Månadens bästa fynd - Januari 2019 (Billy Joel/Blood, Sweat & Tears/Kenny Burrell Trio)

Dom första månaderna på året brukar vara enormt slöa vad gäller inflöde på saker i allmänhet på second hand-affärerna och det gäller även skivor. Lägg där till den allmänna torka som varit hela hösten och det är som upplagt för en seg vinter. Även om januari inte var någon jublande månad så var det väl inte någon katastrof heller. Och eftersom jag är inne i min årliga gallring i skivsamlingen så kanske det också är till det bättre. Några intressanta fynd har det dock blivit.

Billy Joel - Storm front
Utgivningsår: 1989
Skivbolag: Columbia
Betyg: 4/5
Det andas en form av uppgörelse med en doft av hopp i Billy Joels platta. Släppt 1989, när det kalla kriget var på upplösningen, så verkar Billy Joel vilja summera stämningen i flera låtar. Den stora hiten och mest kända låten, "We didn't start the fire", har en massa kända namn från andra världskriget och fram till dags datum som rabblas i snabb hastighet och låten "Leningrad" beskriver vänskapen mellan en amerikan och en ryss under det kalla krigets slutfas.

Mick Jones från Foreigner har varit med och producerat med Billy och det är en tuffare stil som har kommit fram, en Billy Joel med tydlig rockprofil, om man jämför med tidigare hits som "Uptown girl" eller "Just the way you are". Men även om det inte är en omedelbar platta så är den ändå riktigt bra! Det är snyggt gjort produktionsmässigt, melodier med starka budskap och en Billy  Joel som verkligen lyckas låta engagerad i det han sjunger om. Den är ärlig och speciell och man lyssnar noga även om det i praktiken bara är "We didn't start  the fire" som andas jättehit. Kanske en av de bästa Billy Joel jag har hört och då har jag en hel del skivor med honom.


Blood, Sweat & Tears - Smiling phases 
Utgivningsår: 1968
Skivbolag: CBS
B-sida: Spinning Wheel

Det är verkligen inte ofta jag ser Blood, Sweat & Tears-singlar där jag går och rotar bland skivor, så bara därför är jag extremt nöjd med att ha funnit denna. Blood, Sweat & Tears startade i en rasande hastighet med två plattor under ett och samma år deras självbetitlade andra album hade en låt vid namn "Smiling phases". Jag med min vurm för hammondorgeln kan förstås inte låta bli att älska Dave Halligans orgel i låten och David Clayton-Thomas röst är förstås unik! Den här singeln i sig är unik eftersom den kombinerar två starka Blood, Sweat & Tears-låtar på en singel. B-sidan är då den kanske ännu mer kända "Spinning wheel" från samma album.

Totalt sätt en komplett Blood, Sweat & Tears-singel från ett riktigt bra och klassiskt album, med ett blås så det nästan fladdrar i brallorna!

Kenny Burrell Trio - All night long
Utgivningsår: 1993
Skivbolag: Jazztime
Betyg: 3/5

Föreställ er följande: Det är sent 50-tal och ni sitter på den ikoniska jazzklubben Village Vanguard i New York. Nu har jag aldrig varit där, men jag kan ana att det troligen är lite dovt ljus och en del värmeljus på borden. I baren sitter står en del och beställer sin drink och ni själva sitter vid ett bord, smuttar på något, vad det än är. Plötsligt kommer en trio upp på scenen, en jazztrio ledd av gitarristen Kenny Burrell och hans medmusikanter basisten Richard Davis och trumslagaren Roy Haynes. Dom spelar ett gäng softa laid back jazzstandards och ni lutar er tillbaka, diggar lite och känner att det är rätt skönt nu, utan att ni kanske noterar riktigt vilka låtar som spelas.

Någonstans där är förutsättningarna för denna platta, där inspelningen är just från Village Vanguard 1959 med ovan nämnda sättning. Skivbolaget Jazztime kan på skivomslaget se rätt lågbudget ut, men faktum är att bolaget normalt sett inte ger ut några samlingsalbum med dom mest vanliga låtarna utan låtarna är ofta återutgivningar från ett och samma speltillfälle. I detta fall heter originalplattan "A night at the Vanguard with the Kenny Burrell Trio".
     Denna Kenny Burrell-platta är väldigt avkopplande och skön att lyssna på och musikerna är proffs. Sen kanske jag tycker att ett piano hade varit på sin plats också som ett komplement för det kan bli lite torrt emellanåt. Men det är ändå en riktigt fin jazzinspelning att mysa till på vinterkvällarna, oavsett om man gör det till denna nyare CD-version eller originalet på vinyl!
Vi smakar av låten "Broadway" som ljudexempel!