Månadens bästa fynd - Maj 2016 (Charlie Shavers/Carole King/Isaac Hayes)

Maj månad var en lite svalare månad, men det är helt OK så man hinner beta av tidigare månaders fynd på skivtallriken. Men en del häftiga saker hittade jag ändå under två dagar precis när lönen kommit. Dels en hög med fina och bra jazzplattor på CD och dels en del riktigt bra 70-talsplattor och lite annat. Tre fynd som dock stod ut mer än andra var dessa:

Charlie Shavers - The Chronological Classics 1944-1945:

Som sagt så köpte jag hela sex CD-skivor med jazz av högsta kvalitet, tre med samma musiker, som jag en gång i tiden skrivit om, Bunny Berigan och två var med en idag väldigt bortglömd orkesterledare som kallade sig enbart för Ambrose. Men den jag tänkt skriva om är den sista, som var den mest speciella av dom.

Serien "The Chronological Classics" på Classics Records brukar släppa en hel del intressanta saker varav en del är sånt som inte finns så mycket av på marknaden redan. Här har de haft den goda smaken att släppa en CD med den tämligen bortglömde trumpetaren Charlie Shavers, som spelade i mänger av småband under swingerans sista period på 40-talet. Den här skivan är en riktigt fin jazzplatta med relaxande småbandsswing av finaste märke. Jag berättade för inte så länge sen om skivbolaget Keynote och Shavers släppte en hel del på det bolaget och fyra av dom inspelningarna har nått denna skiva så bara därför är detta en höjdare. På Keynote spelade Shavers in flera låtar med trumpetaren Jonah Jones, saxofonisten Budd Johnson, pianisten Johnny Guaneri, basisten Milt Hinton och trummisen J.C Heard under namnet The Keynoters. "You're driving me crazy" är den låt jag hört mest med denna konstellation och det är verkligen en lysande swinglåt i det lätta formatet.

I övrigt är det också flera låtar med sångerskan Linda Keene, som inte blev något stort namn i jazzkretsar, låtar under namnet Sir Walter Thomas And His All Stars (med bland annat Ben Webster på saxofon) samt Shavers egen kvintett tillsammans med bland annat Buddy De Franco.Det lite roliga är att dessa låtar med Shavers kvintett är överförda från något så ovanligt för 40-talet som bildskivor på 78-varvsskivor.

Dessa stenkakor med Shavers gavs ut av Vogues eget skivbolag och är enormt eftertraktade. I USA finns det föreningar för samlare av bildskivor från Vogue och när jag jobbade på en second hand för mer än tio år sen så hade jag förmånen att faktiskt få in en sån bildstenkaka med Shavers. Jag satte ut den för rätt dyra pengar, men här i Sundsvall var det ingen som fattade värdet på denna skiva och det tog enormt lång tid innan den såldes till ett lägre pris. Jag ångrar än idag att jag inte köpte denna skiva själv, men sent ska syndaren vakna. Det är dock kul att längst bak på skivhäftet åter få se en bild på en sån stenkaka igen, samt förstås att få höra denna underbara laid back-swing från 40-talets mitt! På Youtube har jag hittat Shavers tillsammans med sin kvintett i "Musicomania" från 1945.



Carole King - Music
Carole Kings tredje album kom ut samma år som hennes mastodontsuccé "Tapestry", alltså 1971, och var en platta i samma mjuka stil. På nyårsafton nådde den den amerikanska albumlistans förstaplats.

Detta är ett otroligt välgjort och skönt album där King visar prov på vilken fantastisk musiker och kompositör hon är. Balladen "Sweet seasons" är en lysande låt och elpianospelet av Ralph Schuckett på avslutande "Back to California" är otroligt häftigt! Det är inte mycket mer att säga, det här är bara vackert och skönt!
     Min samling av Carole King-plattor växer stadigt, men märkligt nog är hennes mest kända, "Tapestry", inte i min ägo ännu. Men till dess så är detta en helt klart fullgod ersättare. Det är laid back, avkopplande och Kings röst är ljuvligt skön som vanligt! Hör själva i "Sweet seasons".



Isaac Hayes - Groove-A-Thon

Det har funnits få artister som varit så produktiva vad gäller att få ut plattor som Isaac Hayes. 1976 kom det hela två plattor ut, dels den här och dels "Juicy fruit (disco freak)" (en höjdarplatta det också).

"Groove-a-thon" domineras av två långa spår på A-sidan. Dels det nio minuter långa titelspåret och dels "Rock me easy baby" på åtta minuter. Personligen tycker jag att låten "Groove-a-thon" är en funkig och bra låt, men låtens uppbyggnad gör att den egentligen är på tok för lång. Då är "Rock me easy baby" mycket mer passande och känns mer spännande. Låten "We've got a whole lot of love" är dock i min mening en av de verkliga höjdarna. En funkig soulsak med en riktigt skön och snygg produktion och melodi!

"Groove-a-thon" är dock, trots titelspåret, en skiva som både river och smeker och rekommenderas varmt. Det är både den funk och discosoul som man förknippar med Hayes samt även underbara ballader och bäst av dom lyser "Wish you were here (you ought to be here)" som är en mollstämd historia där Isaac Hayes verkligen sjunger den nedstämnda texten med en otrolig trovärdighet och närvaro!

Dessutom blir man alltid glad när det medföljer små bonussaker i fodralen, som här en gigantisk affisch föreställandes skivomslaget. Och självklart väljer jag "We've got a lot of love".