Utgivningsår: 1985
Skivbolag: RCA
Betyg: 3/5
Och nu frågar sig en majoritet av er "Och vem är Ian Cussick"? Japp, nu kommer en sån där artist som nästan bara jag och ett få tal till, Clabbe Af Geijerstam kanske och definitivt ett hundratal skottar, spanjorer och tyskar känner till. Om det inte hade varit för ett visst Rakt Över Disc, som jag har nämnt ett flertal gånger förut, alltså det där avsnittet från sommaren 1985 som fick mig att förälska mig i popmusiken, så hade jag nog inte heller vetat vem denne man är. Men i det avsnittet spelade Clabbe en låt med Ian Cussick (och det tog fram till att jag hittade plattan innan jag lyckades förstå hur karln uttalades). Låten var en cover på "Everything will turn out fine", i original av Stealers Wheel", bandet där Gerry "Baker street" Rafferty startade, och låten var klart tuff och skön för en ung 10-årig blivande popnörd att fastna för så han kunde kopiera den till ett flertal andra kassetter. Och den har hållit genom åren! Jag kan till och med tycka att låten idag tillhör kanske 1985 års 100 bästa låtar. Något mer med Ian Cussick har jag därefter varken sett eller hört till dess att jag väldigt oväntat hittade denna platta, dock minns jag faktiskt inte riktigt vart men det var flera år sen.
Så, vem är då Ian Cussick? Han var en skottsk singersong-writer som under sin karriär spelade in 12 plattor utan att nå den där stora succéen. Den här plattan är gjord i dåvarande Västtyskland med Udo Arndt som producent. Detta är då perioden så nästan alla pluggade in synthar i någon form för att få framgång, vilket man kan ha flera åsikter om. Jag tycker personligen förstås att det inte var helt fel, för tack vare det kunde vi få riktigt bra 80-talsmusik som det här. Nu vet jag förvisso exakt inget om hur Cussicks "normala" musik låter, men någonting säger mig att det inte direkt låter som på "The great escape".
För den här plattan innehåller vad en del skulle kalla "producentrock", där man kanske har lagt ner mer jobb på produktionen och soundet än just själva låtmaterialet. Nu låter jag kanske lite kritisk, men detta är inte alls dåligt. Faktum är att jag våndades om huruvida jag skulle sätta betyget 3 eller 4, men valde till slut att fälla än fria, men det är inte långt upp till ett högre betyg. Det som gjorde att jag ändå tvekade var att det inte är de mest ihågkomna låtarna och lättaste melodierna. Det behöver det inte alltid vara och majoriteten här är riktigt snyggt gjorda låtar. Och produktionen är stor, mäktig och friskt blandande av rock med synthar. Men i längden så blir det lite jobbigt att lyssna på när det är mer yta än innehåll och det i praktiken är två låtar på hela plattan som har någon sorts singelkänsla. Samtidigt så är detta riktigt snyggt gjort, det är vacker 80-talsmusik, kanonproduktion och flera av melodierna riktigt geniala så plattan blir ändå kvar i samlingen och jag kan nog tänka mig att spisa detta fler gånger trots att alla låtar inte håller. Om det blir mer Ian Cussick i samlingen eller om jag nöjer mig med hans rena 80-talsljud åter står dock att se när vi kommer till den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar