Scritti Politti - The word girl Utgivningsår: 1985 Skivbolag: Virgin B-sida: Flesh & Blood Sommaren är över för den här gången och det är dags att låta sommarplågorna gå i dvala igen. Därför är detta den sista artikeln i den serien för det här året. Men givetvis kommer det fler sommarhits nästa sommar igen. Och med stil ska vi gå in i hösten. Det här med att sommar och reggae hör ihop är ju ingen ny sak, även om det verkade ett tag som att Inner Circle, Dag Vag och UB40 skulle ha lite av monopol på stämpeln sommarreggaehits ett tag. En av dom idag lite mer bortglömda bidragen är från en av dom allra bästa plattorna i historien, Scritti Polittis "Cupid & Psyche '85", som jag skrev om för 13 år sen (jösses, bloggen börjar verkligen bli gammal...).
Den här plattan har ju en rätt märklig gång när det gäller skivsläpp. Först kom tre singlar i rad under 1984. Sen hände inget under ett halvår, innan "The word girl" släpptes och SEN kom plattan, som innehöll alla dittills fyra utgivna singlarna. "The word girl" räknas som plattans största hit och försöker bena i ordet "girl" i vardagen och i poptexter och hur det ordet enligt primus motor Green Garthside används nedsättande. "Oh how your flesh and blood became the word" En feministisk diskussion alltså och det till tonerna av mjuka, svala och sofistikerade reggaetoner producerat av Arif Mardin, så väl passande för sommaren.
Låten är för mig stor nostalgi och gravt förknippad med min första tid som popnörd och hur jag på allvar upptäckte popmusiken sommaren 1985. Låten var ju kanonbra! Men när låten lämnade hitlistorna så blev det också rätt svårt att höra den i radio och andra låtar från plattan blev dom jag spelade in från radio först, i alla fall till dess jag skaffade hela albumet. Men "Cupid & Psyche '85" är ännu en av dom 80-talsplattorna som doftar sommar allra mest och "The word girl" sticker onekligen ut från mycket annat där, men gör det på ett positivt sätt. Den är för mig mer sommar än mycket annan reggae som kommit och gått genom åren och är en riktig hängmatteklassiker i solskenet.
UB40 - (I can't help) Falling in love with you Utgivningsår: 1993 Skivbolag: Virgin Andra-spår: Jungle love Då är det den tiden igen, inte bara för sommar och sol att göra entré utan även min eviga sommarserie om sommarplågorna som terroriserat eller förgyllt våra semestrar och det finns MÅNGA låtar kvar! Och hur var det Markoolio sjöng i en av dom (som förövrigt knappast lär dyka upp här dock), "Ingen sommar utan reggae"? Nja, jag är ju inte en jättefantast av genren i sig, men sommartid brukar det kunna dyka på ett antal som ändå är helt OK och gungar på riktigt skönt. Engelska UB40 gör ju dock reggae på heltid så att dom någon sommar skulle få till en praktsommarhit var väl ingen svår gissning. Synd bara att det skedde sommaren 1993, den sommaren då det regnade ungefär 90 % av tiden.
1993 var också det året då Ira Levins roman "Sliver" klev upp på vita duken med Sharon Stone och William Baldwin i huvudrollerna. Filmen i sig har sågats längs fotknölarna och blev en präktig flopp och försökte väl rida en del på framgången för "Basic Instinct", med konceptet erotisk thriller med Sharon Stone i huvudrollen. Nu tycker inte jag att filmen var så katastrofalt usel utan en habil och rätt OK spännande thriller. Men det gjordes givetvis ett soundtrack till rullen och en av låtarna där är då UB40s egna tolkning av Elvis Presleys låt "(I can't hel) Falling in love with you", som själv var en filmlåt till Elvis egna rulle "Blue Hawaii".
Låten har gjorts i hur många versioner som helst, men få har väl ändå lyckats så bra att ta den väldigt stillsamma balladen och ge den en så passande ny kostym som UB40. När man säger UB40 idag så säger dom flesta främst den gravt uttjatade "Red red wine", men den här låten blev ju faktiskt också en av bandets mest sålda låtar i karriären och jag hör långt hellre på den här än vinlåten. Men jag erkänner att jag var först lite tveksam när låten kom 1993, men det var jag ju i praktiken minst sagtmot de flesta låtarna den sommaren. UB40 snarare var en av dom som växte med sommaren och till slut blev en av den sommarens få höjdare bakom Hooters "Boys will be boys". Den är avkopplande, skön, välgjord och en av UB40s bästa låtar någonsin, även om själva sommaren 1993 inte var så mycket att skryta med.
Anders F Rönnblom - Jag kysste henne våldsamt Utgivningsår: 1980 Skivbolag: Mercury B-sida: Kärlek och rock'n'roll Pop och politik är normalt en kombination som kanske lockar till intressanta budskap, men inte lika ofta leder till jättebra låtar. Numera förekommer det väldigt sällan, men 1980 var en tid för undantag. Det var upplagt för strid när dom tre linjerna, "JA", "JA, MEN BARA EN TID DÅ" och "NEJ" kämpade om huruvida vi skulle ha kärnkraft i Sverige. Som bekant vann nummer 2 och vi skaffade oss kärnkraft, förvisso blev det på obestämd tid, men det är ju också en sorts tid...
Nej, jag ska inte dra igång en föråldrad debatt, för själva kärnkraftsfrågan är inte det viktiga nu. Däremot var det det för Anders F Rönnblom då, som var en klart kärnkraftsmotståndare. Jag har aldrig tidigare varit särskilt intresserad av Anders F Rönnbloms musik, delar av den är lite för mycket proggrock för mig, men den här låten, "Jag kysste henne våldsamt", är i mina ögon hans klart bästa låt. Och det baserar jag inte på något budskap, eftersom när jag upptäckte låten jag hörde ett gammalt Poporama för länge sen, så visste jag inte ens att det var en antikärnkrafts-låt.
Däremot så har den ett skönt gung, också något som precis som Rönnbloms musik här är ett undantag eftersom svensk reggae model tidigt 80-tal som det är frågan om här inte direkt känns jättefräscht. Men den här låter riktigt bra och har en viss snygg blandning mellan visa, singersongstil och reggae i sig som faktiskt är mysig och relaxande! Så bra att den fick plats nummer 32 på listan över dom bästa låtarna från 1980, som jag presenterade för ett tag sen.
Inner Circle - Sweat (A la la la la long) Utgivningsår: 1992 Skivbolag: Warner/WEA B-sida: Bad Boys (original mix) Tillbaka till studentsommaren 1992. Reggae och sommar har alltid haft ett speciellt förhållande. Problemet är att jag aldrig varit särskilt intresserad av genren, och under 80- och 90-talet så var väl inte genren så där jättestor på listorna heller. Här var det väl tre främst artister som man kunde lita på fick reggaehits, om några skulle få det; antingen Eddy Grant, UB40 och på 90-talet Inner Circle. Inner Circle då var ett gäng storväxta och glada Jamaica-musiker som älskade Sverige och hade gjort TV-signaturen alla kunde och sjöng på när någon hade hamnat i kriminella problem, "Bad boys" (också B-sida på denna singel). Få visste då att det här bandet, lett av bröderna Ian och Roger Lewis, hade funnits i olika uppsättningar och med diverse avbrott sen 1968 och var riktiga veteraner.
Så efter megasuccén med "Bad boys" så var det väl rätt klart att om någon skulle få en sommarreggaeplåga så var det väl Inner Circle. Men riktigt hur stor den skulle bli tror jag ingen hade kunnat förvänta sig. Den toppade sista Tracks för sommaren 1992 och var sen etta på fyra av Sommartoppens sex listor. För "Sweat" var verkligen en sån där sommarhit som alla kunde sjunga med i, och gjorde det. Än idag så kan man bara nämna låttiteln så poppar det upp i huvudet på många, ofta ofrivilligt: "A-la-la-la-la-long! A-la-la-la-la-long-long-li-long-long-long! C'mon! A-la-la-la-la-long! A-la-la-la-la-long-long-li-long-long-long!" Också var det då den där livsfarliga raden: "Girl i'm gonna make you sweat, sweat until you can't sweat no more. And if you dry out, i'm gonna push it some more." Undrar hur den tjejen mådde sen... Jag tyckte väl själv låten var rätt småkul och avslappnande den första månaden, varken mer eller mindre. Det var ingen låt jag älskade, men inte någon jag hatade heller. Jag kunde visst lyssna på den emellanåt. Men efter någon månad så tröttnade jag rejält på den sen. Och det gällde nog en stor del av övriga Sverige också. Numera är den självklart nostalgi, nostalgi från min studentsommar då alla gick och sjöng en kul reggaelåt och den spelades exakt överallt i sommarvärmen, men det är verkligen ingen låt jag längtar efter att höra igen frivilligt, om jag inte bara vill minnas sommaren 1992 förstås.
