Sommarplågor #31: DJ Bobo - Chihuahua

DJ Bobo - Chihuahua
Utgivningsår: 2003
Skivbolag: BMG
Andra spår: Chihuahua (2002 XTN Remix)
För första gången på bloggen, DJ Bobo. Inte för att jag har något emot honom, eurodance är ju något jag gillar. Men det har inte blivit av så någon gång ska vara den första för även René Baumann från Schweiz. Han är ju mest känd från europerioden i 90-talets mitt med hits som "Somebody dance with me" och "Let the dream come true". Men ironiskt nog är detta inte från hans mest dansanta era utan från den tiden då han lite sökte efter att hitta en ny framgång. 

Det är också en av väldigt få gånger då jag skriver om sommarplågor från 00-talet, eftersom dessa inte var så många eller särskilt intressanta då. Här är vi nu vid år 2003 och titta på låtarna på Sommartoppen 19 juli:
- Miio & Daddy Boostin "När vi två blir en"
- Timbuktu "The botten is nådd"
- Evanescence "Bring me to life"
- Linkin Park "Faint"
- Beyonce & Jay Z "Crazy in love"
Det är inte så att man känner hur sommarkänslorna bara forsar när Evanescence deppiga operahårdrock är en av låtarna som placerade sig bäst och längst på Sommartoppslistorna det året. Jo, på tal om känslorna, Per Gessle hade ju alla sina känslor på en och samma gång den sommaren och den var ju förvisso helt OK.

Men vänta, på sjätte plats kommer DJ Bobo plötsligt och väldigt oväntat in på listan med en låt som satt som ett knytnävsslag i magen. I Sverige var det första gången på drygt sex år som DJ Bobo hade en rejäl hit i Sverige så även jag blev riktigt förvånad när jag hörde den sändningen, men glatt sådant. 
     För "Chihuahua" är en glad, struttig och härlig sommardänga av klassiska mått med visst släktskap med Lou Bega. En sån där lite charmigt småtöntig sak utan ett spår av en vettig text, men som man går och nynnar på vare sig man vill det eller inte och som tidningsrecensenterna stönar högljutt och undrar vad som är fel med svenska folket. Jag minns att sommartoppsprogramledarna då inte kunde hålla sig från att håna låten till slut. Men det är också en låt som det är svårt att inte le från öra till öra när den spelas. Sen kanske inte René Baumann är världens bästa sångare utan funkar bättre som flåshurtig eurorappare, men det spelar ingen roll. Detta är en av få gångerna när Sommartoppen lät riktigt sommar under sina sista år!