Kultstämplat: Heintje - Heintje

Heintje - Heintje
År: 1967
Skivbolag: Ariola/CNR
För första gången i kategorin Kultstämplats historia, en fullängds-LP (och jag betygsätter inte Kultstämplade skivor, eftersom dom finns i samlingen av en helt annan anledning än den rent kvalitetsmässiga). Och barnstjärnor får inte heller så mycket plats här på bloggen. Jag tror att nästan den enda jag skrivit om var The Pinks för nio år sen (jösses, vad bloggen börjar bli gammal). Där skrev jag att sångaren i det bandet lät som om han fått i uppdrag av Bert Karlsson att sjunga som en för tiden modern popsångare och någonstans känns det även som här med holländaren Heintje Simons. Jag kanske först ska säga att detta är en lite speciell artikel i Kultstämplat eftersom den lite pendlar på gränsen, men jag kände att jag ändå ville ha med den här. Men det kanske kan ses som en blandning mellan Kultstämplat och en Artistspecial.

Hade jag inte varit med på diverse Youtube-streamar med medlemmar från Vinyl Communityn med jämna mellanrum så hade jag nog inte haft en susning om vem denne individ är. Men där är Heintje ett stående skämt och anledningen är den musikaliska kombinationen. För lille Heintje var vid denna skivas tillkomst, 1967, 11 år gammal och upptäcktes i en lokal talangtävling som han vann. Så in i skivstudion med honom och en stor orkester och kör och han fick sjunga smäktande tyska easy listening-schlagers. Han fick en gigantisk hit i Mellaneuropa med låten "Mama", som låter riktigt hemsk i mina öron. Jag ska inte hacka på arrangemanget eller produktionen. Orkestern och kören är magnifik, utan tvekan, men en 11-årig holländsk pojke som någonstans fått i uppdrag att på tyska sjunga så högt han kan som om han vore en blandning mellan en operasångare och Frank Sinatra är kanske inte det allra bästa valet av huvudartist till dom. För även om han förstås gör sitt bästa för sin ålder, så hörs det någonstans att rösten inte riktigt bär honom och dessutom låter han enormt nervös i tonen. Han låter inte direkt som om han skulle platsa i Wiener Sängerknaben, men han passar inte precis att sjunga smäktande smörballader till stråkar heller, utan det låter istället hemskt dåligt och missanpassat. 

Jag ska erkänna att jag vet exakt noll om bakgrunden till dessa för mig okända tyska hitlåtar på plattan. Den enda jag egentligen känner igen är "Du sollst nicht weinen", mer känd som "La golondrina", eller här i Sverige "Mitt sommarlov" med en annan barnstjärna, Anita Hegerland, och där får jag väl ändå vifta med en vit flagg och trots allt ge Heintje segern för mer horribelt än norska Anitas ylande finns inte.
     Jag erkänner att jag inte heller är ett jättefan av musikaliska barnstjärnor, Michael Jackson undantagen, men denna mix mellan en nervös stelt och högt sjungande 11-åring, ljuva kärleksschlagers och en stor kör och orkester känns väldigt fel och komisk någonstans. 

Karriären för Heintje, som ändå släppte väldigt många plattor, kom av sig så snart som han hade kommit i målbrottet och inte längre var den barnstjärna publiken ville se honom som.
     Sen är hans senaste genidrag, nu när han vuxit upp till en lätt alkoholiserad 66-årig artist som desperat försöker hitta tillbaka till publiken, än mer komisk/tragikomisk (hur man nu vill se det); han har tagit sina gamla inspelningar som 11-åring och trickinspelat en duettplatta... med sin själv som vuxen. Om inte det är Kultstämplat som idé så vet jag inte...