expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 1 juli 2019

Daryl Hall - Soul alone

Daryl Hall - Soul alone
Utgivningsår:
 1993
Skivbolag: Epic
Betyg: 4/5
Man ska icke förakta dom där bortglömda skivorna med kända artister som ligger längst ner i loppislådorna och som folk med en ointresserad blick bläddrar förbi i sitt letande. För här kan det ligga guldkorn som endast straffats för att dom endast floppade på hitlistorna då. Självklart kan det ofta ligga en anledning till det sistnämnda. Men det kan också vara som i det här fallet, en rent ut sagt lysande platta som överraskar. Den här hade legat länge på Erikshjälpen och man hade nu satt ner den till fem kronor och jag tänkte "varför inte". Daryl Hall är ju lysande bra och det enda som fick mig att tveka var att falnande 80-talsartisters verk under 90-talet brukar inte vara jättebra alltid. Men det slutade med att jag snarare sen undrade "varför inte tidigare"?

1993 så var Daryl Hall inte på toppen av sin karriär direkt. Det var väl hur många som helst som hade räknat ut Hall & Oates som ett spännande band sen länge. Ändå så satsade han på ännu en soloplatta som är en ren soulhyllning där det både finns rum för vibbar från 70-talet (det är inte för intet en låt heter "I'm in a Philly mood"), 80-talets discofunk á la Jam & Lewis och även det då gällande 90-talets lite hiphopaktiga stil. Och Hall & Oates är stora soulkondensörer, vilket man har bevisat ett flertal gånger.
     Mariah Careys hovproducent de första åren, Walter Afanasieff har varit med, liksom Mariah själv, och framför allt Peter Lord-Moreland. Lord-Moreland är mer känd som hjärnan bakom det lysande och idag sorgligt bortglömda soulbandet The Family Stand ("Ghetto heaven").

Detta är skönt, avkopplande och blir samtidigt också funkigt och dansant. Hall visar med den äran att hans röst åter klarar att sjunga den amerikanska soulmusiken på ett perfekt sätt och produktionen är grymt bra! Spår som inledande Soul II Soul-doftande "Power of seduction" eller "Borderline" rekommenderas varmt! Detta är kanske 1993 års bästa soulalster, i ett decennium då soulmusiken var lite sisådär intressant oftast. Den blir absolut kvar i samlingen!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...