Utgivningsår: 1976
Skivbolag: RSO
B-sida: Dis-Gorilla (part II) - instrumental
Rick Dees är tillbaka igen! Jag skrev ju om hans försök att härma Kalle Anka på dansgolvet i "Disco Duck" för ett tag sen. Då kände han hur fjädrar och näbb växte ut och han förvandlades till "Disco Duck". Någonstans kanske någon skulle ge Rick inträdesförbud på Skansen eller något för det är något med djur och dansgolv som gör honom hyperallergisk.
Uppföljaren till "Disco Duck" hette "Dis-Gorilla", vilket bara det är en väldigt pinsam ordlek för att skohorna in ordet "disco" någonstans. Detta blev, inte helt överraskande, inte alls samma succé som anklåten. Storyn i "Dis-Gorilla" är nästan samma som i "Disco-Duck", han besöker åter ett disco och ser nu en snygg dam med röd mantel (Stål-kvinnan?) och känner här hur hår växer ut på honom och han förvandlas till "något märkligt", eftersom hon letade efter en "dis-gorilla". Jag antar att det inte är lönt att försöka vare sig förklara eller förstå detta. Låt mig istället bara citera den lysande (ja, nåja...) texten:
Självklart förekommer det ap-ljud överallt i låten och jag funderar varför inte Lasse Åberg gjorde en svensk version av detta till Electric Banana Band? Jag ska vara ärlig och erkänna att "Dis-Gorilla" är inte riktigt lika pinsam som "Disco Duck", som spelar i en egen division, vilket kan vara en anledning till att den här låten floppade. Likväl är det inte bra, men en komisk inblick i musikbranschens bisarra hjärna. Jag kände att denna singel förtjänades att nämnas också när jag nu hade skrivit om discoankan. Det är ändå ett stycke intressant och märkligt koncept att blanda disco med pinsamma amatörmässiga djurimitationer och skrattretande texter och nödrim. Tredje singeln hette "Bigfoot", den är inte lika bra (läs "pinsam") så jag antar att detta är sista gången Rick Dees syns på bloggen. Tja, förresten, det finns ju en hel platta också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar