Krönika: Utvecklingen som fört världens musik närmare

Igår köpte jag en CD-skiva med den brasilianska sångerskan Elis Regina, vilket gladde mig och fick mig att fundera, eftersom jag är road av att följa utvecklingen av något från 80-talet till idag. De senaste åren har bossa-skivor från Brasilien plötsligt blivit oerhört lätta att hitta. Så har det verkligen inte alltid varit. Jag har sen tonåren haft ett visst intresse för bossa nova och den genre som där borta benämns som"MPB" (Musica Popular Brasileira). Däremot har andelen skivor jag haft nästan alltid varit extremt få och bara begränsad till enstaka kassettkopior.

Jag är uppväxt på den tiden då det mest exotiska man hörde i radion var ett radioprogram som hette Radio Europa, ett program med musik och kulturreportage från delar av Europa som man inte hörde om annars. Plötsligt fick man höra en synthpoplåt på grekiska. Fanns det?! Ville man höra musik utanför Europa (som inte var USA alltså) så fick man vänta på Tomas Gyllings program. Idag kan detta framstå som rätt avlägset och stenålder. Går vi ännu längre tillbaka i tiden så fanns det på 70-talet ett önskeprogram för nyanlända som hette "Det vill jag höra", som slutade i de flesta fall på samma sätt. Programledaren fick ursäkta sig och säga:
"Tyvärr har vi inte kunnat hitta den låten eller artisten i vårt skivarkiv, men vi hittade den här låten från förra årets eurovisionsfinal..."

På listorna så var det mest spännande 1984-85 när franska Indochine sjöng "Kao bang" och "Canary bay" på franska eller om nån låt från Eurovision stack ut tillräckligt för att sälja. Där har förvisso inte allt blivit bättre, eftersom USA och England ännu mer har monopol på listorna, men det är i och med internet ändå lättare att höra musik från länder man aldrig tidigare tänkt på. När både Haiducci och O-Zone sjöng på rumänska i "Dragostea din tei" och låtarna sålde gigantiskt även här i Sverige så blev i alla fall jag förvånad. Och numera är dörren öppnad ännu mer...

Idag är musik som slovenska Atomik Harmonik, Rebeka Dremelj eller Natalija Verboten, moldaviska Maduar, polska Shazza, sydafrikanska Velile, Magic System från Elefenbenskusten eller mongoliska hårdrockarna The HU endast en Youtube/Spotify-tryckning bort och skivor är lätta att beställa numera. Och man kan plötsligt köpa MPB-plattor med Elis Regina eller Gal Costa på secondhand. För de flesta idag är mycket av detta en självklarhet, varför tar jag ens upp det, men det är också väldigt kul att följa hur världens musik plötsligt har kommit närmare oss. Det är vackert att se hur allt har gått från Radio Europa eller Tropicopop en gång i veckan till denna invasion av ny musik från världens alla hörn som plötsligt nästan alla kan höra. Det är inte alls min uppgift, intresse eller mening att hylla icke-fysisk musik, men om musik på internet har någon fördel så är det just det!