Nytt i samlingen - Oktober 2019

The Colourfield - Virgins and philistines
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Chrysalis
Betyg: 3/5

Terry Hall är rebellen som plötsligt försökte bli vuxen. Han protesterade mot den brittiska regeringen i skaform i Specials och med Fun Boy Three i mer udda musikform. Men 1985 så skapade han en trio med namnet The Colourfield och gjorde akustisk musik fjärran från protester och galna upptåg. Jag ska erkänna att jag har inte hört mer än dom mest kända låtarna av Terry Halls tidigare projekt ("Ghosttown", "The lunatics has taken over the asylumn") så jag är nog fel person att jämföra, men The Colourfields platta är vacker och tillbakalutande.

Självklart är det oförutsägbart vad gäller melodier och arrangemang, man vet inte riktigt vad som väntar i nästa låt. Den enormt vackra "Castles in the air" är dramatisk och melankolisk, det finns låtar med bara gitarr och Halls röst och "Yours sincerely" har lite experimenterande klanger. Och det tycker jag är en styrka hos plattan! Också gillar jag att det är avskalat, mysigt och väldigt snyggt gjort. Nu blev inte detta projekt något av Terry Halls mest säljande tyvärr, men den hade potential och i mina öron bland det vackraste jag har hört Terry Hall. Sen kanske det inte är de allra mest hitmässiga eller lättillgängliga melodierna, men väldigt snyggt hantverk! Plattan blir klart kvar i samlingen!
Terry Hall skulle drygt 25 år senare vara tillbaka på barrikaderna med Specials, men det är inget fel i det heller. Det bandets singel "Embarrassed by you" som kom i somras är riktigt bra!



The Lionel Hampton Quartet - The Lionel Hampton Quartet
Utgivningsår: 1954
Skivbolag: Clef Records
Betyg: 4/5

Detta är ett fynd på samma ställe som Chicagos nr 14 tidigare, den årliga Nostalgimarknaden här i Sundsvall för ett par veckor sen. För mig var det ett självklart köp eftersom det är inte alls ofta man hittar Lionel Hampton i kvartettform också innehåller plattan Oscar Peterson, bara en sån sak!

Lionel Hamptons 1953-kvartett bestod av Hampton, Peterson, Ray Brown och Buddy Rich. Detta är då en större EP-variant av ett helt album med kvartetten. Fyra låtar finns här, "'S wonderful", "Always", "Air mail special" och "Soft lights". Men detta smakprov på en efterlängtad fullängdare är riktigt bra. Hampton och Oscar P spelar lysande ihop, inte minst i de snabbare låtarna, som "Always". Detta är lysande jazz i det lilla formatet som ger klart eftersmak!



Carly Simon - You're so vain
Utgivningsår: 1972
Skivbolag: Elektra
B-sida: His friends are more than fond of Robin

Om man som jag letar singlar så får man vara beredd på en sak, letar man bland second hand-affärerna annat än 80-tal så får man vara beredd på att det tyvärr inte alltid finns originalomslag. Nu tycker jag dock att jag klarat mig riktigt bra vad gäller 70-talsmusik och riktiga omslag, men ett sådant saknas tyvärr till denna kanonsingel med Carly Simon. Detta är också en låt som varit med mig sen ungdomens utforskande av 70-talets musik och det är en speciell och kul låt. Och då känner jag att det absolut funkar i den här varianten också.

Det finns 100 och 1 olika teorier om vem denna låt handlar om. Carly Simon själv har sagt att det handlar om drygt tre män, varav endast en har hon nämnt vid namn, Warren Beatty. Dock så tyckte jag redan från tonåren att denna text är riktigt bra och udda. Carly Simon sågar ett ex längs fotknölarna och skäller ut honom offentligt med textraden:
"You're so vain. You really think this song is about you"
Melodin är enkel och refrängen sitter där och framför allt är det texten som lyfter hela låten enormt. Jag gillar också pianot i låten. Lyssnar man riktigt noga kan man även höra Mick Jagger köra i bakgrunden. Jag är riktigt glad att jag hittade denna låt på singel, även om den saknar riktigt omslag.

Dionne Warwick - I'll never fall in love again
Utgivningsår: 1969
Skivbolag: Scepter Records
B-sida: What the world needs now is love

Jag köper inte så många 60-talssinglar, främst eftersom det inte riktigt är mitt gebit, men hittar jag något riktigt intressant så införskaffar jag det förstås. Och Dionne Warwick är en sångerska som verkligen är både upp och ner. Hon har gjort mycket dåligt, som den där "Heartbreaker"-plattan av BeeGees, men också en hel del riktigt bra, "Reservations for two" från 1987 till exempel. Och hennes 60-talsalster är också riktigt bra och intressant. 

Den här låten, från början skriven till musikalen "Promises, promises", gjordes då av Burt Bacharach och spelades in av många personer redan på direkten. Prova med detta idag, Per Gessle skriver en låt och tio personer spelar in samma låt samtidigt och en får hit. Nå, Dionne Warwicks version är då den som blev störst. Och visst är denna bäst, för jag gillar bossa-kompet, stråkarna och Dionnes röst, som här ännu är ung och vital. Soft 60-talspop med en touch av soul och latin. Och till skillnad från Carly Simons låt har denna original omslag.



Donald Byrd - Byrd in hand
Utgivningsår: 1959
Skivbolag: Blue note
Betyg: 4/5

Hard bop får avsluta denna månads summering. Detta är en genre som jag börjat uppskatta mer och mer de senaste åren, i och med att jag införskaffat ett flertal plattor med Art Blakey's Jazz Messengers. Och en av dess medlemmar var trumpetaren Donald Byrd, som efterträdde Clifford Brown efter dennes tragiska bortgång. Jag har knappt några plattor med Donald Byrd, även om han hörs på Hank Mobleys "Hard bop" som jag skrev om tidigare i år.

Men Byrd är en riktigt bra trumpetare och i denna sextett finns också tenorsaxofonisten Charlie Rouse, barytonsaxofonisten Pepper Adams, pianisten Walter Davis Jr, basisten Sam Jones och trummisen Art Taylor. Nu ska jag erkänna att detta exemplar av skivan är inte den allra bästa, men jag kunde inte låta bli att köpa den likväl. För musiken är ändå lysande med ett bra och välspelat band som ibland tar ut svängarna lite, men som alltid hittar tillbaka till svänget. Framför allt spelar Byrd, Rouse och Adams lysande ihop i låtar som "Devil whip". Höjdarjazz av toppklass!