Lågbudget - en guide till skivbolagen för billig jazz

Jag har nämnt några gånger förut att det finns många skivbolag på jazzhimlen som givit ut mycket bra, men som räknas som rejäla lågbudgetbolag och som glömts bort. Flera av dessa utgåvor har omslag som har sin egen speciella stil och de kan se riktigt tråkiga ut på utsidan. Många av bolagen är också från udda länder som kanske inte är främst förknippade med just jazzmusik, som Tyskland, Frankrike, Italien eller dylikt. Men många av dessa har gett ut mindre kända liveupptagningar, tidigare outgivna saker och jazzmusiker som idag kan ses som helt bortglömda och för mig som samlare av jazz så har dessa bolag givit mig mycket glädje. För det är ju så kul när man springer på skivor med jazzmusiker och utgåvor som ligger långt borta från Louis Armstrongs "West End Blues", Glenn Miller, Tommy Dorsey och Duke Ellingtons vanligaste låtar.
     Samtidigt så får man också vara försiktig med ljudkvaliteter och vad man får för pengarna. Ett namn som man ser på många lågbudgetskivor är MCPS och dessa skivor aktar i alla fall jag mig för eftersom informationen om musikerna är tämligen bristfällig, ljudkvaliteten på låtarna kan vara riktigt usel och ibland stämmer inte ens informationen om vad skivan innehåller. Men samla jazz är dock en kul sport i jakten på det speciella och udda mitt ibland alla samlingsutgåvor och det allra vanligaste. Så för alla som liksom jag letar äldre jazz, planerar att börja leta jazzplattor och är osäker på diverse namn eller bara är intresserade av skivbolag rent allmänt så kommer här en liten lista över de skivmärken med jazz som du kan stöta på främst på olika second hand-affärer. Eliten, de allra vanligaste stora jazzmärkena, är förstås namn som Verve, Prestige, Decca och Blue Note och dessa ger oftast ut vanliga studioalbum med oftast de modernare jazzmusikerna. Norman Granz bolag Pablo får man räkna dit också. Självklart finns då dessa bolag inte med här. Dessutom är det väldigt varierat CD och vinyl här, vissa bolag vars utgåvor är från 90-talet har förstås CD-utgåvor, medan de något äldre har i flera fall både LP och CD-utgåvor.

Classics records/Chronological Classics
Chronological Classics är ett märke som man hittar här och var på second hand-affärer. Classics Record startades av fransmannen Gilles Pétard i Paris 1989 och målet var att ge ut alla huvudtagningarna som givits ut på 78-varv. Ungefär 1000 olika delar i serien gavs ut med nästan alla av 78-varvserans jazzgiganter innan man 2008 gav upp.
     Jag gillar Chronological Classics, eftersom de ger ut inte bara de allra lättaste och mest kändaste låtarna utan gärna hittar de mindre kända verken och på så sätt blandar känt och okända låtar på sina skivor på ett perfekt sätt. Dessutom ska Pétard ha en stor eloge för att man inte räds att ge ut skivor med idag bortglömda musiker som inte förekommer så ofta på egna skivor, som Andy Kirk, Luis Russel, McKinney's Cotton Pickers, Jimmy Noone, Teddy Hill, Bud Freeman, Cozy Cole och Ziggy Ellman vilket jag alltid är tacksam för!

Musidisc
Musidisc är ett annat bolag från Frankrike, som dock funnits väldigt länge. Redan 1927 bildades bolaget, vilket är väldigt intressant. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en 78-varvskiva av märket Musidisc.
Här i Sverige är det vanligast att hitta Musidisc-skivor med jazz, men bolaget har också gett ut skivor med reggae och klassisk musik samt lättare pop. 2004 köptes Musidisc upp av Universal.
     Musidisc-skivor har väldigt varierande kvalitet och omslagen är väl inga mästerverk direkt. Som många andra skivbolag här så har man också förmågan att ger ut mindre känt material, inklusive liveupptagningar. Däremot är dessa liveupptagningar inte alltid snyggt överförda. Jag köpte en livekonsert med Count Basies orkester och Lester Young utgiven på just Musidisc och kvaliteten var riktigt dålig och det lät mer som om dom satt i en container och spelade. Men man ska för det inte vara rädd för Musidiscs skivor för deras studioutgåvor kan också vara riktigt bra och innehålla mycket spännande!

Giants Of Jazz

Italienska Giants Of Jazz är kanske en av de mest kända och förekommande märkena på second hand-affärer. Någon utförligare information om dess historia eller dylikt har jag inte hittat, men om det är något bolag som kännetecknar lågbudget så är det Giants Of Jazz. Hos många jazzälskare är bolaget inte direkt omtyckt och ljudkvaliteten halkar på många utgåvor. Dessutom ger man ofta ut "vanliga" utgåvor, alltså sån musik som redan många andra samlingar med jazz har givit ut hundratals gånger. Men jag ska inte bara såga Giants Of Jazz, för en del spännande har dom också givit ut, som Sonny Rollins-plattan ovan eller skivor med både Horace Silver och Gerry Mulligan. Inte minst vad gäller deras serie Immortal Concerts som givit ut en hel del intressanta livekonserter på CD. Men vad gäller Giants Of Jazz så får man sålla mellan vad som är matnyttigt och vad som är skräp och vardagsmat.

ASV Records/Living Era

ASV Records startades av bolaget Argos grundare Harley Usill, Deccapruducenten Kevin Daly och producenten Jack Boyce efter att Decca köptes upp av Polygram 1981. ASV startade en jazzserie kallad Living Era som specialiserade sig på att ge ut mer än 50 år gamla inspelningar där upphovsrätten gått ut. Därigenom blev det mycket amerikansk underhållningsmusik, jazz, brittiska dansorkestrar och andra nostalgiska saker. 1999 köptes bolaget upp av Sanctuary Records, som i sin tur köptes upp och lades ner av Universal 2007.
     Living Era är ett helt OK bolag som ger ut både extremt tidig jazz med namn som Isham Jones och Ben Pollack och klassiska storbandslegender som Lionel Hampton och med bra ljud och proffsiga skivomslag.

Hep Records 

Hep Records startade 1974 av Alastair Robertson i Skottland och finns än faktiskt. Genom Allegro Music Group har man givit ut mängder av plattor innehållandes gamla radiokonserter med storband från 40-talet och skivor med musiker som Fletcher Henderson, Andy Kirk och Jimmie Lunceford. Framför allt deras Metronome-serie är väldigt rekommenderbar! Här har jag hittat storbandsledare som jag inte hittar ofta som Boyd Raeburn, som jag skrivit om ett par gånger förut, och en av hans forna musiker, Johnny Bothwell och hans band. Båda stod på sin tid representanter för ett nytänk inom storband som var rätt före sin tid och ett bolag som vågar ge ut skivor med dessa bortglömda legender är värd all heder.

Past Perfect Silver Line

Tyska Past Perfect Silver Line, eller bara Past Perfect eller bara Silver Line, dessa namnversioner har förekommit också, har börjat poppa upp väldigt mycket de senaste åren. Under 90-talet var detta ett väldigt kontroversiellt bolag som ägdes av TIM, The International Music Company AG, och som paketerade om eller bara återutgav existerande skivor med jazzartister helt utan tillåtelse från originalbolagen. Självklart stod det inte länge på innan stämningsansökningarna haglade, men bolaget lyckades hålla på rätt länge ändå innan ett brittiskt bolag till slut ändade Past Perfects framfart.
     Men trots att det var en väldigt tveksam och skum verksamhet som föregick dessa utgåvor och ljudet ibland inte är 100 % så har jag lite svårt att inte gilla Past Perfect. Det är många jazzmusiker man inte hittar så mycket annars och det är långt ifrån de mest sönderspelade jazzlåtarna som ges ut och dessutom med bra musikerinfo för varje låt. Deras CD-boxar är också väldigt spännande och innehållsrika! Därför har jag en rätt stor samling med skivor från Past Perfect.

Jazztone

Här är ett bolag jag har väldigt blandade känslor för. Amerikanska Jazztone var främst till för prenumerationer och man fick skivorna i brevlådorna. Ursprungligen var den en del av det klasisska märket Concert Hall och här snackar vi äkta lågbudget!
     Egentligen är jag inte alls förtjust i detta bolag, främst för att inspelningarna saknar känslan av gammal jazz. Många bolag är noga att tvätta inspelningarna från rasp och brus och det är helt OK! Det är kanske inte helt kul alla gånger med inspelningar där det låter som om man steker ägg. Men om man gör inspelningarna för rena så det låter nästan nytt så försvinner känslan av att det är en äldre inspelning, som för mig som samlare av äldre jazz är så viktig. Dessutom känns skivorna i sig lättare än vinylskivor generellt sett, vilket nog går stick i stäv med att Jazztone var en del av Concert Hall, ett märke jag inte gillar nåt nämnvärt.
     Fast däremot så finns det många bra och idag mindre kända swinginspelningar utgivna på Jazztone, inte minst deras fullängdsserie "Timeless jazz" som har både Art Tatum, Coleman Hawkins och Teddy Wilson och dessa är mycket värda att lyssna på. Så kolla gärna upp Jazztones skivor om ni vill ha tag på intressanta jazzinspelningar samt inte har något emot noga tvättade överförningar.

Dragon Records
Jag vet inte om jag riktigt vill kalla Dragon Records för lågbudget, eftersom värdet och priserna på många skivor från detta svenska bolag ligger hyggligt högt. Men Dragon Records är annars en riktig pärla bland skivbolag för svensk jazz och jag kände att jag ville skriva om dom ändå. Bolaget startades 1975 av Jan Wallgren och Lars Westin, den senare redaktör och programledare på Sveriges Radios jazzredaktion. Bolaget drivs numera av Westin och producenten Leif Collin.
     Dragon Records plattor innehåller alltid det bästa och mest innehållsrika av svensk jazz. Lars Westins kunskap och engagemang kring jazz är imponerande och därför så är det proffsiga utgåvor med speciella och kanonbra inspelningar.

Låt mig också tipsa om några lågbudgetserier för jazz från mer kända bolag. Dessa bolag tillhör egentligen eliten av skivbolag, men dessa serier, utgivna på diverse dotterbolag för lågbudgetskivor, kan man hitta hyggligt lätt i skivbackarna.

RCA Black & White

RCA har haft exakt hur många underbolag som helst och bara för jazz så kan jag räkna upp namn som Jazz Café, Jazz Classics, Jazz Line, Jazz Series, Jazz Special och Jazzorama. Den som jag har kommit i kontakt mest är dock det franska märket RCA Black & White. Black & Whites utgåvor innehåller mycket kul och matnyttigt och skivorna har ofta väldigt intressanta teman på volymerna som Benny Goodmans skivor med Fletcher Hendersons arrangemang eller speciella årtal på inspelningarna. Omslagen kanske dock ser lite tråkiga ut, men musiken är anledning nog att införskaffa skivorna för.

Bluebird

Ett annat av RCAs dotterbolag var Bluebird, ett bolag jag visat förut i samband med att jag skrev om dubbelalbumet med Artie Shaw. Redan 1932 så bildade RCAs Eli Oberstein detta underbolag som lades ner officiellt 1945, men som återupptogs ett par gånger under 50- och 70-talet. Bluebird gav i sin vinylform ut främst dubbelalbum med mängder av bra musik. Här var det en bra variation på mer kända låtar och mindre känt material och utgåvorna sträckte sig mellan olika årtal per skiva. Men försök dig inte på att få kompletta volymer av varje musiker för du lär få leta ihjäl dig.

MCA Jazz Heritage Series

1980 så gav MCA ut ca 60 volymer med jazz under namnet MCA Jazz Heritage Series. Åter igen ett bolag med många olika mindre kända musiker där välkända stycken samsas med intressanta nya bekantskaper. En gång för länge sen skrev jag om Andy Kirk & His Clouds Of Joy och här ryms också skivor med andra mindre kända namn som Edgar Samson, Erskine Hawkins, Pete Johnson och Lucky Millinder, samtidigt som både Armstrong, Ellington och Lunceford har skivor utgivna på detta bolag.