Oj, oj oj, vilken Stockholms resa. Vad gäller antalet skivköp så var detta en riktig höjdpunkt, men så var målet också nordens största skivmässa, Solna Skivmässa. Därför så tänkte jag dela upp detta i två artiklar, en om själva mässan och en om Stockholmsresan i övrigt. Dessutom kan du se rörliga bilder från resan samt Solna-mässan i och med att jag filmade där för min Youtube-kanals räkning (min film från mässan finns här). Om ni tycker att det tar lite lång tid mellan artiklarna just nu så beror det på att jag håller på att redigera filmerna från resan till Youtube, men ha tålamod. Det kommer Månadens Bästa Fynd för september samt rapport från kommande lördags skivmässa här i Sundsvall så småningom.
Denna del kommer då att fokusera på besöket i Solnahallen på Solna Skivmässa. För mig var det debut här. Här snackar vi hela Solnahallen med säljare och kunder och backar exakt överallt. Jag hade sett bilder på den, men att komma dit och se folkmängden med egna ögon var mäktigt! För mycket folk var det och
utställarantalet var gigantiskt. Det blev att sålla och eftersom många utländska säljare som hade priser i euro inte satte ut vad skivorna kostade i kronor så hoppade jag lätt över dessa. Kalla mig traditionell, men stå och omvandla myntenhet när svetten rinner och man har ett 50-tal säljare till man ska besöka innan stängningsdags är inte aktuellt.
I och med att jag också skulle försöka frakta alla skivor hem till Sundsvall sen så var mitt mål att inte förköpa mig så det blev lika blytungt som Stockholmsresan för två år sen. Sundsvallsmässan är nog så liten att man kan memorera vart favoritutställarna står och komma tillbaka och köpa sen efter att man funderat ut vad som är viktigast. Det kände jag att jag inte skulle kunna här på samma sätt. Därför skulle jag inte förköpa mig. Det gick väl sådär kan man säga, men så här i efterhand så kan jag tycka att det inte var så farligt ändå.
För det blev jackpott direkt. När jag satt på tunnelbanan mot Solna så funderade jag på att jag kanske skulle kunna hitta en Lennie Tristano-platta där. Min favoritpianist Lennie Tristano har jag skrivit om förut, jazzmusikern som gick sin egen väg och inte fick den uppskattning han förtjänade och som det är jättesvårt att hitta skivor med. Och hittar man dom så är de oftast svindyra.
Jag gick in och betalade entrén och gick upp för trappan till övervåningen och såg en utställare där som sålde LP-skivor av diverse genrer för 60 kronor och letade upp jazzavdelningen och längst bak fanns "The new Tristano" från 1962! Gissa om jag jublade! På fem minuter hade jag hittat en av mina bästa fynd i Stockholm någonsin, vart månne detta sluta?
Tristano spelar solo på denna platta och gör det med en stil som ligger precis mittemellan en helt ny energisk jazzstil och element av klassisk pianojazz, vilket är det som gjort att jag fastnat för denne bortglömde pianist.
Det var alltså enormt mycket folk på mässan, men det gick ändå att ta sig fram riktigt bra, om man bortser från att luftkonditioneringen var mindre bra och svetten formligen flödade! Som sagt så köpte jag långt mer än jag brukar göra i Sundsvall så jag ska ta i stora drag vad jag köpte och inte rabbla, för då blir denna text allt för lång, men det blev musik i alla de genrer. Här fanns ren klassisk småbandsjazz med Don Byas från 1945 och småbandsinspelningar med Bunny Berigan från 30-talet. Annars har jag bara hittat storbandsinspelningar med Berigan, men äntligen en fin småbandsplatta!
Här fanns 70-talets popvärld representerade av duon England Dan & John Ford Coley, en mjukpopduo i samma stil ungefär som Eagles, som jag upptäckte på en webradiokanal och som jag letat länge efter en fullängdare med! I samma musikaliska fåra finns The Carpenters, som jag tidigare sagt är svåra att hitta studioalbum med. Jag köpte deras debut för inte allt för länge sen (och skrev om den här också). Men under mina dagar i Stockholm lyckades jag hitta hela tre plattor med dom, varav två på mässan, "A kind of hush" från 1976 och "Now & Then" från 1973. Den senare innehåller jättehiten "Yesterday once more" och det är också den av plattorna jag har hört ännu. Men jag ska erkänna att förutom hiten så blev jag lite besviken på plattan. Första sidan är helt OK och givetvis ovannämnda hit, men sen spenderas hela sida två av att man gör en sorts fejkad radiosändning som presenterar den ena 60-talscovern efter den andra, spelade av "Carpentarna". Jag föredrar då syskonens egna verk och tycker att dessa covers inte tillför något utan snarare renderar bandet lite till ett mindre bra covergäng. Men eftersom jag gillar "Yesterday once more" och mer än gärna vill ha den på vinyl så behåller jag plattan i skivsamlingen.
En skiva som jag blev mäkta glad över var Fleetwood Macs platta "Live" från 1980 i en jättefin utgåva för endast 50 kronor! Skivan är inspelad från olika tidpunkter av bandets turné, men ändå bra ihopmixad så det låter som om det är en hel konsert. Och här finns dom, "Dreams"; "Go your own way", "Sara", "Monday morning" med mera!
70-talssoul fanns med förstås också, i form av Odyssey och plattan "Hollywood party tonight" från 1978, The Hues Corperation och "I caught your act" från 1977 och en riktigt kul fynd i The Commodores och deras livealbum, som är en hel konsert oklippt med mellansnack och allt! Blood, Sweat & Tears andra självbetitlade platta från 1968 fanns på min wishlist och här hittade jag den i en riktigt fin upplaga för 60 kronor!
Men till det kan jag dessutom lägga till hela 23 vinylsinglar, där alla utom en (Carole Kings "Hard rock café") var från 80- eller 90-talet! Här kan jag nämna:
- Neneh Cherry "Kisses on the wind" - Erasure "Star" - Level 42 "Take a look" och "Love games" - Ratata "Någonting" och "Ge inte upp" - Irma "Precis som du" - JoBoxers "Boxerbeat" - Fine Young Cannibals "Blue" - Ojj 600! "Kryper i dig" - Johan Lindell & Hjärnstorm "Nu eller aldrig" (en riktigt tidig Lindell) - Donald Fagen "I.G.Y" - Paula Abdul "(It's just) The way that you love me" - Living Colour "Open letter" - The Fixx "Red skies" - Swing Out Sister "Where in the world" - Hela fyra singlar med Spandau Ballet från deras två första plattor, med mera med mera!
Dessutom en sångare i ett rätt välbekant 80-talsband i tre olika konstellationer på var sin singel. Sångaren är Richard Darbyshire, som var mest känd i Living In A Box. Som sångare har jag alltid gillat hans röst. Den är kraftfull, bra och mogen och är en kul kontrast till bandets ändå lite ibland lekfulla image. En dock bortglömd singel med det bandet var "Different air" från det lysande albumet "Gatekrashing".
Året innan det albumet kom så gjorde han en singel med producenten Jellybean, "Coming back for more".
Det band Darbyshire var med i innan Living In A Box hette Zuzu Sharks och var ett sorgligt bortglömt band som aldrig hittade en publik. Jag har en singel med det bandet sen tidigare, den mycket rekommenderbara "Eyes of the world" och den här singeln "Love tumbles down" är minst lika bra den. Om det finns en hel platta med Zuzu Sharks så vore jag lycklig av att hitta den!
Om jag kommer tillbaka till Solna Skivmässa bestämmer tid och ekonomi, men om tillfälle ges så är jag verkligen öppen för det. Det är en av de roligaste skivköpstillfällen jag har varit med om och det var underbart och se denna entusiasm och engagemang för fysisk musik!
Tre smakprov från skivor från mässan väljer jag, Lennie Tristanos "G minor complex" från 1962, Blood, Sweat & Tears "You've made me so very happy" och Fleetwood Mac med "Monday morning" från deras livealbum. Tyvärr är inga av filmerna i rörlig form utan bara musik, men vilken musik sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar