The Brothers Johnson - Light up the night

Får jag lov att presentera min favoritplatta just nu! Den här är så lysande att den nästan omedelbart efter köpet får en egen artikel istället för att trängas med två andra plattor i den snart kommande "Månadens bästa fynd". Jag hade förut knappt hört något av Brothers Johnson, innan jag hörde dom på ett avsnitt av klassiska "Soultrain" på Youtube med låtar från en tidigare platta. Jag gillade mycket det jag hörde och hittade snart den här plattan från 1980, "Light up the night".

Brothers Johnson är mycket riktigt också bröder, George och för ett par år sen avlidne Louis Johnson som 1975 tillsammans släppte sin första platta och snart blev ett av de skönaste banden inom 70-talets soul och funk. På den här plattan finns eliten och störst av dom alla är producenten, Quincy Jones, som knappt hunnit skapa ett par andra mästerverk i genren, Rufus & Chaka Khans "Masterjam" och Michael Jacksons "Off the wall", innan nästa höjdare spelades in. Michael har också bidragit på den här plattan i form av låten "This had to be" där han också hörs i bakgrunden. Quincy Jones var också brödernas hovproducent och rattade i stort sätt alla album de gjorde under karriären. I övrigt hörs även Totos Steve Procaro, Heatwaves Rod Temperton (flitigaste kompositören här) och Paulinho Da Costa i sättningen.

Detta svänger grymt. Denna platta släppte ifrån sig en hit, dansrökaren "Stomp" som är just en riktig dansklassiker där fötterna har väldigt svårt att vara stilla. Titelspåret är också en riktig höjdare och sida ett är
en klart mer dansvänlig del av plattan. Men bröderna klarar också med beröm godkänt också ballader, som Rod Tempertons båda "Treasure" och "All about the heaven", även om det kanske också finns starkare låtar i denna mjukare stil. Dessa låtar är riktigt sköna, även om de kanske inte griper tag jättedjupt som till exempel Thelma Houstons "Don't make me pay (for another girls mistake)", för att bara nämna en av 70-talets bästa soulballader.
   
Men jag blev också riktigt glad åt "Smilin' on ya" som är en ren njutbar instrumental funklåt med Jerry Hey på trumpet och med den perfekta tillbakalutade och svalkande gunget. Här finns allt som en platta i genren ska ha och på sida två har man dragit åt handbromsen på tempot och gör den lite mjukare. Men det är inte till någon nackdel alls. Jag gjorde en Youtubefilm nyligen där jag presenterade tio av de mest perfekta plattorna någonsin, album där alla låtarna faktiskt är lysande och jag kan känna att det är lite synd att jag redan gjort den filmen när jag lyssnat på den här. För den här plattan är ett bortglömt mästerverk inom soul och funk, där svänget och groovet är enormt, produktionen av Quincy är så lysande som det går och där det ryms många stämningar och stilar, både dansanta funkklassiker, mjuka ballader och ett par coola och svala instrumentallåtar. Min favoritproducent just nu är nog Quincy Jones som nästan aldrig misslyckades under 70- och 80-talet att skapa den grymmaste och skönaste ljudbilden inom soul och funk! Och för mig blir det absolut att leta fler plattor med Brothers Johnson!

Här blir det två favoriter, dels hiten "Stomp" och dels hela 8 minuters liveframträdande från Capital Theatre 1980 av instrumentallåten "Smilin' on ya".