Utgivningsår: 1979
Skivbolag: T.K Records
Betyg: 3/5
Det har gått lite mer än ett år sen jag skrev om Anita Wards singel "Ring my bell", Anita som var rädd att bli en "One-hit-wonder" och likväl blev det när hon hamnade på kant med skivbolagets ägare och denna skivas producent Frederick Knight. Men hur är det nu, var det rätt att hon blev ihågkommen för en enda hit eller borde hon har fått fler från denna debut?
Låt mig först klargöra en sak: hennes heliumaktiga och barnsligt ljusa röst är väl söt och kul att höra på i en hit. Men däremot så känns den rätt påfrestande att höra på ett helt album. Det är lite som om rösten blev inspelad på fel hastighet. Därför får Anita minus för en i mitt tycke inte allt för bra sångröst.
Det går att jämföra med en annan discostjärna från ungefär samma era och i samma sits, en jättehit och sen adjö, Maxine Nightingale och hennes debutplatta. Maxine Nightingales platta beskrev jag, om ni kommer ihåg recensionen från februari, som kanske inte den tyngsta discorökaren, men ändå trivsam och mysig. Och samma kan man säga om Anita Wards platta. Den här plattan skulle också ha mått bra av att ha lite tyngd i dansproduktionen, även om den också är trivsam och inte gör en fluga för när. Men där Maxine Nightingale lyckas ändå göra mer spännande musikaliska utflykter emellanåt så fastnar Anita Ward i ett sorts disco light med ibland mysiga ballader. Nu är inte detta så dåligt som jag får det att låta som, för det finns en del riktigt bra låtar här, "There's no doubt about it", "Make believe lovers" och "Sweet splendor". Det är riktigt snyggt arrangerat med stråkarna, även om dessa gärna kunde ha fått lysa ännu mer. Samtidigt så finns det låtar som "Spoiled by your love" och "You lied" som passerar mig tämligen obemärkt förbi.
Jag våndas lite inför denna skivas framtid i samlingen, nu när det dessutom är gallringstider. Men den är mysig och skön på nåt vis, även om det är en bra bit till de stora soul, funk och discokanonerna från samma era. Att det inte blev så mycket mer hits för Anita känns nog ändå rätt förståeligt. Fast det finns ändå en del riktigt bra låtar här och det ändå är hyggligt snyggt sound så får den godkänt och blir kvar just nu. Sen vad som händer i framtida gallringar blir ett fall för då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar