiskt och bolaget har jämnare kvalitet på sina skivsläpp, trots allt. När jag ser Philadelphia Records logga på ett skivomslag så blir jag jättelycklig och bara känner att jag absolut vill ha den skivan! Här är ett underbart bevis på det; en tjejgrupp jag skrivit om en gång tidigare, men då bara en singel, som dessutom var gjord efter att gruppen lämnat Leon Huff och Kenneth Gambles klassiska bolag. Jag talar då om The Three Degrees, som i den här sättningen består av Fayette Pinkney, Sheila Ferguson och Janet Harmon.

Deras låtar är riktigt avkopplande klassiker och stämsången är bland det bästa jag har hört. Därför blev jag lycklig när jag förra sommaren, 2015, besökte Hudiksvall för en ströresa. Tro det eller ej, men lilla Hudiksvall har en faktiskt skivaffär. Den heter Skivakuten och är en kombinerad skiv- och videobutik som ligger på Västra Tullgatan i stan. Gissa om jag blev paff när jag helt av en slump sprang på den affären och gick in. I en låda med billigare skivor fanns en väldigt spännande liveplatta från 1975 med The Three Degrees, som jag köpte direkt förstås!

Plattan heter kort och gott "The Three Degrees live" och är inspelad på Bailey's i London med en stor orkester dirigerad av Richard Barrett. Orkestern är lysande och tjejerna samspelar och är roliga ihop och

stämningen i publiken verkar vara på topp! Det är stunder då det är synd att detta inte är på video!
Inledande halvinstrumentala "TSOP (The Sound Of Philadelhia)" inleder skivan suveränt. Sen radas hitsen på, "When will i see you again", Elton Johns "Don't let the sun go down on me" eller min personliga favorit, "Year of Decision". Det finns mycket låtar av andra artister här, förutom Elton John också Stevie Wonder, Bill Withers och Dan Hartman. Tjejernas version av den sistnämndas "Free ride" är en av plattans ösigaste låtar. Eller lyssna på stämningen när de gör Stevies "Living in the city" ihop med låten "For the love of money" i ett sorts för den tiden samhällskritiskt ställningstagande. Men det är också en hel originallåtar som skrivits av Huff och Gamble (som ovan "For the love of money") och där är "Dirty ol' man" en annan favorit, med ett lysande blås i bakgrunden. För mig är detta en av de bästa liveplattorna jag har. Den innehåller det som jag älskar, när det både klöser och smeker på samma gång. Som liveplatta är den, trots kanske lite halvdan ljudkvalitet, riktigt riktigt bra.

Three Degrees skivor är förstås ett måste numera för de är tjejerna som både kan riva loss med en discorökare från detta decennium och sen smeka med en vacker och i stämmor skönsjungande ballad och till denna orkester och publikens entusiasm så står plattan i en helt annan division av liveplattor i sin genre.
Och för att komma in i livekänslan så har jag valt att inleda med att den stora orkestern och senare med tjejerna på sång framför bolagets signatursång "TSOP (The sound of Philadelphia)", där gruppen också introduceras. Sen blir det ett 8 minuter långt dubbelnummer där man framför både Stevie Wonders "Living for the city" (och tjejernas beundran för honom som kompositör i mellansnacket är verkligen intressant eftersom Stevie ju tillhörde konkurrenten, Motown) samt Huff och Gambles "For the love of money". Vilket blås och vilken skönsång!!!