Parisorkestern 1949

Under 50-talet var svensk jazz i sitt esse och började plötsligt bli gångbar utomlands. Jag har tidigare skrivit om Rolf Ericsons framgångar och Lars Gullin fick spela med dom största jazzmusikerna. Men mycket av detta grundlades 1949 när en elitorkester åkte till en jazzfestival i Paris och sopade mattan med världsstjärnorna. Allt startade när jazztidningen Estrad hade en tävling om dom bästa musikerna på varje instrument. Varje tidning som skrev om musik då skulle helst ha artiklar där läsarna fick jämföra sina favoritmusiker. Expressen hade sin tävling där dess elitorkester också spelade in plattor. Sen Estrads vinnare var utsedd så spelade dessa in skivor under namnet "Estrads elitorkester". Många av dessa inspelningar är svenska jazzklassiker som är lysande musik, vilket bevisas på denna skiva!

Men man beslutade också att åka till den internationella jazzfestivalen i Paris där storheter som Charlie Parker, Miles Davis och Sidney Bechet skulle spela. Hur skulle ett okänd band från lilla Sverige kunna hävda sig mot dessa amerikanska jättegiganter? Jo, genom att spela häftig jazz som funkade i alla läger. I publiken fanns jazzfans från alla stilar och Parker och Davis buades ut av dom som gillade Sidney Bechets mer dixielandorienterade jazz, som ansåg att bebop var för modernt, allt medan bebopfansen buade Bechets, i deras öron, stenåldersjazz. Parisorkestern däremot spelade jazz som alla gillade och gjorde därför sensationellt stor succé. Därefter spelades fler skivor in innan bandet upplöstes kort därefter och många av musikerna blev stora stjärnor både i Sverige och utomlands. Inte långt efter detta skulle även Charlie Parker själv dyka upp i Sverige och spela med flera av dessa svenska hjältar.

1984 gav skivbolaget Cupol ut denna fantastiska skiva bestående av inspelningar med både Estrads Elitorkester och det som sen blev Parisorkestern, som hade namn som Arne Domnérus, Gösta Törner, Carl-Henrik Norin, Åke Persson, Putte Wickman och Lars Gullin, samt Alice Babs som sångerska. Dessutom finns här inspelningar med de följande årens elitorkestrar, numera kallad Jazzkritikerorkestern.
Jag var lycklig att kunna hitta plattan på en second hand för ca 10 år sen för en billig peng och blev, när jag satte på den, mött av ett fantastisk sväng och en underbart mysig stämning! Gissa om jag blev ännu lyckligare av att hitta en hel stenkaka med Parisorkestern, spelandes "Idaho". Men om vi nu återgår till denna eminenta skiva, så rekommenderas "Undecided" starkt och Alice Babs lyckas sjunga låten minst lika bra som Ella Fitzgerald. För att inte tala om Alice Babs sköna tolkning på plattan av "Blue prelude" eller den häftiga "So far so good". Orkestern lyser stort i instrumentallåtar som "Body and soul" och ovan nämnda "Idaho", som finns i två tagningar. Detta är svensk jazz när den är som bäst. Här finns dom allra bästa namnen vid den tidpunkten samlade på en skiva och dom bjuder på genuin jazz som är helt fantastisk och har allt! Det är bara att lyssna, luta sig tillbaka och njuta av det som fick fransmännen att rata både Bird och Bechet.

Två spår har jag valt här, en med Alice Babs sjungandes "Undecided" och ett instrumentalnummer, "Idaho".