Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Alpha Records
Andra spår: A pretty lovesong
Som av en händelse så är det ganska bra precis 15 år sen jag skrev om Sound Of Musics debutplatta, som jag ännu tycker är en av 1986 års snyggaste svenska plattor. Så vad passar bättre då än att låta bandets sommarsingel från plattan, "Blue magic woman", bli sommarens sista sommarplåga för 2024. Serien rullar förstås på nästa år igen, men för nu så går allt tillbaka till vanligt igen sen.
Sound Of Music var alltså första bandet för Nanne och Peter Grönwall, senare Peter's Pop Squad, senare One More Time, senare Nanne solo och senare One More Time igen (japp, dom återförenades för ett år sen). Sound Of Music, som också hade Angelique Widengren med, har numera blivit nästan bara ihågkommen för deras två melodifestivallåtar "Eldorado" och "Alexandra", men dom var ju så mycket mer under sin relativt korta existens. Den här låten, bandets tredje singel, var på sin tid en relativt stor hit, med flitiga radiospelningar och en 11:e plats på Tracks, som troligen hade blivit högre om inte sommarlovet kommit i vägen. One More Time har ju haft en hel del låtar som kretsar kring mystik, svensk folktro och olika väsen i texterna, men lite kan man väl säga att det började redan här. En taktfast drivande schlagerdiscopärla med spännande och mystiskt ljud och sound och en låt om att bli dumpad för någon som kan vara en häxa.
Egentligen så är det här kanske inte en sommarlåt precis, men ibland räcker det som sagt med ideliga spelningar vid sätt tillfälle för att en låt ska växa till en sån. 1986-87 så hade vi här i Sundsvall ett närradioprojekt som hette Sundsvalls Semestertryck och där vevades den här låten flitigt. Så flitigt att när man på det allra sista programmet skulle räkna ihop den samlade poängen från sin egna lilla topplista som man hade haft under sommaren så blev den här låten lite oväntat etta och blev kallad sommarens låt. För riket spelade det kanske inte sån stor roll för i det hela klådde Eurythmics, Wham, Bananarama och Freda den stort i alla fall, men en liten kul och udda seger blev det ändå.
Ännu är detta förstås en sommarpärla för mig, men så är ju hela plattan totalt en höjdare. Det är möjligt att jag har spelat låten lite för många gånger genom åren och att några andra Sound Of Music-låtar från gruppens två plattor har sprungit om den, men självklart är den en nostalgisk klassiker och ett stycke vackert gjord poplåt som lyckas skapa något spännande i sitt arrangemang och ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar