Adamski - Killer

För ungefär ett år sen hade jag en serie där jag presenterade ett gäng olika one-hit wonders, artister som främst haft en enda hit och sen har man knappt sett röken av dessa. Adam Tinley tillhör den skaran också, i alla fall här i Sverige. Ja, Adam Tinley är alltså mer känd som Adamski. I England nådde han faktiskt plats sju på englandslistan med sin andra singel, "The space jungle", så jag antar att han i hemlandet inte är helt one-hit wonder. Det är lite knepigt det där när man ska räkna en artist till detta snöpliga öde.
Adamski var en vithårig liten producent som norpat sitt artistnamn efter UFO-fanet George Adamski. Entrepenören Paul Smith tog med Adamski till Englands dansmusikscen och resten är historia.

Men likväl så säger alla "Killer" när namnet Adamski nämns, oftast med efterföljande information att det ju var låten där Seal började sin karriär. 1990, då låten kom, så var dansmusiken verkligen i förändring och housemusiken tog över allt mer. När då "Killer" kom mot slutet av sommaren så var det verkligen något helt annorlunda som tog sig in på listorna, och till sist englandslistans tron. Och när jag första gången hörde låten, vilket var i höstens första Tracks det året då den plötsligt kommit in på sjätteplats, så satt jag undrande vid apparaten och tänkte lite:
"Vad är detta för något?"
För låten saknar ju den lite slagkraftiga melodin som sitter som ett knytnävsslag, titeln nämns knappt alls och istället domineras låten av en drömsk symfoniliknande instrumentaldel, och jag älskar det! För mig blev "Killer" med tiden som snask som jag verkligen ville svälja i mig! Och självklart är en stor del av det Seals förtjänst också, som med sin röst lyfter låten. Om man till exempel lyssnar på George Michaels liveversion från 1993 så är den en rätt kul specialattraktion, vilket den förmodligen var tänk som också, men hur bra George Michaels röst är så hade han inte kunnat lyfta originalet på det sätt Seal gjorde 1990.
För mig är det ett lyckligt möte mellan den drömska brittiska acid house-scenen och en för tiden ny form av synthpop och det är enormt vackert, med en mästerlig produktion!

För Seals del så vandrade det på och han har fortsatt göra lysande musik, inte minst hans solodebut av Trevor Horn med "Crazy", "Future love paradise" eller "The beginning". En lite nördig kuriosa, i "Killer" finns en textrad som lyder:
"Racism in amongst future kings can only lead to no good, and besides, all our sons and daughters already know how that feels"
En del av er kanske känner igen den raden nu från Seals "Future love paradise", som han lånade raden till.

För Adamskis del så var "The space jungle" en rätt kul låt, trots allt, men plattan "Doctor Adamski's Musical Pharmacy" har jag just skippat iväg för den var en stor besvikelse som vandrade iväg åt alla möjliga håll, men där alla låtarna hade det gemensamt att melodierna var trista som titta på nymålad färg torka.

B-sidan är ett instrumentalstycke som heter "Bassline changed my life" som är rätt snygg, men tämligen ointressant och känns verkligen som utfyllnad till en känd A-sida.