Ric Ocaseks musik gjorde mig glad!

Det är alltid tragiskt när gamla hjältar från sin barndoms hitlistor försvinner plötsligt. Numera blir det allt oftare, vilket jag antar är ett tecken på att man själv börjar komma till dom åren när dom artister och musiker man växte upp med, som ju är ännu äldre, plötsligt trillar av pinn en efter en. Nu var det Ric Ocaseks tur, frontman, sångare, producent och låtskrivare i bandet The Cars. Han avled i sitt hem i en ålder av 75 år. Jag ska erkänna att det under 90-talet fanns gånger då jag hade väldigt svårt att hänga med i hans vurm att producera nypunkband som Weezer, som inte alls var min påse. Jag var skeptisk till en början till hans samarbete med svenska The Wannadies på plattan "Yeah" också. Inte för att det var nåt fel på The Wannadies, tvärtom, jag älskade The Wannadies indiepop, men det gav bandet en rockigare ådra som det tog flera år för mig att till slut acceptera och gilla. 

Men samtidigt var det ett bevis på det som var en stor styrka hos denne ikon, hans förmåga att skapa olika sorters musik, vara där det händer och allt samtidigt funkar! En annan stor styrka visade han på i The Cars, ett band som tyvärr blivit allt för bortglömt i svenska medier idag. Han skrev glada och snygga poplåtar med en ibland nästan naivt pigg produktion och ljudbild. Men jag gillade The Cars väldigt mycket och gör så än. Det var ett band som man blev glad av att höra! När "Tonight she comes" släpptes som singel vintern 1985, vilket var min genombrottslåt till bandet, och den kom in på Trackslistan, så reagerade jag lite sent och inte förrän programmet kom tillbaka efter vinteruppehållet så insåg jag:
"Jag måste ju spela in låten på kassett så jag har den".
Men då var det försent och låten lämnade listan. Det kostar att tveka och det tog några år innan jag till slut fick tag på låten.
     Men det sådde ett frö och även om det inte blev fler hitlåtar i Sverige för The Cars så hade mina ögon och öron öppnats för dom och Ric Ocaseks väldigt speciella sångröst. Om jag ska nämna mina fem favoritlåtar med The Cars så blir det nog, dock utan innebördes ordning, "Tonight she comes", "Magic", "Drive", Hello again" och "You might think". Inte direkt överraskande lista kanske, snarare rätt väntade låtar, men dom är enormt bra och grymma 80-talsklassiker ut i fingerspetsarna! Någon gång ska jag ta mig an deras plattor "Heartbeat city" och/eller "Door to door" här på bloggen, som är mina favoritplattor med bandet. Bevis på en stor musiker och kompositör, som jag anser glömdes bort här i Sverige alldeles för mycket under 2000-talet när man talade om gamla lysande musiker och producenter! Därför tänkte jag, istället för att då skriva om ovan nämnda The Cars-plattor, ge all spotlight på Ric själv i en recension av hans soloplatta från 1986, "This side of paradise"!

Ric Ocasek - This side of paradise
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Geffen
Betyg: 4/5

Ric Ocasek stack emellan The Cars-plattorna med soloplattor då och då, vilket de andra medlemmarna inte verkade ha något emot. På den här plattan är dom till och med med och spelar och/eller körar. Jag minns när första singeln "Emotion in motion" kom 1986 att jag var inte alls förtjust i den låten. Den spelades på mellanstadiediscona som vi hade och jag var jättebesviken på att det var en ballad, jag som gillade The Cars glada och poppiga låtar. Men man åldras och mognar och snart insåg jag att det var en riktigt bra låt. 

Den här plattan är lugnare och mer mognare på nåt sätt än det The Cars gjorde ett par år tidigare. Men samtidigt är det också otroligt snyggt gjort där plattan nästan är uppdelad. Sida A är mer melodisk och lättare att ta till sig medan sida B är mer experimentell med långa solon och inte lika tydliga melodier. Men jag gillar den här plattan jättemycket. Produktionen är fantastiskt bra och allt är väldigt välgjort. Framför allt gillar jag hur titellåten sist av allt, åtta minuter långa "This side of paradise", låter som att den ska sluta och sen tonar upp igen med en väldigt vacker instrumentalt parti i ett par minuter. Framför allt är inledande "Keep on laughin'" grymt bra poplåt!

"This side of paradise" har många stämningar i sig, men lyckas ändå samlas under samma tak på ett föredömligt sätt. Det är vackert och snyggt gjort och Ric Ocasek har kanske skrivit några av sina bästa låtar till den här plattan. Rekommenderas varmt till alla som vill upptäcka Ocaseks musikalitet och låtskrivarförmåga. Tack för det du gav musikvärlden, Ric Ocasek!