Lester Young - Lester leaps again

Lester Young - Lester leaps again
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: Affinity
Betyg: 4/5
Som jag tidigare nämnt så är dom mindre bolagen en stor guldgruva när det gäller jazzreleaser och till dessa hör engelska Affinity. Dom kanske har en av branschens fulaste och mest lågbudgetliknande logos, men deras skivsläpp innehåller ofta riktigt bra saker. Här kan man hitta mycket som man inte hittat på så många andra ställen och så är det också med detta dubbelalbum med Lester Young. Plattan är köpt på skivmässan i Umeå hösten 2017 så jag har nämnt den här skivan en gång, men aldrig skrivit om kvaliteten på den.

Jag är ett riktigt fan av liveinspelningar vad gäller jazz och när det gäller äldre inspelningar så är många av dom från diverse radioupptagningar. En radioinspelning från ett hotell eller jazzklubb någonstans i

USA har med sitt lite gamla inspelningsljud och stämning en myskänsla som jag gillar, gärna med en glad och trevlig presentatör. På denna platta med tenorsaxofonisten Lester Young har man då samlat olika radioupptagningar från antingen Royal Roost eller Birdland mellan åren 1948 och 1951. Jag nämnde när jag för ett decennium sen skrev om Lester Young plattan "Master takes with Earle Warren & Johnny Guaneri" att en del av inspelningarna på den plattan var gjorda 1949 med Lester och ett gäng hungriga och på den tiden relativt okända och grymt hungriga musiker som svängde nåt enormt och flera av dessa finns också här vilket gör detta till en riktigt svängig fest. Alltså finns namn som trumpetaren Jesse Drakes, trumbonisten Jerry Elliot och pianisten Junior Manace här och låtar som "Lester leaps in" och "Be bop boogie" har kanonös. Dock finns också mer namnkunniga musiker här också och på några låtar hörs namn som Kai Winding, Allen Eager, Hank Jones, John Lewis och Jo Jones.

Om jag ska peka på något negativt så är det att jag har lite svårt för när man mer eller mindre stresstonar ner efter sista tonen på låten har gått. Låten tar slut och man hör knappt fem handklapp innan ljudregeln dras ner med en väldig fart. Jag är ju då ett fan av att höra hela konserterna eller så mycket av dom som möjligt och ska man nödvändigt tona så kan man i alla fall göra det lite snyggt så man hinner lämna stämningen som inspelningen ger i lugn och ro. Detta är dock som ni förstår mest ett inspelningstekniskt, eller snarare redigeringstekniskt, problem och rör inte musiken i sig. Men totalt sett är detta ett kanondubbelalbum med Créme De La Créme av Lester Youngs inspelningar i slutet av 40-talet från två av jazzvärldens mest klassiska jazzklubbar tillsammans med några av dom bästa musikerna! Tyvärr hittade jag bara denna inspelning av "Be bop boogie" på tuben, men det är ändå med Drakes och Elliott.