onsdag 3 augusti 2016

Månadens bästa fynd - Juli 2016 (Sommarspecial med 10 recenserade skivor!)

Jösses, vilken sommar! Jag tror jag har satt nytt rekord när det gäller antalet köpta skivor under julimånad (som enligt mig är en av de bästa månaderna för skivköp). Det började med en tripp till en bordsloppis i vår grannkommun Timrå och en kille som sålde många backar med skivor, alla skivor 1 krona styck! Och jag kom hem med 21 skivor med allt från 70-tal, 80-talssoul och 80-talspop till engelska house, synthpop, italodisco och filmmusik. Sen rullade det på med en bra hög CD-singlar på en loppis och mycket guld på mina normala loppisar i Sundsvall. Så eftersom det nu blivit så mycket så går det självklart inte att välja ut tre skivor att skriva om. Jag kommer att skriva kortare recensioner/texter om hela 10 SKIVOR i denna sommarspecial av min månadsuppdatering! Och genrerna är verkligen skilda! Två av dessa skivor har jag inte hunnit höra än, men jag har kanske mest förhoppningar kring dessa och vill ändå nämna dom. Så då börjar vi denna långa resa:

Sniff 'n' the Tears - Hungry eyes (1982/1991)
Detta är en nyrelease på CD-singel från 1991 av en låt som kom ut 1982 och finns på plattan "Ride blue divide" (en mycket rekommenderbar platta). Vid det laget (1991) hade bandet legat i dvala sen 1982 och var i stort sätt sångaren Paul Roberts. Men jag har alltid gillar Paul Roberts lite småhesa röst som ändå lycket bra att smälta in i bandets ändå mer tillbakalutande stil. "Hungry eyes" är en mysig låt som kanske inte är en jättehit, men en låt att slappna av och mysa till.


Nasa - Point of view (1985)
Numera så blir man alltid riktigt glatt överraskad när man hittar en gammal hit från 80-talet, just för att det känns så ovanligt att man inte har den redan. Synthbandet Nasa, som fick sitt genombrott i filmen "G", hade några bra år i mitten av 80-talet med en näve lysande låtar som parkerade i trackslistans ne
dre regioner. Men dessa är sorgligt bortglömda, som "Point of view" som har en skön och udda ljudbild och en smart och bra melodi! En tracksklassiker utan tvekan!


R.E.M - Up (1998)
Detta är kanske inte R.E.Ms mest lättlyssnade platta. Några låtar med klar hitpotential som "Loosing my religion" eller "Shiny happy people" finns inte här, utan melodierna är lugna och avslappnande med inte de direkt starkaste refrängerna. Men ändå är "Up" en otroligt snygg och vacker platta. Den är otroligt snyggt producerad och arrangerad och man kan inte låta bli att lyssna väldigt noga på ljudskapelserna och Michael Stipes röst! Framför allt "You're in the air" rekommenderas varmt!


Frankie Trambauer 1932-1936 (2002)
Jazzmärket The Chronological Classics är verkligen varmt rekommenderbar om man letar efter bra och billig jazz på CD som inte bara innehåller det allra mest vanliga. Här har man släppt en samling med saxofonisten Frankie Trambauer, som var en av dom ledande inom jazzen på 20- och det tidiga 30-talet. Han var med och gjorde Bix Biederbecke stor under första delen av sin karriär och efter att Bix avlidit så hade han ett eget band. Här snackar vi tidig storband för dansgolven av lättsam stil och en blandning mellan den nya swingen och lite flirt med 20-talets mer dixielandstil och jag har alltid gillat denna tidigaste form av storband så denna samling med Trambauer innehåller det mesta av det bästa som svänger!


The Natural Four - Nightchaser (1976)
The Natural Four blev aldrig några nya Temptations eller någon av 70-talsgenrens stora, trots att man hade stora bolag bakom sig ända sen starten 1967. Ändå är denna skiva, deras sista i karriären, väldigt förhoppningsfull. Inte minst eftersom den är utgiven på Curtom, alltså Curtis Mayfields bolag, som den senaste tiden blivit mitt nya favoritbolag. Plattan floppade grovt och ledde till att bandet splittrades, men det stoppar aldrig mig. Detta, som jag inte hunnit höra än, lovar mycket gott!


The Hues Corporation - Freedom for the stallion (1973)
The Hues Corporation blev inte mer långlivad som band än The Natural Four, trots att man då, till skillnad mot den naturliga kvartetten, hade en rejäl hit. Men vill man vara elak kan man säga att The Hues Corporation med sin "Rock the boat" är en one-hit-wonder. Men trots det är deras "Freedom for the stallion" en riktig mysklassiker. Den är lättlyssnad, okomplicerad och snyggt gjord och verkligen avkopplande! Vill man ha tyngre soulfunk kanske inte detta är rätt, men det är snygg och lätt popsoul som är riktigt lysande! Som omväxling väljer jag balladen "Off my cloud"


Blood, Sweat & Tears - New city (1975)
Hade någon sagt till mig för ca 15 år sen att jag skulle samla Blood, Sweat & Tears-plattor så hade jag idiotförklarat personen. Men David Clayton-Thomas och hans mannar har gjort många riktigt bra plattor! Därför blev jag förstås själaglad av att hitta ännu en för en väldigt billig peng. Här är det också Clayton-Thomas som sjunger igen efter åren med Jerry Fisher, vilket man noga annonserar på fodralet. Jag har inte hunnit lyssna på denna ännu, men det ska bli av inom en snar framtid. Och detta smakprov, "Yesterdays music", bådar riktigt gott!

Oscar Peterson - Skol (1982)
Det har släppts en hel del intressant med Oscar Peterson på skivbolaget Pablo inspelat på 70-talet. Här har man spelat in en konsert från Köpenhamn 1979 med Peterson tillsammans med Franska Hot Kvintettens violinist Stephane Grappelli. Konserten i sig är riktigt bra och skön! Fiol i jazz brukar kunna bli antingen bra eller rätt tradigt, men här funkar det riktigt bra och all heder åt Grappellis insats. Men det är Peterson som stjäl showen och spelar gudomligt och i en helt egen liga i sina solon! Lyssna till exempel här i "How about you"!


Double Trouble - As one (1989)
Double Trouble är egentligen bara kända för en sak, deras insats i househiten med rapparen Rebel MC, "Street tuff". Men den låten är kanon och med den låten i minnet så köpte jag denna skiva med de engelska houseproducenterna, lite på vinst och förlust. Men så ingick den i 1 kronorsfynden så ingen skada var ju skedd vid ett eventuellt felköp. Men "As one" är en lektion i hur grym engelsk housemusik av det sena 80-talet ska låta. Med mer rap från Rebel MC samt Silk och sång av Janette Sewell så har man skapat en soft musikmatta med både soul, club och hiphopkänsla, men framför allt ett funkigt groove som sitter!


Blue Mercedes - Rich and famous (1988)
David Tiltow och Duncan Miller säger er inget antar jag. Inte heller gruppnamnet Blue Mercedes...? Ni är förlåtna för några stora succéer blev denna duo aldrig, med undantag från att man lyckades toppa den engelska danslistan ett tag med låten "I want to be your property". Till sin hjälp hade man Phil Harding och Ian Curnow, som jobbade på Stock-Aitken-Watermans bolag. Dessa två hade hjälpt flera mindre kända engelska artister med att skapa ett sound som liknade sina mer kända chefer väldigt mycket, när dessa tre var mer upptagna med sina mer säljande adepter. Ibland lyckades det, ibland lät det ganska trist. Men här funkar det, för Tiltow och Miller är också bra som musiker och sångare och det låter väldigt 80-talsdansant och med den rätta SAW-stilen! Inga jättehits till melodier som dessa tre, men ändå. Detta är helt OK engelsk 80-talsdisco som blivit oförtjänt bortglömt! Kanske kan man få lite tankar till svenska So What nåt halvår senare...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...