Utgivningsår: 1986
Skivbolag: WEA
B-sida: The Nelson highrise sector two
Att följa upp en sån mastodont-succé och mästerverk som "Forever young"-plattan är förstås en enormt svår uppgift och skivbolaget och bandet hade diverse konflikter om vägskäl för den nya plattan, där skivbolaget ville ha mer som plattan och bandet ville gå sin egen väg. Till råga på allt hade Frank Mertens slutat bandet i början av 1985 och långhårige Ricky Eckolette fick hoppa in. Men till slut kom då uppföljaren ut, betitlad "Afternoons in Utopia". Plattan i sig blev en mindre flopp, men den är faktiskt väldigt underskattad och ett riktigt bra album, 'även om det förstås inte går att jämföra med den ikoniska föregångaren!
Den första singeln som släpptes från "Afternoons in Utopia" är då en Alphaville-låt i dess normala bemärkelse. En synthdiscokaskad av bästa och snyggaste sort med en kanonbra melodi och refräng och den blev faktiskt en riktigt stor hit. Jag minns ännu glädjen över hur bra den var försts gången den spelades i Tracks 1986 och spelade in den så många gånger jag kunde när den hördes i radion. Och ännu är detta en av mina absoluta favoritlåtar från bandet, fullt i kvalitet med låtarna från "Forever young"-plattan! Klart värd sin 11:e plats på min årslista över 1986 års bästa låtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar