Nytt i samlingen - Februari 2022

George Harrison - All these years ago
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: Dark horse
B-sida: Writing's on the wall

Välkommen till tidernas mest försenade "Nytt i samlingen", som är för februari månad även om vi är i mitten av mars. Nu är februari och mars som bekant dom månader som generellt sett är sämst under året vad gäller inkomst av skivor på second hand butiker och andra ställen som säljer skivor. Det är för tidigt för vårstädningen och folk är ännu trötta efter jul och nyår. Men självklart har det kommit in en näve riktigt intressanta saker till samlingen. Som denna goding med George Harrison, som jag normalt inte på nåt sätt har något egentligt förhållande till. Jag är inget Beatles-fan och mycket av det medlemmarna gjorde på 70-talet var kanske inte riktigt min påse. Men denna är ändå en av Harrisons klart bästa låtar!

Låten skrevs från början egentligen till Ringo Starr, som inte riktigt tyckte den passade honom. När John Lennon mördades 1980 så tog Harrison tillbaka låten och skrev om texten till en hyllning till sin forne bandkollega Lennon. Dessutom så deltar både Ringo och Paul McCartney, vilket gör detta till den första med alla tre kvarvarande Beatles-medlemmarna tillsammans i samma låt sen bandet splittrades. Det är en mysig och skön låt med en lättsam boogie rock touch och riktigt bra körarbete från de andra medlemmarna samt Linda McCartney!



Anne Murray - Let's keep it that way
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: Capitol
Betyg: 3/5

Gårds- och hemmaloppisar brukar normalt tillhöra sommaren till och därför är det kul och uppfriskande när det plötsligt dyker upp en i februari. En helg såg jag på Facebook att det skulle vara en flyttloppis lite utanför stan och jag åkte dit och fann ett par skivlådor. Mycket var förstås dansband, men några intressanta plattor fanns och en av dom var den här med Anne Murray, som har förekommit en gång tidigare här. Då sa jag att jag föredrar hennes singersong-writer-plattor före hennes countryskivor och detta är väl ett bevis på det, även om nu betyget här blir samma som "Talk it over in the morning" då. 

Jag ska inte säga att detta är dåligt, det är det inte. Anne Murray har en kanonbra röst, det är välskrivna låtar och bra texter, men en platta med tio låtar varav drygt åtta är countryballader blir i segaste laget för mig som annars inte har någon stor förkärlek till genren. Men så har plattan en låt som lyfter allt annat, singeln "You needed me", som är mer av hennes singersong-writer-stil och som är en underbar ballad om för stark kärlek. Avslutande "There's always a goodbye" är också riktigt bra. Resten av låtarna är OK, men låter tämligen lika och är inget jag minns efteråt i alla fall. Men då rösten är bra och det ändå är välgjort så är betyget generöst och bara för "You neded me" så blir plattan kvar i samlingen.



Ella Fitzgerald - Singin' her best songs
Utgivningsår: 2007
Skivbolag: Disky
Betyg: 4/5

I februari fick jag också en hög CD-skivor av en före detta chef. Det var verkligen en salig blandning av genrer och kvalitet, men ett gäng av dom var riktigt bra och blir kvar. Som denna överraskande bra CD-skivan med Ella Fitzgerald. Att Ella är bra är inget överraskande utan det är skivbolaget som är överraskande eftersom detta är utgivet av holländska Disky. Har ni bläddrat bland samlingsskivor på bensinmackar, second hand-butiker och liknande så finns chansen att ni sett skivor av detta märke, för Disky brukar ge ut mängder av lågbudgetskivor med samlingar. Det finns samlingar från 80-talet, 70-talet och 90-talet med dom vanligaste låtarna. Det finns också samlingar med enskilda artister där plattan innehåller typ åtta okända albumspår och två mindre singlar från artisten. 

Men här har Disky chockerande nog satsat på stort, även om det förstås är frågan om en samling även här. För det är inte en Ella-samling över hela karriären eller en epa-samling med låtar alla har hört 100 gånger. Detta är en samling med Cole Porter-låtar från Ellas samarbete med orkesterledaren Buddy Bregman från 1956. Har man sett på maken? En Disky-skiva med en logisk klar röd tråd! Och det är riktigt bra och snyggt! Buddy Bregman är inte direkt den mest kända orkesterledaren, men bandet är riktigt bra och Ella förstås kanon. Enda nackdelen är att Louis Armstrong sjunger med Ella på ett antal låtar och Armstrongs grymtande och mullrande röst efter 30-talet kan jag klara mig utan. Men betyget blir trots det riktigt bra med Ella i toppform, en bra orkester och ett överraskande släpp från ett mindre spännande skivbolag. 



The Alan Parsons Project - I robot/Pyramid/Eve/The turn of a friendly card (4LP-box)
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Arista
Betyg: 5/5

Också var det då den som jag ser som månadens mest lysande fynd, vad annat kan man kalla en fin 4LP-box för en tia med The Alan Parsons Project? Alan Parsons har poppat upp både här och där på bloggen på höjdarskivor från John Miles och Pilot, men detta är första gången med den fantastiska huvudgruppen. Och när den här ligger i tio kronors-lådan på Vinylstallet och är i finfin kvalitet så köper man den förstås! 

Den här boxen gavs ut i samband med att bandets sista platta "Gaudi" gavs ut 1987 och innehåller fyra av bandets plattor från 70-talet, "I robot" från 1977, "Pyramid" från 1978, "Eve" från 1979 och "The turn of a friendly card" från 1980. Man kan inte anklaga projektet för att inte vara produktivt! Sen tidigare har jag tre av dessa fyra enskilt och saknade bara "I robot" av skivorna i boxen. The Alan Parsons Project var

mästare på avkopplande och svävande poppärlor med underbar musikalitet och experimentlusta, vilket dessa plattor bevisar. När året så småningom ska summeras så lär denna hamna rätt högt bland årets bästa fynd för den här boxen är en riktig guldgruva för Alan Parsons-fans som mig själv. Så hur väljer man en låt från allt detta? Nej, jag väljer två låtar, en från den fantastiska konceptplattan "The turn of a friendly gard", "Games people play", samt en från "Pyramid", "Shadow of a lonely man", som också får ses som en hyllning till nyligen sorgligt bortgångne John Miles, som sjunger här.