Skivformat

Jag hade tänkt att berätta lite om dom olika format jag främst samlar på och som det skrivs om på bloggen. Självklart var det vinyl som jag främst samlade på först och dom jag inte hade råd att köpa spelade jag in på kassett. Jag köpte även flera album på köpkassetter och övervägande av dessa har jag kvar. Dom är ändå album och just nu koncentrerar jag mig på att köpa det jag inte har, än att köpa det jag redan har. Trots allt, musiken är viktigast för mig. När CD-skivan kom så var jag först skeptisk, inte på tekniken, men på att skivor skulle vara så dyra. Idag ca 20 år efteråt kostar CD-skivan ungefär lika mycket som då och nu försöker jag kämpa för dess överlevnad. Som det kan bli här i livet...

 VINYL
LP är för mig originalformatet på nåt vis, det format som det mesta av det bästa finns på och som det finns mest av. Skivan är som en kombinerad ljud- och bildupplevelse där omslagen är som en tavla och musiken symboliserar den. Ljudupplevelsen på en vinyl är fantastisk och hållbarheten är grymt underskattad. Kommer det repor på en CD blir den svårspelad, kommer det repor på en LP så är den oftast ännu spelbar. Och eftersom mycket av den musik jag gillar är gjord före 90-talet så är då förstås LP det format jag har mest av. 
Ca 4000 av dessa är vinylsinglar, varav 85 % av dom är från 80-talet. Jag vet att singelformatet förmodligen är så stenute som det går, men jag gillar singelformatet och det står jag för. Det är den bästa låten på en skiva, med en låt till på andra sidan, fokusering på den starkaste låten av en viss artist som ska på nåt sätt sammanfatta dess musik.

CD
Som sagt så tvekade jag inför CD-skivans pris när den kom och kämpade lite för LP-skivans överlevnad. Men det var ju dock ett format som bevarade musik och jag fick ju ge mig och skaffa CD-skivor och jag köper det ännu. Ljudbilden är ju ändå klarare vilket jag tycker passar den allt tuffare och hårdare musik som kom under 90-talet. Under slutet av 90-talet var det dock billigt att köpa CD-singlar och jag minns ännu med glädje när man hörde en låt på t ex Tracks som man gillade väldigt mycket och sen bara måste ha. Sen sprang man till Åhléns eller liknande och köpte singeln och kunde känna sig stolt och flasha lite inför kompisarna.
1997 var överlägset det starkaste skivköparåret av CD-skivor. Jag hade fått ett rabbatkort på Åhléns där man skulle köpa 10 CD-skivor under året för att få en 11:e gratis. Detta nappade jag på som en utmaning och köpte på mig 10 stycken fräscha och nya skivor. Tyvärr köpte jag den sista för sent, precis innan kortet gott ut, och jag fick bittert inse att jag förlorat utmaningen, men trösta mig med att jag trots allt förnyat min skivsamling med råge.
CD-skivan är inte jättehållbar, jag inser det, men den är ändå charmig, bjuder på skön musikalisk avnjutning och ett praktiskt portabelt sätt att bevara musik för framtiden.

78-VARVSSKIVOR

Så kallade stenkakor är en ny sorts samling. Det började med att jag via en kompis lärde mig att samla på äldre klassisk musik på stenkaka. Men det var, och är, jättesvårt att hitta bra klassisk musik på 78-varv så det gick luslångsamt. Däremot så hade jag ett tag svårt att hitta bra äldre jazz på vinyl och fick inse att jag borde söka mig till jazzens ursprungliga format för att hitta bra jazz, alltså stenkakor. Och det är tämligen lätt att hitta jazz på 78-varv så den samlingen har växt bit för bit, trots att det nu blivit lättare att hitta bra jazz även på vinyl. Ljudet på en stenkaka är geniunt, det doftar äkthet på nåt vis, kanske just för att det är så gammalt. Dessutom är det riktigt roligt att ha en klassisk jazzlåt i dess absolut första format. Dock är 78-varvsskivor förstås riktigt omtåliga och tyvärr har jag lyckats förstöra några kakor av olika sort.